Kontaktinformation
sprakkoordinator@slu.se, 018-67 12 31
Ett konsekvent språkbruk underlättar kommunikation och tydliggör SLU som avsändare. Precis som vi har en grafisk profil som anger vilka färger och teckensnitt vi ska använda har vi därför en språklig profil i form av denna stilguide. Här hittar du svar på de vanligaste frågorna om språkval och stil.
Språkliga val handlar inte alltid om rätt eller fel. Ofta finns flera godtagbara alternativ. Då gäller det att enas om ett och använda det konsekvent.
Stilguiden ska användas för texter som har SLU som avsändare. Det gäller våra webbar och vårt marknadsföringsmaterial, och det gäller alla typer av administrativa dokument – strategidokument, kursplaner, platsannonser och allt däremellan.
Stilguiden baseras huvudsakligen på innehållet i Myndigheternas skrivregler och Svenska skrivregler (finns som e-bok hos SLU-biblioteket).
För vetenskapliga texter finns mer information på SLU-bibliotekets webbsidor.
Har du inte tid att titta igenom hela stilguiden? Här är de fem saker som de flesta frågorna till språkkoordinatorn handlar om:
Valutabeteckningar som SEK behöver du bara ange om valutan har särskild betydelse, till exempel om flera valutor nämns i samma text.
I löptext skriver du SEK efter beloppet. I till exempel tabeller kan du också skriva valutabeteckningar före beloppen. Om du behöver ange ”kronor” i löptext, förkorta inte till ”kr”.
Vi använder också SEK när vi anger belopp i kronor i texter på engelska – se den engelska stilguiden.
Använd bara förkortningar för större belopp om utrymmet kräver det, till exempel i tabeller och fotnoter. Använd då följande förkortningar:
Undvik onödiga lånord. Hos Språkrådet finns en lista över svenska motsvarigheter till engelska ord som ofta används på svenska helt i onödan.
Använd försvenskad stavning och svensk pluralform för engelska lånord när det går. Några exempel:
Grundregeln är att inte använda förkortningar i onödan, och de bör i princip undvikas i löptext. Vill du förkorta så använd bara de vanligaste förkortningarna: t.ex., m.fl., bl.a., osv.
Det finns många initialförkortningar som är etablerade och som kan användas om de är kända för läsaren. Eftersom syftet med en initialförkortning är att inte behöva skriva ut hela ordet/namnet varje gång det förekommer bör du inte introducera en sådan förkortning i din text för något som bara nämns en gång.
Anta aldrig att läsaren är bekant med de förkortningar du använder. Skriv alltid ut den fullständiga formen första gången en förkortning förekommer i en text.
Förkortningen SLU kan användas i löptext, men beroende på vilken målgruppen är kan även den behöva skrivas ut första gången.
Förkortningar som uttalas bokstav för bokstav skrivs med stora bokstäver.
Behöver du skriva en sådan förkortning i genitiv, använd kolon.
Förkortningar av namn som uttalas som ord skrivs med stor begynnelsebokstav:
Förkortningar som inte är namn skrivs ofta med stora bokstäver när de är nya, men med små bokstäver när förkortningen har etablerats i språket.
Förkortningar som är avbrytningar (endast del av ordet skrivs ut) skrivs med punkt.
Förkortningar som är sammandragningar (första och sista bokstaven behålls, ibland även några mellanliggande bokstäver) skrivs utan punkt.
Vissa akademiska titlar kan förkortas antingen som avbrytningar (skrivs med små bokstäver) eller som akronymer (skrivs med stora bokstäver). Blanda inte de båda skrivsätten i en och samma text.
Andra titlar förkortas normalt bara som avbrytningar.
SLU:s egna titlar skrivs av tradition utan punkt, trots att de är avbrytningar:
Ibland finns både en kort och en lång form, utan att det rör sig om en förkortning. Använd i så fall kortformen, då den som regel är mer modern och enklare att böja:
Förkortningar för måttenheter skrivs alltid utan punkt. Se också till att använda fast blanksteg (ctrl+shift+mellanslag) så att sifferuppgiften och måttenheten hamnar på samma rad.
Tänk på att använda stor och liten bokstav rätt när du använder SI-prefix:
Sträva alltid efter ett inkluderande språk. Alla läsare som ingår i målgruppen ska kunna känna att texten gäller dem. Utgå aldrig från att läsaren har vissa egenskaper vad gäller utbildning, ålder eller etnisk/kulturell bakgrund.
En aspekt av inkluderande språk är hur kön beskrivs. Det är bra att vidga sättet det beskrivs på. Skriv "alla kön" eller ”oavsett kön”, inte "båda könen", eftersom det senare utgår från att det endast finns två kön.
Skriv ut kön bara när det finns ett tydligt syfte med det. Ett exempel kan vara en text om skillnader i lön beroende på juridiskt kön. Det kan vara bra att i de fallen förtydliga att det är just det juridiska könet som avses och inte könsidentitet.
Använd gärna "hen" när könstillhörigheten inte är känd, när den inte är väsentlig för sammanhanget och om hypotetiska personer. Alternativt skriv om så att inget pronomen behövs, till exempel med plural:
Om du skriver om en enskild person och vet att personen föredrar ett visst pronomen, respektera det.
Undvik att skriva ”kvinnlig professor” eller ”manlig kollega” eftersom det är beskrivande egenskaper som alla kan ha, oavsett kön. Om kön behöver nämnas, skriv istället ”professor som är kvinna” eller ”kollega som är man”.
De flesta yrkestitlar och benämningar är könsneutrala, men en del är inte det. Om det finns alternativ, använd dem. Skriv till exempel ”justerare” hellre än ”justeringsman”, och ”tjänsteperson” istället för ”tjänsteman”.
Mer tips hittar du här:
Klarspråk handlar om att anpassa språket till mottagaren. Det gäller alla nivåer – informationsurval, disposition och språklig form.
Läs mer om klarspråk och titta gärna på checklistan för klarspråk.
Grundprincipen för lånord är att de bör anpassas till svenskan så långt det är möjligt.
Adjektivet emeritus/emerita är böjt i maskulinum/femininum, men på svenska böjs adjektiv i neutrum/utrum. Det handlar alltså om grammatiskt kön, inte biologiskt.
Rekommendationen är därför att använda professor emeritus oavsett kön, med pluralen professorer emeriti. Undantaget är om du skriver eller pratar om en specifik person och vet att hon föredrar att kallas emerita (plural emeritae).
Listor är ett bra sätt att strukturera innehåll och göra texten mer lättläst. Se till att utforma listan på ett konsekvent sätt, och kontrollera att samtliga listpunkter hänger samman grammatiskt.
Hur listan ska utformas beror på hur fristånde de olika listpunkterna är.
Om inledningsfrasen knyter direkt an till uppräkningen ska inledningsfrasen inte ha något skiljetecken. Om varje listpunkt är en fortsättning på inledningsfrasen ska du alltså
Om den fras som inleder listan innehåller ett uttryck som syftar framåt ställs listan upp så här om listpunkterna är fullständiga meningar:
Om listpunkterna inte är fullständiga meningar gäller följande:
Följer du någon av dessa listmodeller får du en konsekvent, lättläst och grammatiskt korrekt text.
Universitetets fullständiga namn är
Genitivformen är SLU:s.
Läs mer om namn och namngivningsprinciper vid SLU samt hur vårt namn skrivs. Särskilt vid vetenskaplig publicering är det viktigt att namn och adress är fullständiga och korrekta.
Skriv ut den fullständiga benämningen på den här verksamhetsgrenen första gången den nämns i en text. Därefter kan du använda den kortare varianten miljöanalys. Undvik förkortningen foma.
Namn på enheter inom en myndighet – som SLU – skrivs enligt svenska skrivregler med liten begynnelsebokstav. Anledningen är att de inte är egennamn utan snarare har karaktären av benämning. På SLU gäller denna princip även för fakulteter och institutioner.
I texter för internt bruk används ibland ett förkortat namn, och då kan stor bokstav behövas för tydlighetens skull. Förkortade namn ska inte användas i externa sammanhang där risk för missförstånd kan uppstå. Om hela namnet skrivs ut använder du enbart små bokstäver.
Centrumbildningars namn hanteras som egennamn och skrivs med stor bokstav.
Logotypskrivningar är skrivsätt som bryter mot normala skrivregler och som är avsedda att signalera något avvikande och skapa intresse. De försvårar dock läsningen. Undvik att skapa nya namn med så kallade logotypskrivningar.
Logotypskrivningar som redan är etablerade namn bör normaliseras i löptext. Ett namn som BioCentrum skriver du som Biocentrum i löptext. Likaså skriver vi namn som Linkedin och Youtube med enbart stor första bokstav.
Huruvida benämningen skrivs med stor eller liten bokstav beror på om den har namnfunktion eller snarast är beskrivande. Det är inte alltid så självklart.
De flesta av SLU:s rådgivande organ har namnfunktion.
SLU:s djurskyddsorgan, Försöksdjursrådet, sammanträder minst två gånger per termin.
För andra instanser rör det sig ofta om en beskrivande benämning:
Benämningar på program skrivs med stor första bokstav om det är den fullständiga benämningen, annars med liten bokstav.
Benämningar på kurser skrivs med stor första bokstav.
Ämnen och ämnesområden skrivs med gemen begynnelsebokstav – de är inte egennamn.
Ange både universitets namn och ortnamnet.
SLU har flera campus. Dessa hanteras som egennamn och skrivs med stor bokstav. Eftersom ortnamnet också är ett egennamn ska även det ha stor bokstav.
Namn på byggnader och rum hanteras också som egennamn.
Namnen på våra webbar skrivs med liten begynnelsebokstav:
Centrala verk och myndigheter samt departement skrivs med stor bokstav på första ordet:
Benämningar på författningar skrivs med liten bokstav.
En del sammansatta ord skrivs med bindestreck. Det gäller om första delen i sammansättningen är en ensam bokstav, en förkortning, ett oöversatt ord, ett sifferuttryck eller ett flerordsuttryck.
I löptext använder du i första hand bokstäver för tal upp till tolv. Skriv även höga tal och tal som inte är exakta med bokstäver.
Använd siffror om det är sifferuppgifterna som är det centrala i texten.
Om tal upp till tolv förekommer i samma text som högre tal väljer du ett av skrivsätten och använder det konsekvent. Använd då i första hand siffror.
Ordningstal skrivs med bokstäver.
Använd fast blanksteg (Ctrl+Shift+mellanslag i Word) som tusentalsavgränsare. Använd komma som decimaltecken.
I längre texter bör ordet procent skrivas ut. Använd % i tabeller, illustrationer och kortare texter. Observera att det enligt svenska skrivregler ska vara ett blanksteg mellan tal och procenttecken.
Kommatecken och andra skiljetecken inne i meningar ska främst användas för att öka läsförståelsen och ge en bra läsrytm.
Använd alltid punkt
Använd aldrig punkt
När du avbryter en mening, eller utelämnar något i ett citat, skriver du tre punkter med blanksteg före och efter, en så kallad ellips.
För svenska gäller den så kallade "tydlighetsregeln" för kommatering. Det betyder att komma ska användas för att göra läsningen lättare eller för att undvika missförstånd.
Många gånger är kommatering en bedömningsfråga, medan det i andra fall finns mer tvingande regler.
Använd alltid komma för att markera en inskjuten bisats, alltså en bisats som kan tas bort.
Använd inte komma före en nödvändig bisats, alltså en bisats som behövs för att meningen ska bli fullständig.
Använd kolon före citat, uppräkningar och förklaringar. Om kolon följs av uppräkningar eller satser som inte bildar hela meningar ska de ha liten bokstav.
Använd också kolon mellan initialförkortningar och genitiv-s.
Ett bindestreck (-) är kortare än ett tankstreck (–). Använd inte bindestreck istället för tankstreck.
Använd bindestreck
Ett tankstreck (–) är längre än ett bindestreck. Det har två huvudsakliga användningsområden:
Obs att det inte ska vara några blanksteg före och efter tankstrecket i det senare fallet.
Tankstreck används också för att ange direkt tal.
Använd dubbla högerställda citattecken i texter på svenska.
Utropstecken ska användas med försiktighet. Det används för att signalera utrop och förekommer normalt inte i myndighetstexter. Det kan möjligen vara motiverat i vissa webbtexter, mejl och liknande, men även då ska det användas sparsamt.
Använd i första hand fetstil för emfas, till exempel om du vill markera nyckelord i en text.
Kursiv stil kan vara svårläst, särskilt på små skärmar. Undvik därför kursiv i texter avsedda för webben.
I texter avsedda att tryckas eller skrivas ut kan du däremot använda kursiv till exempel om du citerar titeln på en rapport. Det viktiga är att du väljer en konvention och använder den konsekvent.
Följ rekommendationerna i Svenska Akademiens ordlista, SAOL. Om det anges flera alternativ i SAOL, använd det första alternativet.
Finns det flera alternativ varav ett är att föredra anges det genom att det står hellre än. Exempel: sprej hellre än spray.
Adjektiv och andra bestämningar har traditionellt böjts efter genus, men a-form kan användas oavsett kön:
Om substantivet är ett t-ord ska adjektivet ha a-form:
När man inte syftar på en specifik person rekommenderas a-form eftersom den av många uppfattas som mer neutral:
I tjänstebeteckningar har adjektivet traditionellt haft e-form:
När nya tjänstebeteckningar och befattningar bildas, och när det i övrigt är möjligt, använd a-form:
Enligt svenska skrivregler används stor bokstav i egennamn och för att inleda en mening. Undvik stora bokstäver utöver detta.
Namn på enheter inom en myndighet – som SLU – skrivs enligt svenska skrivregler med liten begynnelsebokstav. Anledningen är att de inte är egennamn utan snarare har karaktären av benämning. På SLU gäller denna princip även för fakulteter och institutioner.
I texter för internt bruk används ibland ett förkortat namn, och då kan stor bokstav behövas för tydlighetens skull. Förkortade namn ska inte användas i externa sammanhang där risk för missförstånd kan uppstå. Om hela namnet skrivs ut använder du enbart små bokstäver.
Centrumbildningars namn hanteras som egennamn och skrivs med stor bokstav.
Huruvida benämningen skrivs med stor eller liten bokstav beror på om den har namnfunktion eller snarast är beskrivande. Det är inte alltid så självklart och kan vara svårt att avgöra.
De flesta av SLU:s rådgivande organ har namnfunktion.
SLU:s djurskyddsorgan, Försöksdjursrådet, sammanträder minst två gånger per termin.
För andra instanser rör det sig ofta om en beskrivande benämning:
Benämningar på program skrivs med stor första bokstav om det är den fullständiga benämningen, annars med liten bokstav.
Benämningar på kurser skrivs med stor första bokstav.
Ämnen och ämnesområden skrivs med gemen begynnelsebokstav – de är inte egennamn.
SLU har flera campus. Dessa hanteras som egennamn och skrivs med stor bokstav. Eftersom ortnamnet också är ett egennamn ska även det ha stor bokstav.
Namn på byggnader och rum hanteras också som egennamn.
Namnen på våra webbar skrivs med liten begynnelsebokstav:
Skriv webbadresser med liten första bokstav i löptext:
Centrala verk och myndigheter samt departement skrivs med stor bokstav på första ordet:
Benämningar på författningar skrivs med liten bokstav.
Titlar, även utländska, skrivs med liten begynnelsebokstav i löptext.
Logotypskrivningar är skrivsätt som bryter mot normala skrivregler och som är avsedda att signalera något avvikande och skapa intresse. De försvårar dock läsningen. Undvik att skapa nya namn med så kallade logotypskrivningar.
Logotypskrivningar som redan är etablerade namn bör normaliseras i löptext. Ett namn som BioCentrum bör till exempel skrivas Biocentrum i löptext.
Sätt punkt mellan tim- och minutangivelsen.
Vid hela timmar behöver minuter inte sättas ut:
Använd antingen tankstreck eller mellan/och.
Blanda inte de två sätten – skriv inte "Lunch serveras mellan 12–13".
Skriv i första hand ut månadens namn.
Om det inte ryms är detta det tydligaste alternativet:
Formatet 2018-07-01 är visserligen internationell standard, men används i begränsad omfattning. Det bör inte användas i löptext. Däremot kan det med fördel användas i till exempel brev- och dokumenthuvuden.
Veckonummer är ovanligt utanför Sverige. Undvik det därför om möjligt - bland de som läser våra svenska texter finns även kollegor som kanske börjat lära sig svenska men inte är bekanta med språkets alla egenheter.
Tonaliteten i våra texter, hur vi säger något, är viktig för hur vi uppfattas. Språkliga val är en del av tonaliteten – tillämpa klarspråksprinciperna och välj i första hand de varianter som gör din text enkel och begriplig.
Det finns några vanliga verb som har både en längre och en kortare form. Använd den korta formen i sådana fall.
Det finns två undantag där den längre formen är att rekommendera.
Vissa sammansatta verb kan vara antingen löst eller fast sammansatta. Använd då lös sammansättning.
sprakkoordinator@slu.se, 018-67 12 31