Språket på SLU
Det finns regler och rekommendationer vi måste ta hänsyn till i vår språkanvändning. De viktigaste är språklagen samt SLU:s egen språkpolicy och språkliga riktlinjer. Det finns också rekommendationer vi som myndighet förväntas följa. För att få ett konsekvent språk i SLU-texter har vi interna skrivregler i form av en stilguide.
Språklagen
Språklagen antogs 2009 och det är främst två paragrafer i den som berör SLU:
11 § Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt.
12 § Myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.
Paragraf 11 är den så kallade klarspråksparagrafen. Att uttrycka sig enkelt och begripligt, och att använda ett vårdat språk, är en skyldighet som alla myndigheter har.
Enkelt och begripligt blir det om du skriver enligt principerna för klarspråk. Vårdat blir det om du följer de skrivregler och officiella språkliga rekommendationer som finns.
Läs mer om klarspråk.
Paragraf 12 beskriver det ansvar vi som myndighet har för fackspråket.
Vi ska se till att svensk terminologi inom SLU:s områden finns tillgänglig, används och utvecklas. Det är ett viktigt ansvar. Om det saknas svenska termer inom ett fackområde blir det svårt att kommunicera SLU:s kunskap till det omgivande samhället.
Språkpolicy
I SLU:s språkpolicy beskrivs de övergripande målen för vår språkanvändning - klarspråk, parallellspråkighet och hög språklig kvalitet.
Språkliga riktlinjer
De språkliga riktlinjerna ska bidra till att uppfylla målen i policyn. De ska också underlätta för personalen genom att det tydliggörs och konkretiseras till exempel vilken typ av information som måste finnas på både svenska och engelska.
Riktlinjerna är formulerade för att fungera som svar på vanliga frågor om parallellspråkighet och språkanvändning.
Länkar
- Språklagen (SFS 2009:600)
- SLU:s språkpolicy
- SLU:s språkliga riktlinjer
- SLU:s stilguide