Vad handlade "Multifunktionella urbana växtbäddar" seminariet om?

Örjan
– Det handlade om att dela erfarenheter av att arbeta med de nya substraten i olika länder. Att undersöka hur sammansättningen i växtbäddarna ser ut på olika platser och dela erfarenheter från resultat – vad har gått bra och vad har fungerat sämre? Vad finns det för tankar om förändringar och förbättringar? Hur skiljer sig sättet att tänka kring väldigt blöta områden, som i Norge och på spanska Atlantkusten, jämfört med väldigt torra områden, till exempel i Ungern, Israel och spanska Medelhavskusten.

Petter
– Biokol i urbana växtbäddar är ett välkänt fenomen idag, både i Sverige och internationellt. Det experimenteras med olika blandningar av krossad sten, kompost och biokol. På seminariet diskuterade vi erfarenheter av hur biokolbaserade växtsubstrat påverkar vegetativ tillväxt och fungerar för att fånga upp och bromsa dagvattenflöden i olika delar av Europa. Vad som händer med dessa växtbäddar på längre sikt vet vi ännu mycket lite om, och vi diskuterade därför metoder och samarbeten som kan leda till ny kunskap.

Vad fick ni för reaktioner från deltagarna på seminariet?

Petter
– Ett fyrtiotal deltagare från tio länder deltog i arrangemanget. Föreläsningar varvades med studiebesök, däribland stadsträdsplanteringar i kolmakadam i Uppsala och Stockholm. Deltagarna var mycket nöjda med att få träffas, dela med sig av sina erfarenheter och diskutera alternativa substrat för urbana växtbäddar, och växtval anpassade till ett allt varmare klimat. Tekniska lösningar, som optimerar vegetativ tillväxt och hållbar dagvattenhantering och som samtidigt kan fungera som kolsänka.

Örjan
– Det var väldigt positivt att länderna kunde utbyta erfarenheter sinsemellan. Deltagarna fick ny input och nya frågor med sig hem. Många såg det som stor vinst att kunna betrakta en gata också som en multifunktionell växtbädd – man kan köra på den samtidigt som man kan infiltrera dagvatten och låta rötterna växa där. I de torrare områdena såg man det som en stor möjlighet att kombinera vägkropp med en form av vattenreservoar med växttillgängligt vatten under hårdgjorda ytor. Men man såg också att det kan vara problematiskt att i de torrare områdena koppla samman vegetation med översvämningsytor för dagvattenhantering. Sådana lösningar riskerar att bli för torra och kan kräva justeringar av uppbyggnaden av växtbäddarna.

Vad var det viktigaste som ni tog med er från seminariet?

Petter
– Även om det finns konsensus kring fördelarna med kolmakadam väcktes nya viktiga frågor. Vi behöver bland annat mer kunskap om vilka blandningar som fungerar bra i torra respektive nederbördsrika områden, liksom i varmare respektive kyligare klimatzoner. Vi behöver också fortsätta samarbeta och byta erfarenheter med varandra i en internationell kontext.

Örjan
– Man måste känna till de lokala förutsättningarna. Man kan inte bara ta ritningar och använda dem generellt. Vad är det man vill med just den här växtbädden? Är det för att växterna ska etablera sig bra eller är det framför allt att använda växtbädden för dagvattenhantering? Det går kanske inte alltid att kombinera fullt ut. Det är också stor skillnad på om man har jämna nederbördsflöden eller om det är väldigt torrt med mycket nederbörd som kommer stötvis.

Hur går ni vidare med den här gruppen experter?

Örjan
– Var och en tar med sig nya frågor hem och försöker reda ut, testa och prova i mindre skala i sin egen hemmiljö. Det är väldigt viktigt att nätverket finns kvar och att diskussionerna fortsätter. Målsättningen är att träffas en gång om året och att fortsätta utveckla och utöka nätverket; vi hoppas på en snöbollseffekt. Det här är ju ett europeiskt nätverk, men varför inte se om det går att utveckla det globalt?

Petter
– Ja, arrangemanget resulterade i att vi bildade ett internationellt nätverk med syfte att hålla kontakt och följa upp den internationella utvecklingen på området multifunktionella urbana växtbäddar. Vi beslutade att träffas igen nästa år, drömmen vore om det kunde bli i Graz, Österrike, känt för sina omfattande trädplanteringar i kolmakadam.

ANDERS RASMUSSON