Campylobacter – risk för människor men inte för djur

Bakterier finns överallt omkring oss och är viktiga i biologiska system. Vi känner dock endast till en bråkdel av alla bakterier. I min forskning har jag i huvudsak sysslat med patogena bakterier, det vill säga bakterier som kan orsaka infektionssjukdomar. Den bakterie som jag framförallt har ägnat min forskning åt är Campylobacter.  Infektion med Campylobacter är en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan smitta mellan djur och människa. Campylobacter är den vanligaste rapporterade bakteriella orsaken till mag-tarmsjukdom hos människa i Sverige såväl som i övriga Europa, USA och Australien. Varje år rapporteras cirka 250 000 fall i Europa varav ca 10 000 i Sverige, men det verkliga antalet fall är betydligt flera. Campylobacter tillväxer inte i livsmedel, men infektionsdosen, d.v.s. den mängd smittämne som krävs för att man ska bli sjuk är låg. Kyckling och kycklingprodukter utgör en viktig smittkälla antingen via otillräcklig värmebehandling eller via korskontamination. Campylobacter kan förekomma i tarmen på kyckling och då i väldigt stora mängder, upp till 100 miljoner bakterier per gram tarminnehåll. Kycklingarna visar dock inga tecken på sjukdom. Vid slakt av kyckling används rikligt med vatten vilket medför en stor risk att kycklingarna då blir kontaminerade med Campylobacter.

Min forskning har framförallt berört identifiering av orsaker och riskfaktorer för förekomst av Campylobacter hos kyckling. I en studie om riskfaktorer visade sig de största riskerna vara i) bristande allmän ordning på uppfödarnivå, ii) få sko- eller stövelbyte när man går in till stallarna, iii) andra animalieproducerande djur i närheten och iv) delad slakt, dvs när en kycklingflock slaktas vid flera slakttillfälle. Resultaten av olika studier har legat till grund för åtgärder som bidragit till en minskad förekomst av Campylobacter hos kyckling i Sverige, från ca 20 % av flockarna 2002 till 5% 2019. I många av mina studier har bakteriologiska analyser utförts på prov tagna från kycklingar och andra djur samt från miljön i och utanför stallarna inklusive foder och vatten. Att påvisa Campylobacter i vatten är svårt då bakterierna förekommer i en låg koncentration, och ofta skyddade av biofilmer inuti vattenledningarna. Vi har utvecklat en metod med omväxlande tryck av luft och vatten i samband med provtagningen för att därefter filtrera minst 50 liter av vattnet genom ett dialysfilter. Partiklar som fastnat i filtret analyseras sedan i media selektiva för Campylobacter.

I början av min forskning använde vi pulsfältgelelektrofores vid jämförelse mellan olika Campylobacter-isolat men numera är det helgenomsekvensering som används. Denna kartlägger hela arvsmassan hos en bakterie. Syftet med subtypning är att analysera isolaten för att få en uppfattning om riskfaktorer och spridningsvägar för Campylobacter. Vi har påvisat samband bland annat mellan kyckling och nötkreatur, transportlådor, andra kycklingflockar, vatten, vilda djur samt föräldradjur.  Dessa kunskaper är viktiga för att kunna hindra överföring av Campylobacter och i ett längre perspektiv minska antalet fall av campylobbacterios hos människa.

Även om mycket forskning har gjorts avseende Campylobacter så finns det fortfarande omfattande kunskapsluckor. Vi studerar nu om föräldradjur kan vara en möjlig smittreservoar och i så fall hur överföringen sker.  I vår forskargrupp utvärderar vi även effekterna av olika rengöringssystem och rengöringsmedel på uppfödarnivå. Ett annat problem är hur man kan hindra utvecklingen av resistenta bakterier. Preliminära resultat tyder på ett samband mellan olika uppfödningssystem och antibiotikaresistens vilket vi planerar att studera närmare. Ökad förekomst av resistenta bakterier är i min mening en lika stor risk för mänskligheten som den globala uppvärmningen.