Hej Lina Berglund-Snodgrass!

– Hej – tack! Det ska bli så roligt! Jag är utbildad landskapsarkitekt vid SLU och har disputerat i fysisk planering 2016 på Blekinge tekniska högskola. Sedan januari 2022 arbetar jag på SLU som forskare och lektor och trivs jättebra! Jag bor i Växjö med min familj, Eric som är forskare vid Linnéuniversitet, våra två barn Vivian och Henry och två katter. Men jag veckopendlar till Malmö där jag har en liten övernattningslya i Augustenborg! 

Som landskapsarkitekt och forskare med inriktning på planering och stadsutveckling är vi förstås nyfikna på vad du brinner allra mest för. 
– Oj, det finns så många spännande frågor! Men om jag måste välja så är det nog den övergripande frågan kring vilka förutsättningar kommunala planerare har att styra stadsutvecklingen mot hållbarhet eller andra lokala mål som intresserar mig mest. Stadsutvecklingsprocesser kännetecknas ju av att det engagerar väldigt många olika typer av aktörer med ibland motstridiga intressen. Hur offentliga aktörer kan få alla att gå åt samma håll, mot en gemensam vision, det tycker jag är spännande! Här är ju olika former av avtal och kontrakt viktiga styrmedel som vi kanske måste förstå bättre hur de används.

Vilka frågor du tycker är viktiga för tankesmedjan att lyfta fram? 
– En viktig fråga tycker jag är hur framtidens hållbara lösningar ska organiseras i utvecklingen av våra städer. Det kan handla om lösningar för hållbart resande såväl som klimatanpassningsåtgärder. Vilka aktörer ska ta ansvar för vad och varför? Hur ska lösningarna finansieras och vem ska driva dem? Vi har ju sedan en ganska lång tid tillbaka haft en tendens till ”frimärkesplanering” och en ”bygg- och sälj-mentalitet” där man tar sig an problem på fastighetsnivå. Jag tror att vi måste finna fler lösningar på områdesnivå och där fastighetsägare i större utsträckning samarbetar över tomtgränser. Här finns det ju många spännande exempel från pågående stadsutvecklingsprojekt såväl i Sverige som i andra europeiska länder som man kan studera och inspireras av. 

Du har även internationell erfarenhet som projekterande landskapsarkitekt i London. Vad jobbade du med där?
– I London arbetade jag på olika landskapsarkitektkontor med framförallt skolgårdsutveckling inom ramen för det brittiska programmet ”Building schools for the future”. Jag arbetade på såväl strategisk som gestaltande och projekterande nivå. Jag fick träffa många brittiska skolbarn och ha workshoppar kring vad de ville kunna göra i skolan på sina raster. När det var ont om mark såsom det är i centrala London hamnade ibland skolgården på taket. Det var en väldigt lärorik tid som jag ofta blickar tillbaka på med glädje!

Movium har ju sedan 2006 i uppgift av regeringen att koordinera frågor som rör barns platser i staden. Vad tycker du är mest angeläget att driva när det gäller i barns utemiljö?
– Här tror jag nog att vi bäst ska lyssna på Lena Jungmark som är Moviums särskilda koordinator för just detta uppdrag och som har arbetat med frågan under en lång tid och som är väldigt kunnig. Men om jag skulle våga på mig att säga något så tycker jag att barns möjlighet till självständig och aktiv mobilitet är en väldigt viktig fråga att driva just nu – inte minst när flera studier pekar på att barn cyklar och går allt mindre vilket får konsekvenser för barns hälsa och välbefinnande. Det handlar om självständigt och aktivt resande till skola fritidsaktiviteter och till kompisar och lek i närområdet. Här måste man ta ett helhetsperspektiv. Det handlar inte bara om att se till att det finns cykelbanor som är säkra. Det är också en övergripande markanvändningsfråga – var återfinns exempelvis fritidsanläggningar i städer eller fotbollsplaner där lag tränar? Och nya skolor, friskolor? När dessa typer av platser lokaliseras i städers utkanter eller blir utspridda i staden blir det allt svårare för barn att självständigt ta sig runt och de skjutsas istället.

När du är ledig – vad gör du då allra helst?
– Jag gillar nog allra mest att vara ute i naturen med familjen. I somras var vi uppe i Höga kusten och gjorde olika dagsturer i skog och mark. Det var mysigt! I Småland har vi ju annars gott om skog och sjöar att njuta av. Förra sommaren började jag paddla kajak i Växjö kanotklubb och det är något jag verkligen tycker om att göra när jag får tid över. Helgasjön erbjuder många fina turer. Jag tycker också om att vara i stallet med min dotter som rider.

Berättat för Titti Olsson