– Det var många bra seminarier och dessutom var formatet på ett sådant sätt att det även passar lantbrukarna, de som kanske behöver forskningen mest, säger Stiftelsen Lantbruksforsknings VD Christian Nyrén.
Politiker, forskare, industri och lantbrukare samlades
– Vi fokuserade på tillämpad forskning och hur forskningen kan bidra till en mer socialt, ekonomisk och miljömässigt hållbar mjölkproduktion, berättar Ola Thomsson som koordinerat programmet inom SLU:s plattform SLU Future Food.
– Under veckan har många SLU-forskare föreläst, men också forskare från Chalmers, RISE och samarbetspartners från Växa och DeLaval. Veckan avslutades med ett panelsamtal med centerpartisten Kristina Yngwe, Lisa Ehde, Arla, Malin Hidgård, Växa, och Camilla Burman från Jordbruksverket, berättar Margareta Emanuelson som nyligen tagit över koordinatorrollen för programmet efter Ola Thomsson.
Mjölk ur ett historiskt perspektiv och social hållbarhet
Håkan Jönsson från Lunds universitet inledde veckan med en historisk exposé om mjölk och hållbarhet. Han berättade att mjölken som måltidsdryck är ett sent påfund och att djurhållningen var ett sätt att nyttja marker som inte kunde användas till annat. Smör och ost var hållbara och bra produkter. Först efter 1850 började mjölken drickas i större utsträckning när billigt spannmål till korna började importeras.
– En utmaning för framtiden är att kunskapen hos konsumenterna saknas. Förvaltningen av marken och landskapen är en komplex fråga. Vi behöver prata om landsbygdsmodellen snarare än tallriksmodellen, berättade Håkan Jönsson.
Mjölk – ett perfekt livsmedel
Stanley Zira från SLU berättade om social hållbarhet i intensiv och extensiv mjölkproduktion.
– Om vi ska producera mjölk på ett socialt hållbart sätt behövs kunskap om hur intressenter som arbetare, lantbrukare och djur påverkas för att kunna få en social acceptans för produktionssystemet, sa Stanley Zira.
Sigrid Agenäs från SLU ställde frågan om hur vi kan leverera livsmedel när något oförutsett händer. Det är en av många frågor som hon undersöker med kollegor i programmet SustAnimal. För ett motståndskraftigt livsmedelssystem kan vi behöva en mångfald av stora, medelstora och små gårdar.
– Vi vet inte hur livsmedelssystemet bör se ut i Sverige – det är vad vi skall fokusera på i projektet. Vi behöver bli fler i Sverige som har kunskapen att kunna bedöma helheten eftersom det är det allra viktigaste, sa Sigrid Agenäs.
Ska vi bli veganer?
Nej, inte enligt Johanna Karlsson från DeLaval. Djuren har en roll i det hållbara livsmedelsystemet. Johanna berättade om forskning som visar att det går att öka nettoproduktionen av livsmedel när kor utfodras med gräs och biprodukter i stället för soja. Elisabet Nadeau visade också på potentialen för vallfoder som bas i ett hållbart livsmedelssystem och vi fick också höra om bioraffinaderier som ett sätt att öka utnyttjandet av vallen.
– Samverkan mellan gårdar med olika produktionsformer och lantbrukare är en förutsättning för att få ekonomi på denna typ av investeringar som kan leda till ett minskat beroende av sojaprotein, sa Elisabet.
Även Torsten Eriksson tog upp kornas foder. Efter torkan 2018 har försök gjort med alternativa foderkällor som skogsbiprodukter. Genom att behandla till exempel flis, spån och bark med lutning, ångexplosion och elektriska pulser går det att slå sönder ämnen som är svåra för korna att bryta ned och öka smältbarheten.
Ekonomisk hållbarhet – mer än kronor och ören
Helena Hansson och Carin Martiin (både från SLU) tog upp ekonomisk hållbarhet ur olika perspektiv.
– När vi inte kan få till en marknadsmässig lösning behövs politiska styrmedel. Det är till exempel svårt att sälja biodiversitet, sa Helena Hansson.
– Det var intressant att höra om hur ekonomisk hållbarhet faktiskt är bredare än kronor och ören. Bruksvärden och icke-bruksvärden som kopplar till känslor är minst lika viktiga för den ekonomiska hållbarheten. Genom att studera eko-effektiviten, som är ett mått mellan förädlingsvärde och miljöpåverkan är det möjligt att titta på möjligheter att öka förädlingsvärdet och samtidigt inte öka den negativa påverkan på miljön, säger Ola Thomsson.
Hållbarhet - en komplex fråga
– Mjölkveckan har verkligen visat att komplexiteten när man ser till systemperspektivet är otroligt hög. Det är många faktorer som måste tas in i beräkningarna och avvägningarna, säger Ola Thomsson.
– Frågan är faktiskt också hur mycket ”man” orkar ta in? Hur väger man t.ex. klimatet mot biologisk mångfald? Detta gäller inte heller endast faktiskt data utan det krävs också en demokratisk vilja och process, vart vill vi vara och hur ska vi då producera? Pratar vi om klimat då är det en sak, men pratar vi om miljö då är det andra faktorer som spelare roll. Det var något som diskuterades under mötet fortsätter Ola.
Fodereffektivitet viktigare fokus än metanutsläpp
Pekka Huhtanen från SLU och LUKE berättade att forskning visar att skillnaden i fodereffektivitet mellan kor beror till ca 85% på smältbarheten och endast 12 % på metan.
– Förbättrad fodereffektivitet ger vinst för lantbrukarna och också mindre nettoutsläpp. Men potentialen att öka fodereffektiviteten är inte så stor, då det också är svårigheter att mäta foderintaget på gårdsnivå. Nu ska man nog i stället satsa på kor i mindre storlek, berättade Pekka Huhtanen.
– Föreläsarna har visat att när matens miljöpåverkan diskuteras kan man inte bara använda klimatavtrycken och livscykelanalys har ännu så länge stora brister. Pesticidanvändningen är till exempel jätteviktig, men i dagsläget finns inte tillförlitliga data för att kunna räkna på det enligt Christel Cederberg. Vad är bäst att använda, hur, vad vill vi och vart ska vi? Den diskussionen behöver vi påbörja, säger Margareta Emanuelson.
Framtidens rådgivare
Dag fyra på mjölkveckan hade ett större fokus på rådgivning. Framtidens rådgivning behöver bli bättre på att ta in lantbrukarens verklighet och vilja. Det är viktigt att göra rådgivningen mer diversifierad och anpassa den till den enskildes förutsättningar.
Lyssna till lantbrukarens behov
– En metod för en bättre och mer framgångsrik rådgivningen är att använda sig av motiverande samtal. Där är en nyckelkompetens att lyssna till lantbrukaren för få fram hens vilja och mål. På så sätt kan råden anpassas bättre till situationen och därmed följs råden bättre. Men det krävs träning! Den träningen kan redan börjas vid grundutbildningen men då måste den vara anpassad efter den situation som studenten kan tänkas möta i sin yrkesroll, sa Catarina Svensson från SLU.
Rådgivningen är i ständig utveckling. Förutsättningar för en gård måste prioriteras mer vid rådgivningen och inte basera på en mall som passar alla. Genom att framför allt lyssna så framkommer mycket annat som även spelar roll för produktionen på gård.
– Gemensamma kurser för agronomer och veterinärer på SLU som en förberedelse på det framtida yrkeslivet är en god idé då man ofta jobbar tillsammans, sa Karin Sjöström från Läkemedelsverket.
Att gömma miljöproblem genom att bara prata om klimatet
Nathan Clay från SLU pratade om den politiska ekonomin kring växtbaserad mjölk.
– Allt är inte hållbart bara för att man säger det. Mjölklika drycker, som till exempel mandelmjölk, har stor klimat- och miljöpåverkan och i vissa fall ökar den med ökad produktion. Mandelodlingar som vattnas med regnvatten som huvudsaklig vattenkälla är bra, men om stora mängder mandelmjölk skall produceras krävs konstbevattning, en metod som är mindre hållbar, berättade Nathan Clay.
Vi behöver en starkare framtidstro
– Under panelsamtalet kom det fram att alla i panelgruppen önskade sig en
större framtidstro bland mjölkföretagarna och att lantbrukarna måste få en bättre lönsamhet. Det kan vi bland annat uppnå genom att lantbrukarna får betalt för de mervärden som svenskt lantbruk och matproduktion erbjuder. Dessutom efterlystes mer långsiktighet från politiken för att underlätta framtidsplaneringen, säger Ola Thomsson.
– Det har varit fem mycket intressanta och lärorika dagar! Jag hoppas att deltagarna har fått med sig många tankar efter att ha tagit del av de nya forskningsresultaten. Det finns möjligheter och utmaningar i mjölkproduktionens hållbarhet, men vi hoppas att den här temaveckan har varit en bra plattform för informationsutbyte och ökad kontakt mellan rådgivare, forskare och lantbrukare, avslutar programmets nya koordinator Margareta Emanuelson.
