Du arbetade med föryngring av boreal skog i ett varierande klimat. Vad motiverade dig att välja detta doktorandprojekt i Annika Nordins forskargrupp vid Umeå Plant Science Centre och SLU?
Bodil Häggström: Boreal skogsföryngring var mitt första sommarjobb. Jag planterade gran- och tallplantor när jag var tonåring. Det var ett vanligt sommarjobb när man växte upp i norra Sveriges inland. Senare arbetade jag också som "planteringsboss" och såg till att planterarna planterade träden på rätt sätt. Jag har alltid brytt mig mycket om att se till att plantor planteras på rätt sätt, både när jag var liten och senare. Även när jag arbetar i trädgården gillar jag inte när någon form av planta går till spillo. Jag antar att det ligger i min natur att "rädda växter" och det var det som fångade min uppmärksamhet när jag såg detta doktorandprojekt.
Vilka faktorer begränsar skogsföryngring, särskilt i boreala skogar?
Bodil Häggström: Alla faktorer som gör tillväxten långsammare är begränsande, till exempel den korta växtsäsongen, kalla marktemperaturer och konkurrens från större träd och markvegetation om vatten, ljus och näringsämnen, särskilt kväve. Plantornas tillväxt kan också påverkas av allelokemikalier som produceras av till exempel blåbär och lingon, vilka utgör den vanligaste markvegetationen i svenska skogar. Dessa föreningar kan påverka både frögroning och rottillväxt. Ett långsamt tillväxt i början gör plantor sårbara under en längre tid. Sedan finns det naturligtvis också skadedjur och insekter som snytbaggen som kan påverka plantornas tillväxt och skogens föryngring. I norr har detta tidigare inte varit ett så stort problem som längre söderut, men med det förändrade klimatet kan snytbaggen och andra insekter och skadedjur sprida sig mer även här. Betning av olika växtätare utgör också ett hinder för optimal tillväxt.
Vad anser du vara det viktigaste resultatet av din avhandling?
Bodil Häggström: I mina studier har jag utvärderat effekten av planteringsposition, miljöförhållanden, plantstorlek, tillsats av argininfosfat och konkurrens med större träd på plantornas överlevnad och tillväxt. Mitt viktigaste resultat är att det inte finns någon universell föryngringsmetod som fungerar bra överallt eftersom alla platser har en unik kombination av abiotiska och biotiska faktorer som påverkar resultatet av varje metod. Till exempel motverkas fördelen med högre näringstillgång och temperatur i högarna (så kallade “omvända torvor”) under torra förhållanden. Om en planta inte får tillräckligt med vatten kan den inte heller utnyttja de andra resurserna.
Stämde dina resultat överens med dina förväntningar eller arbetshypoteser?
Bodil Häggström: Ja och nej, eftersom resultaten varierade ganska mycket. Vi förväntade oss högre tillväxt på positioner i högarna, men detta var bara fallet på vissa platser. Tillsatsen av argininfosfat som ett organiskt kvävegödselmedel med långsam frisättning förbättrade överlevnad och tillväxt på vissa platser. På andra platser verkade de lokala förhållandena, arten och plantans storlek ha en större effekt eller störde även gödslingens effekt.
Vilken typ av utmaningar var du tvungen att övervinna under din doktorandtid?
Bodil Häggström: Det mest utmanande för mig var det långsiktiga engagemanget - att fokusera på ett ämne under en längre period än jag någonsin har gjort tidigare. Jag är den typ av person som i allmänhet fokuserar på olika saker under kortare perioder och tycker att många saker är intressanta. Under min doktorandtid hittade jag många intressanta sidospår, och det har varit svårt att hålla fokus på vad jag skulle göra. Sedan var det förstås covid-19-pandemin. Jag tyckte mycket om att nätverka med mina kollegor och inom ramen för den industriella forskarskolan som jag var en del av, men allt detta stannade av under pandemin vilket gjorde min doktorandtid mindre trevlig än den kunde ha varit. Nu, efter pandemin, är det mycket bättre, och jag är återigen nyfiken på att fortsätta forska.
Kan du ge några praktiska tips till skogsförvaltare baserat på dina resultat?
Bodil Häggström: Ja, mot bakgrund av ökande torrperioder under våren när många plantor brukar planteras, skulle det vara bra att även i norra Sverige avvika från den allmänna rekommendationen att plantera i högarna i torra förhållanden. I stället skulle det vara bättre att försöka bedöma de lokala förhållandena innan man bestämmer planteringsposition. I områden som är utsatta för torka är det till exempel mer gynnsamt att plantera i mineraljorden bredvid högarna, medan det är bättre att plantera i högarna i fuktigare områden där det finns risk för att lägre punkter blir vattenfyllda eller att plantorna utsätts för uppfrysning.
Att diversifiera planteringsrekommendationerna kan vara ett enkelt sätt att öka överlevnaden. Detta är naturligtvis en utmaning eftersom det också finns ett behov av att hålla planteringsanvisningarna enkla, men jag tror att det kan vara värt det. Hundratals miljoner plantor planteras varje år och att bara rädda en procent skulle innebära att miljontals plantor räddas. Till exempel levererades 400 miljoner plantor - främst tall och gran - under 2020. Att öka överlevnaden med en procent skulle rädda fyra miljoner plantor, vilket är mycket med tanke på det arbete och de kostnader som investeras för att odla en planta.
Var det bra för dig att vara en del av den industriella forskarskolan?
Bodil Häggström: Ja, det var väldigt nyttigt! Jag fick kontakter i branschen som jag annars kanske inte hade haft nu, särskilt med mina handledare från mitt värdföretag Sveaskog och från Skogforsk. Under alla år hade jag kontinuerlig kontakt med dem, och nu har jag också påbörjat den industriella delen av min doktorandtjänst på Sveaskog. Jag kommer att få se olika delar av företaget, vilket är en fantastisk möjlighet. Jag ville få så mycket kunskap som möjligt innan jag började med min praktik. Det är därför jag valde att göra det under det sista året av min doktorandutbildning och jag hoppas att jag nu kan tillämpa min förvärvade kunskap genom att arbeta med olika projekt inom företaget.
Dessutom kunde jag i början av min forskarutbildning följa med på ett studiebesök till Australien och Nya Zeeland som arrangerades av den industriella forskarskolan. Det var en fantastisk resa! Vi fick besöka både skogsindustriföretag och forskningsanläggningar som Scion i Nya Zeeland. Det var fantastiskt att tidigt få det här perspektivet och se hur skogen sköts i andra delar av världen, vilket är väldigt annorlunda i Australien och Nya Zeeland jämfört med i Sverige.
Vad planerar du att göra nu?
Bodil Häggström: Som tidigare nämnts arbetar jag för närvarande som trainee på Sveaskog och gör min industriella del fram till november i år. Efter det vet jag inte ännu, men jag skulle kunna tänka mig att fortsätta arbeta på bryggan mellan akademi och industri. Jag tror att det generellt behövs fler broar mellan vetenskap och praktik, men jag får se var jag hamnar. Många dörrar är fortfarande öppna.
