Bild- och videorutin

För att vi ska vara trovärdiga är det viktigt att vi använder bild- och videomaterial som visar våra verksamhetsorter, vår verksamhet och undervisning, våra forskare och studenter. Vi kan styrka autenticiteten och trovärdigheten ytterligare genom att presentera relaterat material, länkar till sidor där forskning presenteras mer ingående, intervjuer med forskare/studenter, bloggar och liknande.

Vi använder i första hand eget högkvalitativt och relevant bildmaterial, fotograferat av egen personal eller professionella fotografer/filmare. Att vi visar upp "bildbevis" från vår egen verksamhet ger oss trovärdighet och gör också att vi kan erbjuda media vårt material.

Vi kan köpa bilder eller videosekvenser som visar exempelvis naturtyper eller enskilda arter från bildbyråer i de fall vi inte själva har kvalitativt bildmaterial som kan användas, så länge dessa bilder är verifierade som korrekta och trovärdiga.

Vi kan också använda generativ AI för att skapa bildmaterial. Det kommer ny spännande och framförallt användbar AI-funktionalitet hela tiden. I vissa fall är det helt uppenbart när man tittar på en bild att den är genererad men inte alltid. Det är numera lätt att visualisera fantasier och framtidsvisioner men det är viktigt att vi använder genererade bilder tekniken på ett ansvarsfullt sätt och till rätt ändamål för att inte tappa trovärdigheten. Det har blivit oerhört mycket lättare att ljuga med bild. Vi kan visa älgar i skolbänken, vi kan befolka tomma stadsmiljöer och liknande, men vi behöver tydligt ange när vi har genererat eller modifierat bilder. Tänk noga efter innan du modifierar en bild. Kan bildmodifieringen skapa negativa reaktioner? Är argumenten för att ta genvägen och generera en bild de rätta?

Om vi ska kunna förmedla en känsla av liv, kreativitet och aktivitet behöver våra forsknings- och undervisningsmiljöer vara befolkade. Vår verksamhet sker ju inte av sig själv, det krävs engagerade människor.

Om vi exempelvis använder folktomma naturbilder för att kommunicera ett ämnesområde behöver dessa balanseras upp av bilder som visar faktisk verksamhet, provtagning och hur dessa prover sedan analyseras. Vi behöver visa på våra insatser, vad vi gör och varför.

En attraktiv campusmiljö befolkad av studenter. Foto: Mårten Svensson

Att få in karakteristiska byggnader från våra olika verksamhetsorter i bakgrunden är ingen dum idé, men bilden behöver befolkas. Om fokus läggs på människor så kan vi få in andra budskap i bakgrunden utan att det känns övertydligt. Foto: Mårten Svensson

Det här är inte en föredömlig ortsbild. Bilden ger inte en livfull känsla, förmedlar inte ortens verksamhet och man får ingen känsla av att det pågår någon som helst aktivitet. Man kan få en känsla av att fotografen har försökt dölja byggnaden bakom grönskan.

När vi avbildar studenter och forskare vill vi visa att alla är välkomna. Alla får plats hos oss, oavsett ålder, kön, etnicitet, religion, politisk åskådning, funktionsvariation, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet. Vi visar på vår mångfald helt enkelt. 

Vi behöver också visa på mångfalden och variationen i vår verksamhet: landet/staden, labbet/åkern, gamla anrika miljöer kontra nya toppmoderna byggnader med tillhörande forskningsfaciliteter. Vi behöver kunna kommunicera både ämnet och vilka aktiviteter vår verksamhet rent konkret består av.

Vi vill visa hur vi på SLU bidrar till att förändra världen till det bättre. Om vi använder oss av material som visar exempelvis extrem torka eller översvämning försöker vi balansera detta med att också visa på våra åtgärder och hur de kan göra skillnad.

Vi delar alla ett engagemang för SLU:s ämnesområden. Vi vill visa drivna, engagerade forskare, studenter och medarbetare som tillsammans strävar efter att göra världen lite bättre. Vi bör därför medvetet undvika att visa material på personal och studenter där de råkar se omotiverade ut och istället välja material som visar på energi, kreativitet och fokus. Det behöver inte innebära att personerna ler och tittar in i kameran. Det kan lika gärna visa en extremt fokuserad forskare mitt i verksamheten.

Fokuserade och nyfikna studenter undersöker material i Alnarps sortiment.
Foto: Mårten Svensson

Bilden på Karin Holmgren är ett exempel på engagemang. Det behövs inget brett leende. 
Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

Våra ämnesområden kan i många fall anses vara traditionella, likaså många av våra byggnader. Vi vill därför visa att det vi gör inom våra varierande ämnesområden, på olika orter, är modernt. Vi har en miljö som är väl anpassad för det arbete vi utför, med otroligt avancerade forskningsfaciliteter och moderna campusområden.

Vi forskar på exempelvis djurvälfärd, markvetenskap och resistenta grödor. Om vi enbart visar glada betande kor, lera och vajande vetefält visar vi bara den traditionella bilden och bekräftar i många fall den oinvigde betraktarens fördomar om verksamheten vid SLU. Vi måste visa på våra vetenskapliga insatser, mätningar och analyser. Vi måste visa på att det vi gör är modernt.

Vi kan fortfarande visa våra anrika byggnader som bidrar till en välkomnande miljö för personal och studenter om vi bara balanserar upp dem genom att också visa modern utrustning, nya hus och engagerad personal och studenter.

Modern verksamhet i traditionell miljö: Linda Gruffman mäter markrespiration vid Svartbergets forskningsstation. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

Digitala verktyg hör till vardagen i skogsbruket. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU