För att komma tillrätta med fröskadegörare hos vitklöver behövs fälten flyttas cirka 2-3 kilometer varje år. Ett ökat avstånd mellan fälten kan bli en del av en växtskyddstrategi där olika metoder kombineras för att minska kemiska bekämpningsmedel. Forskningen har skett i samarbete mellan SLU och Lunds universitet.
När fälten flyttas minst 2-3 kilometer varje år minskas förekomsten av den fröskadande gulbenta klöverspetsviveln. Dessutom bör odlare se upp med storleken på vitklöverfälten: större fält drar till sig fler fröskadande vivlar.
– Det är troligt att man behöver ett längre avstånd hos vitklöver än hos rödklöver, eftersom den gulbenta klöverspetsviveln är bättre på att flyga än de klöverspetsvivlar som är skadegörare på rödklöver. Fälten behöver flyttas cirka 2-3 kilometer för en god växtskyddseffekt, säger Veronica Hederström, postdoktor, Centrum för miljö- och klimatvetenskap, Lunds universitet och tidigare doktorand på SLU.
Ekologiska odlingar drabbas
Inom både konventionellt och ekologiskt jordbruk är klöver en viktig gröda som vallväxt för foder och till gröngödsling. Avkastningen vid produktion av klöverfrö varierar dock kraftigt från år till år och från plats till plats. Detta ger negativa ekonomiska konsekvenser för både odlare och fröföretag genom osäker produktion, lagerkostnad och brist på utsäde.
En viktig faktor bakom skördeminskningar är dålig frösättning på grund av skadegörare. Några av de främsta skadegörarna är klöverspetsvivlar och bladvivlar. Vivlarna lägger ägg i blommornas fröämnen, och äggen utvecklas till larver som äter på de omogna fröna. Minskningen i antalet frö per blomma på grund av viveln kan vara så stor som en tredjedel.
Tidigare studier av vitklöver har visat att låg förekomst av den gulbenta klöverspetsviveln har stor betydelse för god fröskörd, medan pollinationstillgången oftast är tillräcklig. Vid konventionell odling sker besprutning med bekämpningsmedel som ger god effekt mot vivlarna. Behovet av alternativa bekämpningsmetoder gäller främst ekologiska odlingar.
Men angreppen från klöverspetsvivlar kan minska om fälten flyttas längre varje år. Även att gynna en större variation i landskapet kan öka trycket från klöverspetsvivelns naturliga fiender.
– Förutom att flytta vitklöverfälten mellan år, så kan skadetrycket minska ytterligare genom att gynna variationen i jordbrukslandskapet, till exempel genom fler ytor med obrukad eller extensivt brukad mark, säger Åsa Lankinen, forskare på institutionen för växtskyddsbiologi, SLU.
Slutsatserna kommer från totalt 46 fältförsök i vitklöverfröodlingar i Skåne som gjorde under åren 2014-2017. Här följdes rörelserna hos fröätande klöverspetsvivlar i landskapet över flera säsonger. Metoderna visar att vivlarna övervintrar nära de fält där vitklöver odlats året innan, trots att nya fält anläggs på hösten.
Av Magnus Trogen Pahlén
