Dekanbrev

Vi har nu levt i drygt ett år under förhållanden vi nog inte kunde föreställa oss. Pandemin har förändrat våra liv och vanor och fått oss att reflektera över vad vi värdesätter. För SLU har det inneburit ett omfattande och snabbt påtvingat förändringsarbete och många gånger oplanerat merarbete. Vi har dock sluppit permitteringar och i hög utsträckning haft möjlighet till hemarbete, som minskat smittspridning och resande, samt blivit bättre på digitala medier.

Att SLU:are är kreativa och anpassningsbara illustreras väl av den snabba omställningen till digitala arbetsformer för undervisning och olika typer av möten. Vi får också vara tacksamma för det tålamod som visats när tekniken svajat. I förlängningen har vi också påmints om betydelsen av fysiska personliga möten för socialiserande och kreativa processer.

Våra studenter har visat hög grad av förstående för de ändringar som genomförts för att kunna nå kursmålen trots att vissa praktiska färdigheter, studieresor, fältförsök med mera inte kunnat genomföras. Speciellt tråkigt måste det vara för nya studenter som inte kan lära känna sina kurskamrater på vanligt sätt.

För doktorander och forskare har det i många fall varit frustrerande att inse att den ursprungliga planen inte kunnat följas på grund av olika begränsningar. Dessa utmaningar har i många fall kunnat motverkas genom omprioriteringar och nya initiativ. Upplevelsen av social isolering har blivit en tråkig konsekvens av de rekommendationer som gäller för att begränsa pandemin. Berömvärda initiativ har tagits för att öka sammanhållning och det är viktigt att vi fortsätter stötta varandra.

Prolongering av forskarutbildningen har dryftats som en följd av pandemin. En generell prolongering är inte aktuell då många projekt inte berörts nämnvärt eller kunnat omorienteras. En omställningsprocess blir utvecklande då kreativa lösningar kan diskuteras fram. Behov av nödvändig prolongering får projektgrupperna analysera och föra vidare till prefekten som fattar beslut. Begränsade medel för prolongering kommer att finnas centralt och inom kort beslutas hur dessa ska hanteras.

Pandemier har funnits tidigare och kommer att inträffa i framtiden. Även om vi tillfälligt lever under ett Damoklessvärd måste vi blicka framåt och hålla momentum. Betydelsen av naturupplevelser och en god och frisk miljö har blivit tydlig för många under pandemin. Att SLU är en ledande aktör för att studera natur och produktion samt föreslå och utveckla lösningar för bättre resurshushållning kan växlas upp än mer. De förändringar som pandemin har föranlett har visat på styrkan hos medarbetarna som visat flexibilitet och lojalitet med de nya krav och förväntningar som kommit. Med tiden så har det framkommit vilka strategier som är bättre än andra och vikten av tydliga riktlinjer. Jag tror vi kan hantera nästa kris (som förhoppningsvis dröjer) bättre, samtidigt som vi insett vad vi värdesätter mest. Så ja, vi har nog lärt oss en läxa.

I förvissning om ljusare tider

Johan

*Symbol för överhängande fara. Efter en antik berättelse om hovmannen Damokles som fick äta en furstlig måltid med ett svärd hängande över sitt huvud i ett tagelstrå. Källa: Wikipedia.