Vi vill och vi kan – men alla måste hjälpas åt

I dagsläget ser det på fakulteten för skogsvetenskap någorlunda bra ut för befattningen forskare, biträdande universitetslektor och universitetslektor. Fördelningen för kvinnor är:

• forskare 37 procent
• biträdande universitetslektor 43 procent
• universitetslektor 40 procent.

När det gäller professorer är läget betydligt sämre. I december 2023 var åtta av 46 professorer anställda vid fakulteten kvinnor, vilket motsvarar 17 procent. Tyvärr ser detta inte ut att kunna förbättras väsentligt i närtid. De senaste sex åren (2019-2024) har fakulteten haft 122 sökande till 14 professorsanställningar, varav 29 sökande har varit kvinnor. Det motsvarar 24 procent. Av de 14 professorer som anställdes var fyra kvinnor, det vill säga 29 procent.

Det finns flera anledningar till att få kvinnor anställs till de professorsanställningar som utannonseras vid fakulteten. En anledning är att få kvinnor söker till våra professorsanställningar. Även om kvinnor i något större utsträckning än män lämnar akademin tidigare i karriären är skillnaden inte tillräckligt stor för att förklara skillnaderna på professorsnivå. En möjlig anledning är att annonserna inte når potentiella sökande – kvinnor såväl som män. En ytterligare anledning är att kvinnor som söker ofta bedöms mindre meriterade än de sökande männen. Det i sin tur kan till exempel bero på att kvinnor inte ges samma förutsättningar, då kvinnor ofta får ta ansvar för en orimligt stor andel av det så kallade ”akademiska hushållsarbetet”.

I den statliga rekryteringsprocessen finns begränsade möjligheter att direkt påverka hur många kvinnor som anställs.

Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet (RF 12 kap. 5 §). Lärarförslagsnämndens (LFN:s) uppdrag är att göra en sammantagen bedömning av de sökandes skicklighet utifrån tillgängliga underlag, det vill säga annons, inkomna ansökningshandlingar, sakkunnigutlåtanden och intervjuer med sökande.

De sakkunniga bedömer ofta många av de sökande kvinnorna som behöriga att anställas som professor vid SLU, men bedömer dem sällan som mest meriterade (skickligast). LFN arbetar aktivt med att upptäcka signaler på negativ bias i till exempel sakkunnigutlåtanden, bland annat uppmärksamma sökande som tagit stort ansvar för ”akademiskt hushållsarbete”, varit föräldralediga eller på annat sätt inte haft samma möjligheter till akademisk meritering på lika villkor. Det finns dock en begränsning i LFN:s handlingsutrymme eftersom externa (ofta internationella) sakkunnigutlåtanden väger tungt i den sammantagna bedömningen. Få sökande till en anställning skulle acceptera att inte bli föreslagen om de blivit hög(s)t rankade av de sakkunniga.

Det finns trots allt hopp och det pågår ett ständigt förändringsarbete, som vi alla kan bidra till.

Inom SLU har vi en hel del möjligheter att direkt påverka den obalans vi ser idag, i alla fall på lite längre sikt. Med gemensamma krafter kan vi med relativt små insatser från var och en av oss skapa bättre förutsättningar för fakulteten att nå målet med en jämnare könsfördelning på högre akademiska anställningar.

Vi behöver alla, i vår egen vardag, ha med oss tankar kring hur vi väljer att agera i olika sammanhang. Vi behöver fråga oss om vi (av slentrian) hellre frågar en kvinna än en man när det gäller att utföra en mindre meriterande arbetsuppgift. Vilka bjuder vi in till samarbeten och gemensamma ansökningar till forskningsfinansiärer? Vilka ger vi möjlighet att vara medförfattare på vetenskapliga uppsatser? Arbetar vi tillräckligt aktivt med att sprida annonser till potentiella sökande, och att uppmuntra kvinnor att söka? Vilka strategiska satsningar görs inom SLU där det underrepresenterade könet skulle kunna ges bättre förutsättningar för meritering?

Det vi behöver göra är att vara mer på tårna och ifrågasätta vårt eget och andras agerande i många olika situationer. Vi behöver applicera ett mer vetenskapligt (=kritiskt) tankesätt vad gäller vårt agerande i vardagen. På så sätt kan vi komma närmare målet att uppnå en jämn könsfördelning inom de olika befattningarna.

Christer Björkman, ordförande i Lärarförslagsnämnen, LFN