Initialförkortningar

Senast ändrad: 11 juli 2023
Polis som gör stopptecken. I bakgrunden en blå vägskylt. Illustration.

Initialförkortningar är förkortningar som bildas av första bokstaven i de ord eller led som ingår.

Ett exempel är SLU – Sveriges lantbruksuniversitet. Syftet med initialförkortningar är att undvika att skriva ut alla orden i ett uttryck/namn flera gånger i samma text.

De kan vara användbara, men det finns några saker att tänka på.

  • Använd inte initialförkortningar i onödan. Om ett ord/namn endast förekommer någon enstaka gång i en text är det onödigt att introducera en förkortning.
  • Anta aldrig att läsaren förstår vad förkortningen betyder. Första gången en initialförkortning förekommer i en text måste du alltid skriva ut det fullständiga ordet/namnet.
  • Om en initialförkortning uttalas bokstav för bokstav skrivs den med stora bokstäver. Exempel: SLU, CBM. Sådana förkortningar skrivs med kolon i genitiv: SLU:s forskning, CBM:s arbete.
  • Om en initialförkortning av ett namn uttalas som ett ord är det bara den första bokstaven som är stor. Exempel: Sluss, Fomar.

Läs mer om förkortningar i SLU:s stilguide.

Är det någon särskild språkfråga du skulle vilja läsa om? Hör gärna av dig till sprakkoordinator@slu.se.

Fakta:

Språkpolisen var en populär artikelserie i personaltidningen Resurs där SLU:s språkfunktion delade med sig av språktips.