Proteinsmarta foder och vallgrödor – viktiga pusselbitar i utvecklingen av hållbar grisproduktion

I takt med en ökande befolkning ökar också behovet av mat. Samtidigt ställs höga krav på hållbara livsmedelssystem med minskad negativ miljöpåverkan. Produkter måste hålla en hög kvalitet både vad gäller näringsinnehåll och smak, men också hög livsmedelssäkerhet och djurvälfärd för att vara konkurrenskraftiga. Inom animalieproduktionen eftersträvas friska, hållbara djur med låg dödlighet, gott djurskydd och ökad produktivitet, men för att nå de globala hållbarhetsmålen krävs mångvetenskap. Inom husdjursvetenskapen behöver forskning fokusera på hela livsmedelskedjan, dvs. från gård till gaffel. Utformning av produktionssystemet, val av foder och hur djuren sköts är viktiga faktorer för produktion, djurhälsa och djurvälfärd. Tillsammans är de viktiga pusselbitar som, när det sätts i ett större sammanhang, är avgörande för att nå en hållbar produktion.

Foder till grisar i modern grisproduktion består av spannmål som kompletteras med proteinråvaror, specifika aminosyror och nödvändiga mineraler och vitaminer. Soja är den proteinråvara som dominerar marknaden då den har en bra proteinkvalitet utifrån grisarnas behov. Dock förknippas soja med negativ klimat- och miljöpåverkan och det finns ett uttalat behov av att ta fram nya proteinsmarta foder och hitta alternativa lokala proteinråvaror av god kvalitet och som är odlingssäkra vid t.ex. klimatförändringar. Hur väl proteinet och de specifika aminosyrorna i fodret utnyttjas av grisen, d.v.s. tas upp i tarmen, påverkar inte bara deras tillväxt och köttansättning, utan också mängden kväve som försvinner ut med gödseln. En överutfodring av protein och aminosyror, som grisen inte kan utnyttja, är inte bara kostsam för lantbrukaren utan belastar också miljön. En stor del av min forskning har därför handlat om att identifiera och utvärdera olika proteinråvaror samt utfodringsstrategier för att undvika överutfodring av protein.

Grisar är nyfikna och sociala djur som har behov att söka föda och utforska sin miljö. När de hålls i karga miljöer möts inte dessa behov fullt ut. I Sverige finns regler att alla grisar ska få halm och inom ekologisk produktion är tillgång till grovfoder (inte bara halm) i riklig mängd dessutom ett krav, då det ökar djurvälfärden genom att ge grisarna bättre möjligheter att utföra födosöks- och utforskande beteenden. Effekterna av grovfoder på grisarnas beteende, samt att utvärdera t.ex. gräs och baljväxters potential som näringskälla till grisar, är ytterligare områden som ingått i min forskning. Gräs och baljväxter har positiva effekter på markens struktur och bidrar till ett rikt odlingslandskap. De har en bra sammansättning av protein och aminosyror och skördat och lagrat som ensilage kan vallgrödor fungera som en lokal näringsresurs året runt. Det behövs dock mer kunskap om hur grisarna kan utnyttja näringen från vallgrödor, såväl som att hitta praktiska lösningar för hur utfodringen kan fungera i produktionssystemet.

Med tillämpad forskning och specifik kompetens som sätts in i ett systemperspektiv, vill jag bidra till ökad kunskap om hållbar djurproduktion. Min framtida forskningsvision är att fortsätta arbeta med proteinsmarta foder och utvärdera effekterna på grisarnas produktion, hälsa och välfärd, samt köttets kvalitet och sensoriska egenskaper av t.ex. låg-protein dieter, förändrad aminosyrasammansättning och användning av alternativa proteinråvaror. Jag kommer också att studera förmodade positiva effekter av inblandning av vallgrödor i foder till grisar, t.ex. minskad förekomst av magsår och förbättrad tarmhälsa, samt mikrobernas samspel med utvecklingen av nervsystemet och dess inverkan på grisarnas beteende och respons på stress.