Att optimera djursjukvården mot minskad risk för komplikationer och felbehandlingar

Som smådjurskirurg möts jag dagligen av frågeställningar om hur vi ska kunna erbjuda den mest optimala vården i varje enskilt fall. Vi vill alla kunna erbjuda en så säker vård som möjligt med minimala risker för komplikationer och med en fullständig återhämtning från sjukdom. Men vi vet att risker finns kring de kirurgiska sjukdomarna, risker med narkos, operation och medicinering som kan leda till ökad morbiditet och i värsta fall mortalitet.

Inom humansjukvården har man visat att rena felaktigheter i vården orsakar en stor andel av de komplikationer som tillstöter i samband med sjukhusvistelser, och detta sker även inom djursjukvården.

Genom att använda oss av checklistor vid operation har vi visat att komplikationer minskar efter narkos och kirurgi på hund och katt. Så är även fallet inom humansjukvården. För att checklistan alltid skall användas på rätt sätt behöver man även underhålla och arbeta med följsamhet (”compliance”) för att effekten med minskad risk för patienten skall uppnås.

Vi använder oss av ett incidenthanteringsprogram i smådjurssjukvården som är implementerat i ett flertal länder i Europa för att få kontroll på vilka typer av incidenter som förekommer och hur dessa kan undvikas i framtiden. Förutom att se hur patienterna i smådjurssjukvården drabbas av en incident vill vi också lära oss om hur det påverkar den personal som varit med om incidenten. Ingen vill med uppsåt göra fel i vården, men det blir ibland fel trots allt, och inom humansjukvården benämns ofta vårdpersonalen som ”the second victim” i dessa situationer. Vi har idag pågående studier för att öka vår kunskap om incidenter inom djursjukvården. Denna forskning sker i samverkan med Lincoln University (UK) och en doktorand inom AniCura koncernen.

Pågående forskning och framtida forskning inom området ortopedi där jag är involverad inriktar sig på val av behandlingsmetoder samt riskfaktorer för sjukdomar så som armbågsledsdysplasi (ED) och knäledssjukdomar. Detta sker med kollegor vid såväl SLU som NMBU i Oslo. Utlysning av en ny doktorandtjänst inom området knäledssjukdomar vid NMBU i Oslo sker nu under hösten.

Möjlighet att studera större populationer av hundar och katter med ortopedisk sjukdom är viktig. Många av de befintliga veterinärmedicinska studierna omfattar små grupper och uppföljningstider på upp till ett år. Vi saknar ofta kunskap om hur det går på lång sikt, även om det kan vara en ortopedisk sjukdom som hunden kommer att leva med resten av sitt liv. Genom att använda oss av försäkringsdata kommer vi åt stora grupper. Detta sker redan vid SLU, men vi har nu även möjlighet att studera stora djursjukhuspopulationer inom de stora veterinärvårdskoncernerna där man behandlar miljoner djur varje år. Kan vi på ett bra sätt ta fram rätt data från klinikerna ökar möjligheterna att få fram stora kliniska dataset. Jag ser fram emot möjligheterna att få delta i kommande forskningsupplägg där SLU, andra universitet och de privata aktörerna inom djursjukvården samverkar.

Genom kvalitetskontroller och checklistor kan vi optimera djursjukvården och minska risken för komplikationer. Genom ökad medvetenhet om riskfaktorer för olika ingrepp blir vi bättre på att erbjuda rätt vård till varje enskild patient. Att på dessa sätt påverka djursjukvården till att bli så säker som möjligt är min drivkraft i forskningen.