Dekanbrev

Knytblus. Ett förlegat klädesplagg som över en natt fick oväntad renässans. Att bära knytblus dagen efter att Svenska akademiens ständiga sekreterare Sara Danius avgått blev plötslig en laddad symbolhandling, ett sätt att ta ställning och visa engagemang.

Men frågan är om man kan ta ställning i en fråga där man har så lite insyn och kunskap? Personligen tror jag i alla fall att det är möjligt att använda kraftfulla symboler för att dra uppmärksamhet till en brännande fråga och samtidigt arbeta för mer nyanserade samtal i frågan. Det ena behöver inte utesluta det andra.

SLU:s medarbetarenkät visar att vi har ett stort engagemang för vårt arbete. För många av oss har det vi brinner för blivit vår profession. Men vad gör engagemanget med oss? Naturligtvis är det främst en tillgång, men det kan möjligen också försvåra för oss att sätta gränser för arbetet både tidsmässigt och på vilket sätt vi engagerar oss i det.

Just nu pågår en pilotkurs på SLU i attleda samverkan. På den senaste träffen lyfte en av kursledarna Martin Westin dilemman vi kan stöta på i form av balansgångar i arbetet. I vilken utsträckning kan vi från akademin bedriva påverkansarbete för en bättre värld? Och vad skulle vara motsatsen till denna ambition? Är det möjligt att vara neutral? Kanske är oberoende ett bättre ledord.

Som verksamma inom universitetsvärlden eftersträvar vi fördjupad kunskap, en mer nyanserad bild. Givetvis ska vi utveckla kunskap av hög vetenskaplig kvalitet, men räcker det? Behöver inte kunskapen också vara relevant för att forskningen ska vara berättigad? Ligger det inte också i vårt ansvar att den kunskap som kommer fram verkligen kommer till nytta så långt det är möjligt?

Detta är ett av de starka skäl vi har för att jobba i samverkan med det omgivande samhället: för att det vi gör då blir relevant och kommer till nytta utanför universitetet.

Frågor om samhällsrelevans aktualiseras som bekant inte minst i ansökningstider då vi spetsar till våra argument kring detta. Men samverkan rymmer också en aspekt av ömsesidighet som ger nytta tillbaka till oss, inte bara i form av pengar, utan i form av kvalitetshöjning i forskning, undervisning och fortlöpande miljöanalys. En väg att hantera dessa balansgångar stavas transparens, d v s att klargöra premisserna bakom vår forskningsdesign, vår roll i de projekt vi arbetar i. För detta krävs att vi rannsakar våra utgångspunkter, vad vi tar för givet och vilka syften vi har.

Knytblusen väcker frågor. Frågor om rätt och fel, och om när det är möjligt och önskvärt att ta ställning. Finns det förresten någon forskning eller kunskap som kan sägas vara helt objektiv och fri från värderingar?

Ja, det är väl akademins ständiga fråga.

/Hanna Bergeå, vicedekan, ansvarsområde samverkan