När tillgången på mark krymper får gränszoner en allt större betydelse som buffertzon mellan väg och bebyggelse. Gränszoner kan rymma naturbaserade lösningar och erbjuda sociala upplevelsevärden och ge platsidentitet, berättar Emily Wade, adjungerad professor och forskare vid SLU, för SLU Tankesmedjan Movium.
Emily Wade! Du har tillsammans med Johanna Deak Sjöman, SLU, varit projektledare för Movium Partnerskapsprojektet Här inne finns en stad – möjligheter för grönska, plats och identitet i en förtätad ytterkant.
Vad handlar det om?
– Projektet Här inne finns en stad handlar om förväntningar och frustrationer i gränszonen mellan ett stadsutvecklingsområde och befintlig motorväg. Det startade när Burlöv och Sundbybergs kommuner kontaktade Movium oberoende av varandra, med lite olika frågeställningar men en liknande situation. De två områdena i Burlöv och Sundbyberg är relativt smala ytor i tidigare perifera landskap, där stadsutvecklingens behov nu möter och överlappar infrastrukturens påverkan och krav. Detta är ytor som kan uppfattas odefinierade i relation till den mycket uppstyrda markanvändningen inom vägplanen och detaljplanen.
Gräns verkar vara ett nyckelord här. Hur kan man tänka kring en gräns?
– Gränsen ger på pappret en tydlig fördelning av ansvar och handlingsutrymme. Men i praktiken är det svårt att inte se potentialen i att skapa fler värden, såsom naturbaserade lösningar och rekreation. Det uppstår alltså ett praktiskt problem som rymmer flera dilemman. Vi ställde oss frågan: Kan en gränszon med huvudfunktion att skilja landskap åt utvecklas till en mångfunktionell miljö med en variation av ekosystemtjänster?
Varför är det viktigt att studera den här frågan?
– En ansenlig mängd detaljplaner utförs i stadens gränszon mot storskalig transportinfrastruktur, vilket bekräftas av den undersökning som Ella Kristoffersson genomfört i sitt examensarbete Potential i stadens gränszoner – naturbaserade lösningar längs storskalig infrastruktur. Precis som vi har undersökt i partnerskapsprojektet och visar i kunskapssammanställningen befinner sig dessa områden i ett sorts väntan på att få en annan identitet. När en ny detaljplan tas fram, som fallet har varit i Ursviks västra delar och Burlövs utvecklingsområde, utmanas gränser, innehåll och utformning. Ska vägområdet vara så brett? Varför ska bullerskyddsvallen utformas enligt VGU (Vägar och gators utformning)? Kan gränszonen bli en del av stadsdelens blågröna struktur? Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att när vi får allt mer ont om mark har dessa områden en potential att vara en buffertzon mellan väg och bebyggelse, att utformas för att rymma naturbaserade lösningar och erbjuda sociala upplevelsevärden och ge platsidentitet.
Vilka har ni mer samverkat med i projektet?
– I projektet har de två kommunerna, Trafikverket och Boverket medverkat. Från SLU har vi deltagit med olika experter från institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning och på så sätt kunna berikat samarbetet med ämnen såsom förvaltning, dynamisk vegetationsförvaltning, ljudlandskap, landskapsanpassad transportinfrastruktur och grön infrastruktur. Johanna har gjort en matnyttig kunskapssammanställning av forskning som kan relatera till de här frågorna. Sammanställningen har använts i projektet och redovisas i rapporten.
Vad krävs för att det ska ske en förändring i framtiden?
– I ett vidare perspektiv behöver transportsystemens långsträckta sömmar mot omgivningen studeras mer. Inom ekologin är det sedan länge beforskat hur infrastruktur gör intrång, fragmenterar och bullerstör. Motsvarande effekter uppstår ju för människor, även om vi såklart också drar nytta av transportsystemens sammanlänkande och samhällsutvecklande effekter.
Kan du ge några exempel?
– Ja, ett exempel på en nödvändig förändring är att Trafikverket och kommunen eller andra markägare samverkar för att ordna en rad ekosystemtjänster. Det kan åstadkommas genom naturbaserade lösningar som dagvattendammar eller naturlika planteringar. Ett annat exempel på förändring är att sociala värden som lek, rekreation och skönhet behöver beaktas i högre grad i de gränszoner som studerats. Kan vi hitta ett nytt begrepp för dessa mjuka möten med motorvägen? Kan vi genom forskning undersöka vilka värden naturlika miljöer i dessa situationer kan erbjuda de inflyttade invånarna? Det finns alltså många spännande frågor som kan undersökas vidare!
