Maten och klimatet – hur ska vi äta för en hållbar framtid?

Det globala livsmedelssystemet står för cirka 20-30 procent av de totala utsläppen av växthusgaser. Majoriteten av utsläppen uppstår i biologiska processer i jordbruket - metan från idisslarnas fodersmältning, lustgas från marken, och utsläpp från stallgödselhantering. Till detta kommer koldioxid från energianvändning i jordbruket, för tillverkning av insatsvaror och från transporter, lagring och förädling av mat.

Avskogning, det vill säga när skog tas ned för att bereda plats åt mer jordbruksmark, är också en stor källa till utsläpp kopplade till livsmedelsproduktion. Inte i Sverige, men väl utomlands där en hel del av den mat vi äter kommer ifrån. Jordbruksmarken kan både binda och förlora kol beroende på gröda, jordtyp, klimat och odlingsteknik – vilket bidrar positivt eller negativt till klimatförändringarna.

Klimatpåverkan från olika livsmedel kan beräknas med livscykelanalys (LCA). Det är en standardiserad metod där utsläppen från alla led i produktionskedjan inkluderas och relateras till produktion av 1 kg livsmedel. Det är stor skillnad mellan olika livsmedels klimatpåverkan. Animaliska livsmedel har betydligt högre klimatpåverkan än vegetabiliska livsmedel eftersom stora arealer krävs för foderodling och på grund av idisslarnas metanutsläpp. LCA-data kan sedan användas för att räkna ut klimatpåverkan från olika koster. Den svenska kosten har en hög klimatpåverkan i förhållande till vad som skulle kunna vara en hållbar gräns och även i förhållande de många andra länder, speciellt låginkomstländer.

Produktion av livsmedel påverkar dock inte bara klimatet. Utbredning av jordbruksmark är ett av de allra största hoten mot den biologiska mångfalden globalt, medan förlust av varierade jordbrukslandskap med hagmarker är ett stort hot mot många av de rödlistade arterna i Sverige. Vidare orsakar jordbruket kraftiga rubbningar i kväve- och fosforflödena vilket leder till övergödning av hav och vattendrag. Sjuttio procent av all färskvattenanvändning sker också i jordbruket. Produkter såsom oliv- och palmolja, kaffe och te kan ha stor påverkan på biologisk mångfald i tropiska regioner.

Därför behöver vi beakta många olika miljökonsekvenser när vi bedömer den miljömässiga hållbarheten från produkter, koster och livsmedelssystem. Andra aspekter som också är viktiga att beakta när vi funderar på hur vi på ett hållbart sätt ska kunna förse världens växande befolkning med mat är djurvälfärd, antibiotikaanvändning, markens långsiktiga produktionsförmåga och livsmedelsproducenternas sociala situation.

Ett sätt att hantera denna stora komplexitet, är att arbeta med scenarier för framtida livsmedelsförsörjning och på så sätt beakta både vad som konsumeras, hur det produceras och hur mycket mat som slängs. Ett perspektiv som är intressant att utgå ifrån är ett fall där djurens foder begränsas till sådant som vi människor inte kan eller vill äta, inklusive gräs från betesmarker och restprodukter från livsmedelsindustrin såsom till exempel kli, drank, melass och rapskaka. På så sätt används djuren till att omvandla för oss icke ätbara resurser till mat, samtidigt som de viktiga betesmarkerna kan bevaras.

Utifrån en sådan utgångspunkt kan man sedan räkna ut vilken kost det skulle innebära, hur mycket mark som skulle gå åt och hur stora växthusgasutsläppen skulle bli. Resultaten kan sedan jämföras med andra framtidsscenarier till exempel att produktionen fortsätter att intensifieras och kostmönstren bibehålls.

Men tanke på hur mycket som påverkas av livsmedelsproduktionen är det angeläget att fortsätta forskning kring hur hållbarhet kan mätas ur ett brett perspektiv så att målkonflikter kan belysas och beslut bli så välgrundade som möjligt. Det gäller både för enskilda livsmedelsprodukter, för framtidsscenarier och för enskilda gårdar. För detta krävs metoder och verktyg som hanterar många olika aspekter. Ett tvärvetenskapligt angreppssätt är ofta nödvändigt för att hantera detta komplexa område och ett starkt fokus på indikatorer och resultat som är begripliga och relevanta för de som ska agera på dem.