Nagoyaprotokollet och EU:s ABS-förordning

Allmänt

Access and benefit sharing (ABS) är en princip som förankras i både Konventionen om biologisk mångfald (CBD) och Nagoyaprotokollet. Principen syftar till att skapa incitament för skydd och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden. Målet med ABS är att det ska finnas en rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användningen av genetiska resurser och traditionella kunskaper.

Nagoyaprotokollet reglerar hur genetiska resurser hämtas in, hur resurserna används inom forskning och utveckling samt hur vinster och kunskap ska fördelas. Nagoyaprotokollet trädde i kraft den 12 oktober 2014 och ger en rättslig ram för en rättvis fördelning av nyttan som uppstår vid utnyttjande av genetiska resurser. Syftet är att skapa en större rättssäkerhet för både det land som tillhandahåller resurserna och användare av dessa.

Sedan den 12 oktober 2015 gäller EU-förordning 511/2014 (ABS-förordningen) i Sverige och innebär i korthet att användare av genetiska resurser ska visa att de följer tillträdeslandets (landet som tillhandahåller resursen) lagstiftning avseende genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap. Användare ska även dokumentera detta på ett sätt som kan visas upp för Naturvårdsverket, som är tillsynsmyndighet i Sverige för att kontrollera efterlevnaden av gällande regler.

Vad är en genetisk resurs?

I Konventionen om biologisk mångfald (CBD) definieras genetiska resurser som ”genetiskt material av faktiskt eller potentiellt värde” och ”varje material av växt-, djur-, mikroorganism- eller annat ursprung, som innehåller funktionella enheter av arvsmassa”.

Genetiska resurser kan alltså vara växter, djur eller delar av dem såsom frön, sporer, växtdelar, ägg, spermier samt jästceller, virus och bakterier. De kan till exempel användas vid framtagande av läkemedel och kosmetika eller användas i grundforskning inom bland annat ekologi och biomedicin. Det är alltså inte huruvida forskningen är kommersiell eller icke-kommersiell som avgör om materialet är en genetisk resurs, utan om materialet har eller kan komma att få ett värde.

Vad är traditionell kunskap?

Traditionell kunskap kan typiskt sett vara kunskap som en ursprungsbefolkning eller ett lokalsamhälle med traditionell livsstil har om hur en specifik resurs kan användas. Sådan traditionell kunskap om egenskaper hos en viss resurs kan vara en viktig ledtråd för nya vetenskapliga upptäckter.

Nationella lagstiftningar i olika länder skiljer sig åt när det gäller definitionen av vad som är traditionell kunskap. Är man som användare osäker på om ens forskning omfattar traditionell kunskap är det viktigt att ta kontakt med det land som den genetiska resursen och tillhörande traditionell kunskap hämtas ifrån för vägledning.

Vad behöver jag som forskare på SLU göra?

Om du avser att forska på en genetisk resurs och/eller traditionell kunskap behöver du ta reda på vilka regler som gäller i det land där resursen finns. Det kan du göra genom att använda Access and Benefit-Sharing Clearing-House (ABSCH) vilket är en webbplats som CBD-sekretariatet har upprättat. Här finns information om vilka länder som är med i Nagoyaprotokollet, nationella kontaktpersoner, behöriga nationella myndigheter, nationella lagstiftningar och om landet kräver ABS eller inte. Om du samarbetar med någon lokal aktör från det aktuella landet kan du också be att få vägledning och hjälp därifrån.

Även länder som inte skrivit under och implementerat Nagoyaprotokollet kan ha nationella bestämmelser som reglerar tillträde till genetiska resurser och ABS. Nyckeln till god regelefterlevnad är att sätta sig in i och förstå ABS-processen i landet som tillhandahåller resursen.

Vilken hjälp finns för mig som forskare på SLU?

För hjälp med legala aspekter på Nagoya och ABS-frågor kontakta nagoya@slu.se