Dekanbrev

Kära medarbetare på NJ-fakulteten. Ett mycket märkligt år går mot sitt slut … det finns anledning att göra halt och reflektera, som man alltid gör så här års, men i år mer än tidigare.

Det har varit ett dystert år för mänskligheten, ja. Men allt är inte dystert. Vid dagens digitala prefektråd gjorde vi en liten övning som gick ut på att hitta ljuspunkter i pandemi-mörkret. En sak som nämndes var att ”pandemin har gett oss nya perspektiv på tillvaron”. Jo, det kan man ju lugnt säga att den har. Och man kan gärna reflektera över på vilket sätt de perspektiven kommer att påverka oss i ett senare skede, när pandemin är över. Jag tror personligen att vi kommer att värdera socialt umgänge på jobbet högre i framtiden än vi gjorde innan pandemin. Under pandemin har vi också i mycket större utsträckning tvingats att vara proaktiva i kontakter med medarbetare; att skicka det där mailet, ringa det där samtalet, boka ett zoom-möte, etc, för att få kontakt med medarbetare vi tidigare nästan tog för givna som en del av arbetsplatsen. Låt oss hoppas att nya kontaktsökande vanor består efter pandemin.

Och hur kommer vi att se på universitetets olika roller och campus? I Morgonstudion i morse spekulerade man glatt om hur bra det skulle bli för alla som, med de erfarenheter och tekniksprång som gjorts, nu kommer att kunna arbeta hemifrån. Här kan jag bli lite orolig, och då inte bara över demokrati-aspekten av sådana spekulationer. Kan till exempel vi lärare göra så? Varför ska studenterna komma hit till campus om lärarna är hemma när de inte undervisar, eller kanske även när de undervisar? Är inte hela idén med ett ”campus” att forskare och andra experter, lärare, doktorander och studenter får träffas, lära känna varandra och skapa, förvalta och förmedla kunskap tillsammans? Jag tycker att det vore trist om ett av resultaten av pandemin vore att konceptet med socialt umgänge på campus utarmades.

En annan kanske klarare ljuspunkt i pandemimörkret är de nya vaccinerna. Som den bioteknik-nörd jag är så har jag följt utvecklingen ur ett tekniskt perspektiv sedan i mars. 2020 kommer väl för alltid att vara pandemins år, men det har definitivt också varit bioteknikens år. Hundratals vaccinkandidater har tagits fram, den ena mer kreativ än den andra. Men spänningen kring om ens någon av dem skulle fungera har varit stor (influensa-vaccinen är till exempel ganska ineffektiva och ger bara 50 till 70 procents immunitet). Lättnaden var stor när Pfizers och BioNTechs pressmeddelande släpptes den 9 november: över 90 procents immunitet. Och nya vacciner kommer nu i snabb takt. Det är det som är ljuset i tunneln – covid-19 kommer att kunna besegras inom en inte alltför avlägsen framtid. En konkret och uppmuntrande detalj i sammanhanget är att reservfrysen för minus 80 i Biocentrum har reserverats för de vaccindoser som lär komma till SLU efter nyår.

Ett av årets större arbeten inom fakulteten, förutom att hantera den allt överskuggande pandemin, har varit arbetet med fakultetens strategi. Vi började bottom-up med att låta institutionerna svar på frågor i december för att sedan besöka er i januari och februari. Vi fick in mycket bra material där och från våra olika nämnder. Sedan tog arbetet tyvärr stopp i några månader medan vi väntade in universitetsstrategin. Men efter sommaren kom arbetet igång igen med en vända top-down-bottom-up plus väldigt många bra synpunkter från fakultetens externa referensgrupp. Och nu är vi klara – fakultetsnämnden fattade sitt beslut den 9 december. Jag vill rikta ett stort tack till er alla som har bidragit och framför allt till vår forskningssekreterare Marnie Hancke som har hållit ihop arbetet (och som har 37 versioner av strategin på sin dator).

Med dessa förhoppningsvis uppmuntrande ord vill jag rikta ett varmt tack till alla medarbetare på vår fina fakultet, för era arbetsinsatser, ert tålamod och er uppfinningsrikedom vad gäller att hitta lösningar i den extraordinära vardagen. Fakultetsledningen önskar er alla en lugn och trivsam jul- och nyårshelg med era nära och kära.

Med vänlig hälsning
Torleif