Landskapsplanering ur ett fladdermusperspektiv

Exploateringar och vårt brukande av landskapet påverkar förutsättningarna för en mängd olika organismer, och därmed också ekosystemtjänster och långsiktig överlevnad för människan. Detta studeras inom naturvårdsbiologin, där man har fokuserat på faktorer som spridningsbegränsningar (konnektivitet, isolering), habitatkvalitet, habitatareal, fragmentering mm. Ofta handlar det om rödlistade eller sällsynta arter som inte riktigt passar in i vårt storskaligt brukade landskap, och om populationer som är genetiskt mer  eller mindre isolerade från varandra (s.k. metapopulationer). I min forskning har jag använt fladdermöss som studieobjekt. Fladdermössen är beroende av en faktor som är svår att mäta och inte heller ingår särskilt ofta i naturvårdsbiologiska studier, nämligen produktionen av insekter. Detta, tillsammans med barriäreffekter (t.ex. större vägar), vegetationsstrukturen och biotopsammansättningen styr fladdermössens numerär och utbredning. Barriärer i landskapet medför isolering av fladdermöss, men det handlar inte om genetisk isolering, utan om att olika födosöksområden blir isolerade, vilket medför en utarmning av landskapets kvaliteter, och att färre områden passar som koloniområden.

Fladdermöss är en artrik djurgrupp där de olika arterna specialiserat sig inom olika födonischer. Det vill säga de har varierande förmåga att nyttja olika delar av den enorma resurs som nattaktiva, flygande insekter utgör. Med specialiseringarna följer också en viss känslighet mot förändringar, och det krävs verkligen en stor mängd insekter för att försörja en fladdermuskoloni under hela sommarsäsongen. Fladdermössen har ett starkt skydd enligt Artskyddsförordningen, men trots det är hälften av arterna är rödlistade. Skyddet innebär att det inte är tillåtet att störa fladdermössens kolonier, övriga uppehållsplatser eller prioriterade jaktområden. De betyder att man i allt brukande och i alla exploateringsprojekt behöver känna till vilka konsekvenser åtgärderna får på fladdermössen.

Studierna visar dock att man med lite kreativ naturvård kan lyckas ganska bra med att kombinera fladdermusbevarande med brukande, och att förekomsten av fladdermöss är ett ganska bra kvitto på att man har lyckats stärka insektsproduktion och konnektivitet på ett sätt som inte bara gynnar fladdermöss utan även många andra organismer. Fladdermössen visar också på ett tydligt sätt behovet av landskapsövergripande planering. Ett bra fladdermushabitat avgörs inte av habitatet i sig, utan av summan av kvaliteten i omgivande habitat och möjligheten för fladdermössen att röra sig i landskapet och hitta resurser som koloniplatser (t.ex. ihåliga träd), övervintringsplatser (t.ex. topografiskt komplexa områden med steniga partier och små grottor) mm. Fladdermusperspektivet behövs helt enkelt i både stadsplanering och all annan landskapsplanering.

I min presentation kommer jag att visa hur studier av fladdermöss dels stärker en del etablerade naturvårdsbiologiska koncept, men också ger nya insikter inom naturvårdsbiologin som behövs i samhällsplanering och skogs- och jordbruk. Jag kommer även att visa hur man kan förutse konsekvenser på fladdermusfaunan av exploateringsprojekt. Vi behöver se naturen ur fladdermössens perspektiv för att förstå hur vi kan skapa en fungerande grön infrastruktur.