Svenska baljväxter i hållbara system. Utvecklingspotential från ett livscykelperspektiv

Den globala kväveförsörjningen har genomgått ett historiskt skifte: från underskott där biologisk kvävefixering utgjorde en viktig grundbult till dagens stora regionala överskott och därtill kopplade miljöproblem driven av hög tillförsel av konstgödsel. Baljväxter har numera en underordnad roll i den globala kväveförsörjningen trots att de kan bidra med många viktiga ekosystemtjänster och tillför kväve till odlingssystem på ett resurseffektivt sätt. Men för att veta om, när och hur baljväxter kan bidra till ökad hållbarhet krävs ett systematiskt angreppssätt.

Livscykelanalys (LCA) är en standardiserad metod som utvärderar miljöpåverkan utmed produktionens olika led och som används alltmer för att jämföra och bedöma dagens och framtidens produktionssystem, belysa målkonflikter och identifiera förbättringsmöjligheter. I min forskning har jag under lång tid använt LCA för att utvärdera olika system för hållbar kväveförsörjning. I min föreläsning fokuserar jag på två underutnyttjade områden för svenskproducerade baljväxter; inhemskt odlade ärter, bönor och linser för humankonsumtion samt odling av klövergräsvallar för energiändamål.

Det finns en stor outnyttjad potential att producera mer svenska baljväxter. Den samlade odlade arealen av ärter, bönor och linser utgör bara enstaka procent av den svenska åkerarealen. Dessutom hamnar endast en bråkdel (ca 3 % år 2019) slutligen på svenska tallrikar eftersom merparten används som foder eller exporteras.

Det stora intresset för svenskproducerat återspeglar sig inte heller i utbudet av baljväxter i butik. Majoriteten av de svenska konsumenternas inköp av ärter, bönor och linser är importvaror, främst från Asien och Nordamerika. De långväga transporterna, i synnerhet av processade produkter, leder till att energianvändningen och klimatpåverkan kan vara upp till åtta gånger högre för importerad vara. Transporterna är därför en aspekt av våra livsmedelssystem som bör få ökat fokus.

Även bekämpningsmedelsriskerna bedöms som högre med importerade baljväxter och mer data behöver bli tillgängligt för att kunna jämföra olika produktionssystem. Samodling med spannmål föll väl ut i våra jämförelser och bör utvärderas ytterligare i strävan efter mer hållbara system.

Ytterligare en intressant potential för baljväxter är som substrat för biogasproduktion. Vi har i olika studier utvärderat både scenarier som bygger på att klövergräsvallar introduceras i spannmålsdominerade växtföljder och på marginalmarker.

Slutsatsen från dessa studier är att effekten av att symbiotisk kvävefixering ersätter konstgödselkväve är viktig men att perenna baljväxter därutöver bidrar med en mångfald av nyttor; kolinlagring, skördehöjning för efterföljande grödor, mer varierade växtföljder som minskar bekämpningsmedelsanvändningen och som blommande resurs för pollinatörer. Alla dessa aspekter och hur de varierar rumsligt behöver inkluderas i en miljöbedömning för att fånga in den mångfacetterade nyttan som baljväxter bidrar med.

I vår fortsatta forskning kommer jag och mina kollegor att fortsätta utvärdera potentialen för framtidens hållbara produktionssystem. Hur kan produktionen av svenska baljväxter ske på ett så hållbart sätt som möjligt som minimerar användningen av fossila bränslen, minskar miljöpåverkan och bidrar med ekosystemtjänster på gården och i landskapet?

Vilka är de långsiktiga effekterna av klövergräsvall i växtföljder och hur kan dessa inkluderas i en LCA? Hur kan viktiga ekosystemtjänster utvärderas med lämpliga indikatorer för olika jordbruksprodukter? Och hur kan insikter om inhemsk baljväxtodling lyftas så att forskningens resultat bäst kommer till nytta? För att besvara dessa frågor krävs tvärvetenskapliga angreppssätt och bred samverkan över discipliner och med näringen.