SLU-nyhet

Svampar och bakterier stabiliserar vegetationen i subarktis

Publicerad: 16 januari 2023
Ett fjällandskap. Foto.

Den globala uppvärmningen orsakar förändringar i subarktiska och arktiska ekosystem med stora konsekvenser för livet i norr. Interaktioner mellan växter och mikrobiella samhällen i marken är nyckeln för stabiliteten hos olika vegetationstyper i subarktis. Interaktionerna är avgörande både för kvaliteten på det organiska materialet i marken och inlagringen av kol och kväve i marken. Det visar en ny studie från SLU och Umeå universitet.

Olika vegetationstyper hänger ofta ihop med olika svamp- och mikrobsamhällen som kan påverka mängden och kvaliteten på organiskt material i jordar. I subarktis finns olika vegetationstyper bredvid varandra i landskapet som bildar ett lapptäcke av gräsmark, hed, busk- och skogsvegetation. Eftersom klimatförändringar orsakar förändringar i hur vegetationen är fördelad, är det viktigt att förstå de mekanismer som kan stabilisera olika vegetationstyper och hur det i sin tur kan påverka det organiska materialet i marken.

Detta undersöktes nyligen i en studie ledd av forskare från institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi. Forskare från SLU och Umeå universitet använde landskap som innehöll gräsmark, skog och hedvegetation i subarktiska till alpina platser i Badjelánnda nationalpark i norra Sverige.

– Gräsmarkerna i området är resultatet av en tidigare intensiv renskötsel som gynnat gräsdominerad vegetation och näringslagring i marken. Trots att de övergavs för ett sekel sedan fortsätter de här gräsmarkerna att vara ganska stabila, säger Karina Clemmensen, en av författarna bakom studien.

Runt gräsmarkerna domineras landskapet av tundrahed, låga buskar eller öppen fjällbjörkskog, och landskapsmosaiken passar utmärkt för att undersöka de biologiska mekanismer som stabiliserar olika vegetationstyper, utan att vi behöver få varierande jordmån eller klimatförhållanden, säger Karina.

Olika organismer vid varierande vegetationstyper

De mikroorganismer som lever i marken undersöktes med hjälp av molekylära metoder.

– De mikrobiella samhällena var olika mellan olika vegetationstyper, som vi förväntade oss. Men det var intressant hur svampgrupper med olika ekologi dominerar i de olika vegetationstyperna, säger Carles Castaño, huvudförfattaren till studien.

Sporsäcksvampar (ascomyceter) som växer tillsammans med dvärgbuskars rötter dominerade i hedjordar, medan ektomykorrhizasvampar som växer symbiotiskt med träd successivt dominerade jordar där fjällbjörk hade etablerat sig. I gräsmarker fanns en större mängd svampar som lever på dött organiskt material, men också bakterier och arkéer som cirkulerar och motverkar förluster av oorganiskt kväve.

– Olika sammansättning på de mikrobiella samhällena kan alltså ligga bakom den höga stabiliteten hos gräsmarkerna, hedarna och skogarna i detta landskap, säger Carles.

Interaktioner med konsekvenser för markens dynamik

– Vi förväntade oss att ektomykorrhizasvampar i skogar och saprotrofa svampar i gräsmarker skulle bryta ner organiskt material effektivt och därför trodde vi att skogar och gräsmarker skulle lagra mindre organiskt material i marken än hedar. Resultaten blev nästan som vi trodde, förutom att vissa alpina gräsmarker hade lagrat lika mycket kol i marken som hedar, säger Carles.

– Det organiska materialet kan ha ackumulerats över tid i gräsmarker och stabiliserats kemiskt eller fysiskt. Ett annat alternativ är att det saknas vissa nedbrytare som finns i mindre tuffa miljöer. Men de här idéerna är inte undersökta än, säger Karina.

Studien visar också hur viktigt det är att förstå framtida vegetationsdynamik i arktiska ekosystem, eftersom skogsmarkerna bara innehöll hälften så mycket kol som tundrahedarna.

Vilken roll spelar renarna för markdynamiken?

Nu kommer forskarna att skala upp de här upptäckterna genom att titta på markens egenskaper och mikroorganismer utanför och inuti renstängsel, där förändringar i vegetationen redan har observerats. Vilken roll spelar renarnas för växternas och markens dynamik?

– Att förstå arktiska och subarktiska landskap är inte möjligt utan att ta med renarna i berättelsen. De här växtätarna är de som huvudsakligen reglerar vegetationen och skulle eventuellt kunna hindra trädgränser från att flytta norrut i ett varmare klimat, säger Carles.

I det här nya 4-åriga projektet, som finansieras av Formas, kommer jordprover från hela Arktis (från Sverige till Alaska) att analyseras med hjälp av en rad molekylära och kemiska metoder. Projektet är ett samarbete med forskare från Naturresursinstitutet LUKE i Finland.


Kontaktinformation

carles.castanyo@slu.se

karina.clemmensen@slu.se, 018-671874