Kvicksilver i mark och vatten: Konsekvenser av markanvändning i boreala skogar

Kvicksilverforskare får ofta frågan, ”är kvicksilver fortfarande ett problem, är det inte något som hör 80-talet till?”. Och visst har vi, åtminstone i Europa, kommit en bra bit när det gäller att begränsa mänskliga utsläpp av kvicksilver från t.ex. förbränning av fossila bränslen. Men trots att vi under de senaste decennierna har reducerat det atmosfäriska nedfallet av kvicksilver är det bara 5-10% av det kvicksilver som faller ned över ett skogsområde som rinner av från området på årlig basis. Alltså fortsätter mängden kvicksilver i markens övre lager att öka. Eftersom marken binder kvicksilver så effektivt har den fungerat som en buffert, men den är också en källa från vilken kvicksilver riskerar att läcka ut till vattenmiljöer under lång tid framåt. Olika former av markanvändning riskerar att öka läckaget från mark till vatten och även orsaka en ökad bildning av metylkvicksilver. Metylkvicksilver är den skadligaste formen av kvicksilver, som kan anrikas i näringsvävar och återfinnas i höga koncentrationer hos djuren högst upp i näringsvävarna. I runt hälften av alla insjövatten i Sverige har fisken halter av kvicksilver som överstiger världshälsoorganisationens gränsvärde för fisk som säker föda.  

I min forskning studerar jag hur olika former av markanvändning, så som restaurering av dikade torvmarker, nyetablering av våtmarker (av t.ex. bävrar), skogsavverkning, och dikesrensning påverkar omsättningen av kvicksilver i mark och vatten. Under föreläsningen gör jag nedslag i denna forskning. Jag kommer diskutera i vilka marker och vid vilka aktiviteter som en skogsavverkning riskerar att leda till läckage och metylering av kvicksilver. Jag kommer också visa hur vi använder en kombination av geokemiska, mikrobiella, hydrologiska och ekologiska verktyg för att studera hur markanvändning påverkar bildning av metylkvicksilver och anrikning av kvicksilver i näringsvävar. Forskningen syftar till att öka kunskapsbasen för att myndigheter, markägare och andra intressenter bättre ska kunna balansera olika intressen mot varandra. Från politiskt håll uppmuntras t.ex. restaurering av dikade torvmarker som en åtgärd mot översvämningar och torka, för att minska emission av växthusgaser och öka den biologiska mångfalden, men i vissa blötlagda markerna kan bildningen av metylkvicksilver öka. Därför studerar vi hur dämning av olika marker påverkar halter av metylkvicksilver i vatten och djur.

Det finns ett stort behov av att se på markanvändningens konsekvenser i ett större perspektiv, i både tid och rum. Det behövs kunskap om hur långvarigt och hur långt nedströms som ökade halter av metylkvicksilver kan spåras efter olika aktiviteter. Framtida forskning bör också inkludera en bredare uppsättning av olika miljöer och aktiviteter och följa hela kedjan från markprocesser, till vattenkvalitetseffekter och slutligen ackumulering av kvicksilver i födovävar.