Den senaste tidens rubriker om PFAS i bekämpningsmedel, snabbväxande kycklingar, bristande beredskap och klimatförändringarnas påverkan på vår möjlighet att producera mat visar att det finns jobb att göra för oss på SLU. Detsamma gäller nödvändigheten av att kombinera matproduktion med att gynna den biologiska mångfalden.
Allt sedan kemiska bekämpningsmedel och storskalig användning av mineraliska gödselmedel blev standard under 1960-talet har jordbruket till viss del kunnat bortse från ekologin och ändå leverera svensk mat på bordet. Nu är det annorlunda. Nya kemikalier kommer inte längre i en strid ström, och deras negativa påverkan på ekosystemen behöver minska. Jordbruket måste anpassas för att både klara klimatförändringarna och motverka att de förvärras. Djuren behöver bidra till ekosystemfunktioner och inte bara ses som en råvara för livsmedel. Då blir ekologin viktig!
Men SLU står inte stilla. Rektors Future-satsning på biträdande universitetslektorer börjar ta form genom att duktiga unga forskare anställs i rollerna. Förhoppningen är att dessa forskare ska öppna forskningsområden som skär över discipliner och tar sig an stora samhällsutmaningar. I våras rekommenderade Vetenskapsrådet att forskningsprogrammet Beredd för livsmedelskris (BeReady) skulle tilldelas medel inom regeringens satsning på strategiska forskningsområden. BeReady syftar till att etablera livsmedelsberedskap som ett tvärvetenskapligt forskningsfält. Båda dessa satsningar och många andra projekt i samma anda har förutsättningar att bidra till att uppfylla det strategiska målet att SLU ska: ”ta en ledande global position inom resilienta ekosystem, framtidens hållbara växtodlingssystem och One Health”.
Ett annat SLU-mål är att vi ska stärka den digitala infrastrukturen. Jag är därför glad att kunna konstatera att programmet för jordbrukets fältforskning, där vi har samlat våra infrastrukturer kopplade till jordbruksforskning, har fått en bra start. Bland annat har det resulterat i att vi har muskler att medverka i stora europeiska konsortier och konkurrera om infrastrukturmedel inom Horizon för att utveckla och bättre kunna nyttja våra jordbruksförsöksdata med hjälp av till exempel AI. Vi har stora förhoppningar om ett positivt utfall i någon av dessa ansökningar.
En annan satsning som kopplar till våra infrastrukturer och som är av stor strategisk betydelse är SLU Norra Livsnoden, där Marie Gidlund nyligen har påbörjat sin anställning som verksamhetsledare. Noden ska fungera som en plattform där akademi och samhällsaktörer möts för att tillsammans utveckla lösningar för framtidens hållbara livsmedelssystem i nordligt klimat. Satsningen kommer både att innebära forskning och att forskningsstationen Röbäcksdalen i Umeå utvecklas. Var inte rädda för att kontakta Marie om ni har synpunkter på hur verksamheten kan utvecklas.
De ovan beskrivna satsningarna är exempel på hur SLU gör medvetna strategiska val för att vår forskning ska vara nydanande, men också samhällsrelevant och resurseffektiv. Det känns bra!
Till sist vill jag berätta hur glad jag är över att jag under veckan hunnit föreläsa för alldeles nyblivna SLU-studenter på programmen för biologi och miljövetenskap, agronomi respektive bioresurssystem (civilingenjör). Jag hoppas att de, liksom alla andra nya och gamla studenter, känner sig välkomna till SLU!
Hälsningar Göran Bergkvist, vicedekan