Utbildningshandboken kapitel 2

Utbildningens ramverk

2.1 Juridiska förutsättningar
2.2 Ekonomiska förutsättningar
2.3 Organisatoriska förutsättningar
2.4 Läsår och terminstider
2.5 Ämne, huvudområde, utbildningsområde

Genvägar till övriga delar av Utbildningshandboken

2.1 Juridiska förutsättningar

Nationella regler

SLU är en statlig myndighet och vår verksamhet regleras av lagar och förordningar som beslutats på nationell nivå. Nedan finns en länk till en lista på några av de lagar och förordningar som har störst betydelse för SLU.

”Staten ska som huvudman anordna utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet”. (Högskolelagen (1992:1434) 1 kap)

Utbildningen ska ges på

• grundnivå,
• avancerad nivå och
• forskarnivå.

Länkar

Lagar och andra författningar

Tillbaka till kapitlets början

2.2 Ekonomiska förutsättningar

SLU-regler avseende universitetsnivån (steg 1)

Ersättning till fakulteterna

Rektor har beslutat om regler för fördelning av statsanslaget från styrelsen till fakulteterna inom utbildning på grundnivå och avancerad nivå (SLU.ua.2022.1.1.1-4519). Sammanfattningsvis bygger modellen på följande grundprinciper:

• Alla program delas in i en av sju olika kategorier baserat på ämnesinnehållet.
• Schabloner används för uppdelning av respektive kategori i utbildningsområden.
• Ersättningar för de olika utbildningsområdena baserar sig på en uppräkning av ersättningsnivåerna för lärosäten under utbildningsdepartementet.
• Studentvolymen baseras på uppdraget i helårsstudenter (HST) och prognostiserad prestation i helårsprestationer (HPR).
• Resursfördelningsbeslutet fattas tills vidare på programnämndsnivå.
• Avräkning sker i efterhand i förhållande till uppnådda antal HST och HPR, se nedan.

Kategorier som används på denna nivå:

• Samhällsvetenskapliga program
• Blandade program med fokus på samhällsvetenskap
• Blandade program med fokus på naturvetenskap
• Naturvetenskapliga/tekniska program
• Designprogram
• Djursjukskötarprogrammet
• Veterinärprogrammet

Gemensamma ändamål

Finansiering av vissa gemensamma resurser kan ske med anslagsavlyft på universitetsnivån. Det gäller framför allt sådan infrastruktur som kan användas av alla SLU:s studenter. Här avses framför allt strategiska utvecklingsmedel och ersättning till undervisningslokaler för den del som inte finansieras av användaravgifter.

Vem ansvarar för vad?

• Utbildningsnämnden föreslår anslagsfördelning till programnämnderna och för gemensamma ändamål.
• Styrelsen beslutar om anslagsfördelning för gemensamma ändamål och till fakulteterna med uppdrag till fakultetsnämnderna att fördela vidare enligt programnämndernas förslag.

SLU-regler avseende fakultetsnivån (steg 2)

Ersättning till institutionerna

• Ersättningen till kurser utgörs av
• en basersättning (kr/hp) som är lika för alla kurser,
• en rörlig prestationsbaserad ersättning (kr/hst) som beror på ersättningskategori.
• Kursernas ersättningskategorier baseras på typ av undervisning. Målen i kursplanen utgör utgångspunkt. En kvalificerad bedömning och ett aktivt ställningstagande behövs av programnämnden. Den resursmässiga kategoriseringen är ytterst ett uttryck för programnämndens ambitionsnivå för respektive kurs inom given resursram.
• Programnämnden avgör själv antalet ersättningsnivåer samt ersättningen per nivå. (UN-beslut 2017-05-17, § 31/17)
• Studentvolymen beräknas på planerat och tilldelat antal hst, vilket avser en kombination av prognos och tilldelning för det berörda budgetåret. För att utjämna skillnader mellan åren kan prognosen behöva baseras på upp till tre års historik.
• Programnämnderna har möjligheter att göra stimulansåtgärder och andra anpassningar av kursersättningen.
• Varje programnämnd måste hålla sig inom den resursram som styrelsens anslagsfördelningsbeslut anger.
• För kurser som köps in från annat lärosäte, ska tilldelningen ligga i nivå med den kostnad som SLU betalar utföraren. Detta gäller under förutsättning att det är programnämnden som har beslutat om att köpa in utbildningen.
• Ersättning för självständiga arbeten (examensarbeten) hanteras utanför den gemensamma modellen. Möjlighet finns att delfinansiera handledning av självständiga arbeten på avancerad nivå med medel från redovisningsområdet forskning och forskarutbildning.
• Hippologutbildningen och tilläggsutbildningen för utländska veterinärer (Tu-vet) ingår inte i den gemensamma modellen för beräkning av kursersättning. För dessa utbildningar får SLU riktade medel.

* Övningstid eller ”delkursaktivitet” används som ett samlingsbegrepp för sådan undervisning som är beroende av antalet studenter i kursen, det vill säga antalet grupper ökar vanligtvis med ökat antal studenter. Begreppet ges här en vid mening för olika former av undervisning med hög grad av student-lärar-interaktivitet. Bland annat övningar, seminarier, exkursioner, fältövningar, laborationer, workshops, designstudios och klinikträning betraktas som ”delkursaktiviteter”.

**  Föreläsningar eller ”helkursaktivitet” används som ett samlingsbegrepp för sådan undervisning som inte är beroende av antalet studenter i kursen. Föreläsningar, lektioner och motsvarande betraktas som helkursaktiviteter.

Distanskurser omfattas av den gemensamma fördelningsmodellen, även om beskrivningen av kategorierna ovan främst tar sin utgångspunkt i campusbaserade kurser.

Stimulansbidrag

Ändamål för stimulansbidrag och andra särskilda tillägg eller avdrag:

• Kurser i åk 1 (på grundnivå) – återkommande tillägg.
• Ny kurs eller förändrat upplägg av befintlig kurs – tillfälligt tillägg.
• Utökad samläsning mellan program eller samverkan mellan institutioner – tillfälligt tillägg.
• Förändrad resursmässig kategorisering eller avveckling av kurs – tillfälligt tillägg.
• Strukturstöd på kursnivå – tillfälligt tillägg.
• Kurs med flera kurstillfällen per läsår – återkommande avdrag.
• Kurs som genomförs parallellt och till betydande delar gemensamt med annan kurs – återkommande avdrag.
• Kurs med beslut om inställt kurstillfälle – tillfälligt avdrag.

Kontinuerlig utvärdering och utveckling avseende enskilda kurser ska rymmas inom den ordinarie kursersättning som ges till institutionen och motiverar inte stimulansbidrag.

Gemensamma ändamål

Finansiering av vissa specifika resurser kan ske med anslagsavlyft på fakultetsnivån. Det gäller framför allt sådan infrastruktur som är tämligen fast på kort till medellång sikt och som utnyttjas av flera utbildningsprogram/ studentgrupper, men inte av alla SLU:s studenter. I vissa fall behöver en fördelning göras mellan två eller flera programnämnder. Här avses framför allt ersättning till programstudierektorer, övningslaboratorier, ritsalar, kliniskt träningscenter och andra specialutformade undervisningslokaler, odlingsfaciliteter, fältkursverksamhet, djurstallar, djursjukhus.

Vem ansvarar för vad?

• Utbildningsnämnden fastställer den gemensamma fördelningsmodellen och nivån på basersättningen.
• Programnämnderna beslutar om ersättningskategorin för enskilda kurser, nivån på den rörliga ersättningen samt eventuella stimulansbidrag och andra särskilda tillägg eller avdrag – allt inom given resursram.
• Programnämnderna föreslår en anslagsfördelning till institutionerna och för gemensamma ändamål.
• Fakultetsnämnderna beslutar om anslagsfördelning för gemensamma ändamål och till institutionerna.

SLU-regler avseende institutionsnivån (steg 3)

Mellan institutioner

Fördelning av uppdrag och medel mellan institutioner som gemensamt genomför en kurs, sker i fakultetens resursfördelning. (UN-beslut 2017-05-17, § 31/17)

Inom institutionen

Institutionen bestämmer hur medlen ska användas inom sin verksamhet inom den ram som budget och kursplaner anger. Även om ersättningen beräknas per kurs, är det en institutionsintern fråga hur resurserna ska utnyttjas för att institutionen ska kunna uppfylla sitt uppdrag på bästa sätt. Möjligheten att omfördela resurser begränsas dock till den egna delen av medelstilldelningen när det finns medansvariga institutioner som bidrar till kursens genomförande.

Målen i kursplanen är styrande för utbildningens genomförande på en övergripande nivå. Resursfördelningsmodellen ska inte bromsa önskvärd utvecklingsdynamik, utan ge incitament att ompröva utbildningens genomförande och implementera nya undervisnings­former. Ytterst är det kursledaren som utformar schemat och därmed bestämmer avvägningen mellan olika undervisningsformer, gruppstorlekar, övningsintensitet etc.

Vem ansvarar för vad?

Det är prefekten eller den/de som prefekten delegerat till som kan göra omfördelning såväl mellan som inom enskilda kurser.

I prefektens arbete med fördelning av arbetsuppgifter inom institutionen ska gällande arbetstidsavtal för lärare m.fl. beaktas. Länk till nuvarande avtal.

Gemensamma ändamål

Rektor fastställer grunder för ersättningen för universitets- och fakultetsgemensamma ändamål (”Universitets- och fakultetsgemensamma kostnader”) i anslutning till styrelsens beslut om anslagsfördelning. Ersättning för universitetsgemensam studieadministration och studerandeinfrastruktur samt utbildningens del av biblioteket baseras på institutionens planerade helårsstudenter och lyfts av utbildningsanslaget på institutionsnivå. Utbildningens del av ersättning för övriga universitets- och fakultetsgemensamma ändamål som till exempel personal- och ekonomiadministration, universitets- och fakultetsledning, baseras på ett procentuellt påslag på lönen som dras direkt på de anställdas lön.

Utbildningens del av ersättningen för institutionsgemensamma ändamål beslutas på institutionsnivå och baseras på ett procentuellt påslag på lönen som dras direkt på de anställdas lön.

Tillbaka till kapitlets början

2.3 Organisatoriska förutsättningar

SLU:s utbildningsorganisation beskrivs schematiskt i Bilaga 1: SLU:s utbildningsorganisation.

Viktiga begrepp

Dekan – chef för en fakultet inom SLU.

Delegationsordning –  anger vilket ansvar och vilka befogenheter organ och befattningshavare har inom universitetets organisation. Där anges även beslutande och rådgivande organs sammansättning och mandatperioder. Institutionerna har vanligtvis en intern ansvarsfördelning för bland annat utbildningsfrågor. Studentinflytande beskrivs i avsnitt 3.14 Studentinflytande.

Fakultet – inom SLU en samlande benämning på de organisatoriska enheter som fakultetsnämnden/dekanen ansvarar för. Fakulteterna har ansvar för institutionerna.

Institution – universitetets utbildning, forskning och fortlöpande miljöanalys bedrivs vid ett antal institutioner (eller motsvarande). Varje institution tillhör minst en fakultet.

Prefekt – chef för en institution inom SLU.

Programnämnd (PN) – en den av SLU:s utbildningsorganisation, se Bilaga 1: SLU:s utbildningsorganisation.

Programstudierektor (PSR) – en del av SLU:s utbildningsorganisation, se Bilaga 1: SLU:s utbildningsorganisation.

Studierektor – vanligtvis har en institution en anställd (eller flera) med ett sammanhållande ansvar för institutionens utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Dessa benämns ofta studierektor, institutionsstudierektor, grundutbildningsansvarig, biträdande prefekt med ansvar för utbildning eller motsvarande. I Utbildningshandboken används begreppet institutionsstudierektor (eller motsvarande) för att undvika förväxling med programstudierektor (se avsnitt 13.7 Programstudierektor).

Utbildningsnämnden (UN) – en del av SLU:s utbildningsorganisation, se Bilaga 1: SLU:s utbildningsorganisation.

Verksamhetsstödet – ger stöd och service åt universitetets utbildning, forskning och fortlöpande miljöanalys (se verksamhetsstödets delegationsordning).

Årscykel – SLU tillämpar gemensamma tidsramar för planering och beslut om utbildningsutbudet: de kurser och program som ska erbjudas, se Bilaga 2: Årscykel för utbildningsplanering.

Vem ansvarar för vad?

Det är styrelsen och rektor som beslutar om SLU:s övergripande organisation och ansvarsfördelning. Varje fakultet beslutar om den interna ansvarsfördelningen inom fakulteten. Institutionerna har vanligtvis en intern ansvarsfördelning för bland annat utbildningsfrågor. Det är Utbildningsnämnden som beslutar om den gemensamma årscykeln för utbildningsplanering.

Länkar

Delegationsordningar:

• styrelsens delegationsordning
• rektors delegationsordning
• verksamhetsstödets delegationsordning
• fakulteternas delegationsordningar

Tillbaka till kapitlets början

2.4 Läsår och terminstider

Viktiga begrepp

Ett läsår är indelat i höst-, vår- och sommartermin. Läsåret sträcker sig från och med höstterminens startdag till och med den sista dagen före påföljande hösttermins startdag.

Som vardagar räknas dagarna måndag–fredag utom helgdagar.

Nationella regler

”Heltidsstudier under ett normalstudieår om 40 veckor motsvarar 60 högskolepoäng.” (Högskoleförordningen (1993:100) 6 kap.)

SLU-regler

SLU följer den rekommendation om terminsindelning som SUHF har fastställt.

Terminstider inklusive periodgränser (15 hp) ska anges på SLU:s webb med minst ett läsårs framförhållning. Även undervisningsfria dagar och ortsspecifika terminsuppgifter som exempelvis utbildningsinformation och gemensamma omtentamensdatum ska anges på SLU:s webb i god tid inför schemaläggning av kommande termins kurser.

Onsdagseftermiddagar ska vara fria från schemalagd undervisning. Undantag kan beviljas av berörd programnämnd.

Schemalagd undervisning ska inte heller förläggas till följande dagar:

• Uppropsdagen (gäller årskurs 1 alla program. För övriga årskurser gäller fritt från obligatorier)
• Dag före Alla helgons dag
• 23 – 31 december

För terminstider vid SLU gäller följande:

• Höstterminen börjar den måndag som infaller mellan den 28 augusti och den 3 september och pågår i 20 veckor.
• Vårterminen börjar den måndag som infaller närmast efter höstterminens slut och pågår i 20 veckor.
• Sommarterminen börjar den måndag som infaller närmast efter vårterminens slut och pågår tills nästa hösttermin börjar.
• Höst- respektive vårterminen indelas i två perioder om 15 hp vardera.

Vem ansvarar för vad?

Avdelningen för lärande och digitalisering anger terminstider inklusive periodgränser på SLU:s webb.

Ortsspecifika uppgifter beslutas av den eller de programnämnder som ansvarar för utbildning på orten.

Länkar

Terminstider

Tillbaka till kapitlets början

2.5 Ämne, huvudområde, utbildningsområde

Viktiga begrepp

Utbildningen på grundnivå och avancerad nivå är klassificerad i ämnen. Vissa ämnen utgör huvudområden vid SLU. Inom dessa kan SLU erbjuda en successiv fördjupning som möjliggör generella examina.

Varje ämne/huvudområde ingår i ett utbildningsområde (se 2.2 Ekonomiska förutsättningar). Dessutom är varje ämne/huvudområde kopplat till en ämnesgrupp/huvudområdesgrupp (enligt svensk utbildningsklassifikation, SUN). Huvudområdesgrupp benämns också ”Nationellt huvudområde”.

SLU:s ämnen, huvudområden och utbildningsområden framgår av Bilaga 3a: Ämnen vid SLU inom utbildning på grundnivå och avancerad nivå. För huvudområdena finns dessutom ämnesbeskrivningar i Bilaga 3b: Ämnesbeskrivningar för SLU:s huvudområden.

Policy

Ett ämne/huvudområde kan vara brett och syntesinriktat eller smalt och fördjupande. Indelningen ser inte alltid lika ut på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå.

Huvudområdena kan ses som ett strategiskt ställningstagande och bör sättas i relation till SLU:s verksamhetsidé, roll och profil. De huvudområden som används har betydelse för studentrekryteringen eftersom de bidrar till att kommunicera utbildningens innehåll och särprägel samt styr vilka examina som är möjliga.

SLU-regler

Ämne

Kursens innehåll bestämmer ämnesklassningen. Se avsnitt 6.2 Kursplan.

I förslag till nytt ämne vid SLU, som inte ska vara huvudområde, ska följande specificeras:

• Det föreslagna ämnet i sig och i relation till befintliga ämnen.
• Förslag på koppling till ämnesgrupp (se ovan).
• Motivering för det föreslagna ämnet.
• Den kompetens som finns för undervisning och examination i det föreslagna ämnet.

Huvudområde

I förslag till nytt huvudområde vid SLU ska följande specificeras:

• Det föreslagna huvudområdet (ämnesbeskrivning med definition, vetenskaplig grund och gränsdragning samt internationell gångbarhet).
• Förslag på koppling till ämnesgrupp samt huvudområdesgrupp/nationellt huvudområde (se ovan).
• Motivering för det föreslagna huvudområdet.
• Beskrivning och motivering av föreslaget huvudområdes hållbarhet över tid för utbildning och forskning.
• Relation till befintliga huvudområden (hur de påverkas av ett eventuellt nytt huvudområde).
• Om det föreslagna huvudområdet avser både grundnivå och avancerad nivå, eller enbart grundnivå eller avancerad nivå. Eventuellt behov av utökning av befintligt huvudområde till grund- eller avancerad nivå måste motiveras.
• Den kompetens som finns för undervisning och examination i det föreslagna huvudområdet.
• Det kursutbud som finns eller är möjligt för kurser och självständiga arbeten (examensarbeten) i det föreslagna huvudområdet.

Förslag till nytt huvudområde ska ta hänsyn till yttranden från samtliga PN och FN.

I förslag till avveckling av huvudområde vid SLU ska följande
specificeras:

• Motivering för den föreslagna avvecklingen.
• Relation till kvarstående huvudområden (hur de påverkas av en eventuell avveckling av huvudområdet).
• Påverkan på studenter som redan är antagna till en utbildning där det berörda huvudområdet ingår.
• Förslag till övergångsbestämmelser inklusive tidsplan för när kurser och självständiga arbeten (examensarbeten) i det berörda huvudområdet avvecklas.

Inriktning för examen

En inriktning för examen kan användas för att

a) särskilja en viss inriktning inom ett huvudområde eller
b) visa på en viss kombination av olika kompetenser/färdigheter.

I förslag till ny inriktning vid SLU ska följande specificeras:

• Den föreslagna inriktningens benämning samt motivering för inrättandet.
• Relationen till befintliga inriktningar.
• Beskrivning av föreslagen inriktnings hållbarhet över tid för utbildning och forskning.
• Kraven för inriktningen vad gäller det specificerade kursutbudet.
• Relation till huvudområdet (i förekommande fall) samt den internationella gångbarheten för inriktningen.

Vem ansvarar för vad?

• Utbildningsnämnden beslutar vilka huvudområden för generella examina på grundnivå och avancerad nivå som ska finnas inom universitetet (Styrelsens delegationsordning) och till vilka ämnesgrupper samt huvudområdesgrupper (nationellt huvudområde) de ska kopplas.
• Utbildningsnämnden beslutar vilka ämnen som ska finnas inom universitetet utan att vara huvudområden och till vilka ämnesgrupper de ska kopplas.

Instruktioner

Av Bilaga 2: Årscykel för utbildningsplanering framgår bland annat gemensamma tidsramar för planering och beslut om kurs- och programutbud. Eventuella förändringar av ämnen/huvudområden måste ske i god tid för att möjliggöra avpassningar i exempelvis kurs- och utbildningsplaner.

Riktmärke för det kursutbud som bör finnas eller vara möjligt för att motivera ett nytt huvudområde på grundnivå:

• minst 75 hp kurser med successiv fördjupning (G1N, G1F, G2F)
• 15 hp självständigt arbete (kandidatarbete/G2E)

Riktmärke för det kursutbud som bör finnas eller vara möjligt för att motivera ett nytt huvudområde på avancerad nivå:

• minst 30 hp kurser med successiv fördjupning (A1N, A1F)
• 30 hp självständigt arbete på avancerad nivå (masterarbete/A2E)

Beteckningar för kursers nivå och fördjupning inom huvudområde anges i en bilaga till Lokal examensordning – regler för examina på grundnivå och avancerad nivå vid SLU (inkl. examensbeskrivningar för SLU:s examina)..

Länkar

Lokal examensordning – regler för examina på grundnivå och avancerad nivå vid SLU (inkl. examensbeskrivningar för SLU:s examina).

Tillbaka till kapitlets början