Nytt från ledningen

Även om vi inte med säkerhet kan säga att insatserna har en direkt koppling till ökat antal sökande kan vi se ett par ljusglimtar men också några fortsatta motgångar. På landskapsingenjör Alnarp-programmet, som de senaste åren inte fyllt sina platser ökade förstahandssökande med 64 % jämfört med förra året. Det får nog förklaras med ihärdigt arbete från programstudierektor Åsa Bensch som aktiverat studenter och personligen stått på mässor. Just studenternas insatser med bl a besök på gymnasier under våren bör lyftas fram vilket troligtvis också spelat roll för att lantmästarprogrammet ökade med 27 % till 71 förstahandssökande. Med lite tur fyller det programmet sina 50 platser i höst vilket skulle vara mycket glädjande efter några år i motvind.

En besvikelse är att programmet trädgårdsingenjör - odling inte lyckas öka antal sökande. Det låga intresset fortsätter efter ett osedvanligt höga söksiffror under pandemin. Här behöver fakulteten stötta marknadsföringsinsatser. Vårt tidigare flaggskepp Landskapsarkitektprogrammet i Alnarp börjar närma sig illavarslande låga nivåer - det går faktiskt att se en långsamt nedåtgående trend under det senaste decenniet. Här behövs en grundlig analys och strategiska diskussioner för att möta utvecklingen.

Generellt gick det fortsatt dåligt för SLU som fick 3 % färre sökande i år vilket kan jämföras med övriga universitet och högskolor i Sverige som ökade med 8 %. Det är framför allt sökande till program med start på grundnivå som minskar för tredje året i rad – masterprogrammen går dock lite bättre.

Man får nog var ärlig och säga att SLU befinner sig i en rekryteringskris även om läget är svårbedömt. Risken att SLU inte kommer att utfylla utbildningsuppdraget från departementet på 4200 hst/år har ökat. Centralt vid SLU tas det därför nya tag med ökat insiktsarbete och formulering av nytt marknadsföringskoncept – arbetet pågår under våren. Jag hoppas att även de organisatoriska frågorna kommer att lyftas och att ansvaret för marknadsföring av SLUs utbildningar tydliggörs. En decentralisering av det interna arbetet vid SLU behövs, även en bättre regional koppling är nödvändig.

Lyckligtvis är våra utexaminerade studenter attraktiva på arbetsmarknaden och får jobb – vi kan inte se någon direkt arbetslöshet för berörda branscher. Vi har bra forskningsförankrade utbildningar som naturligtvis kan göras ännu bättre och bli mer yrkesrelevanta. Problemet ligger snarare hur SLU och utbildningarna uppfattas av den yngre generationen. Indikationer finns att vi med det tidigare marknadsföringskonceptet som uppmanade presumtiva studenter att ”rädda världen” och ”bli superhjältar” framstod som ytliga och pinsamma. Man kan ställa sig frågan om vi är för mossiga eller om det möjligtvis är mossan som är framgången?