Anna Omazic, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)
I Sverige är fästingar främst aktiva från tidig vår till sen höst. De lever av att suga blod från djur eller människor. Vid fästingbett kan smittämnen överföras från fästingen och orsaka sjukdom hos både djur och människor. Klimatförändringen påverkar fästingens överlevnad och förökning – ett varmare klimat möjliggör att fästingen kan vara aktiv under en längre period av året och att den kan etablera sig på nordligare breddgrader. Detta ökar risken för att djur och människor ska drabbas av fästingburna sjukdomar. Med ett förändrat klimat ökar också risken för att exotiska fästingarter introduceras i Sverige. Dessa nya arter bidrar till ökad risk för att djur och människor kan bli smittade av sjukdomar som hittills inte förekommit i landet.
Min forskning är inriktad på övervakning av fästingar och de sjukdomar de sprider: till exempel tidig upptäckt av nya fästingarter, påvisande av smittämnen i fästingar i nya områden och att undersöka förekomsten av antikroppar (i mjölk) mot olika sjukdomar. Traditionella metoder som vanligtvis används för att övervaka fästingpopulationen kan endast utföras lokalt och är resurskrävande. För att kunna kartlägga stora geografiska områden använder vi medborgarforskning. Metoden nyttjar kraften i allmänhetens deltagande för att samla in data. Ett exempel är EU-projektet IDAlert (https://idalertproject.eu/) där vi arbetar för att öka beredskapen för nya fästingburna sjukdomar och använder medborgarforskning för att övervaka förekomst av exotiska fästingarter. Information om fästingar samlas in via verktyget Rapportera Fästing (https://rapporterafasting.sva.se/reporttick). Under 2024 gjordes första fyndet av brokig fårfästing (Dermacentor marginatus) i Sverige, och ett 40-tal fynd av flyttfågelfästingen (Hyalomma marginatum) rapporterades av allmänheten under sommaren 2018. Båda arterna kan bära krim-kongo blödarfebervirus som kan orsaka allvarlig sjukdom hos människa. Dessa fynd belyser att introduktion av nya fästingarter kan förändras när förutsättningarna är de rätta. Det visar även hur viktigt verktyget är som en tidig varningssignal för nya fästingarter och de potentiella allvarliga sjukdomar de kan orsaka. Fortsatt övervakning av exotiska fästingarter är en viktig del av min forskning för att i tid hitta smittämnen som kan orsaka allvarlig sjukdom hos djur och människor.
Forskning som jag bedriver har också kunnat påvisa smittämnen i fästingar i nya områden i Sverige. Under 2018 och 2019 studerades fästingarnas utbredning i norra Sverige samt vilka smittämnen de bär på. Resultaten visade att populationen av vanlig fästing (Ixodes ricinus) är utbredd i hela norra Sverige och att populationen av tajgafästing (Ixodes persulcatus) hade ökat och dominerade längs norrlandskusten. Följande smittämnen dominerade: Rickettsia helvetica, följt av Borrelia garinii och Borrelia afzelii. Vi kunde också påvisa bakterien Francisella tularensis, som orsakar sjukdomen harpest, i fästingar vilket tyder på att de kan spela en roll för smittspridningen av harpest till människor och djur i Sverige. Jag har också utfört studier med syfte att identifiera och kartlägga riskområden för TBE. Antikroppar mot TBE-virus i tankmjölk från mjölkkobesättningar i Sverige har undersökts. En studie genomförd under 2024 visar en förekomst på 3 % och att det finns en potentiell risk för överföring av TBE-virus via opastöriserad mjölk/mjölkprodukter i Sverige. Kunskap om vilka smittämnen fästingarna bär på är viktig för att kunna informera befolkningen och bidra med förebyggande åtgärder gällande fästingburna sjukdomar.
Kommunikationsinsatser är en viktig del av mitt arbete som forskare. Återkoppling om resultat till allmänheten under pågående insamling är viktigt för att upprätthålla aktiviteten och bidra till samhällsutbildning inom området. Målet är att våra insatser inom medborgarforskning ska bidra till en robust och hållbar övervakning av fästingarter och fästingburna sjukdomar i Sverige.