Lina Berglund-Snodgrass är en av höstens fem nya docenter vid LTV-fakulteten på SLU. Hennes forskning fokuserar på processer för stadsplanering, ett område som allt oftare lyfts fram som lösningen på många av våra hållbarhetsproblem.
Jag arbetar som lektor vid Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning på SLU och arbetar även som verksamhetsledare för SLUs tankesmedja Movium. Jag forskar om stadsplaneringsprocesser inom en rad olika områden - alltifrån omställning mot hållbart resande till etablering av sociala infrastrukturer. Här intresserar jag mig särskilt för planerares förutsättningar att styra dessa processer och hur förutsättningarna förändras i ljuset av nya stadsbyggnadsidéer, finansierings- eller samverkansformer.
Stadsplanering är verkligen i ropet och lyfts av många fram som svaret på olika hållbarhetsproblem, det syns inte minst i många utlysningar till finansiering på europeisk och nationell nivå. Samtidigt finns en indirekt kritik mot den rådande planeringen, att den riskerar att fortsätta i invanda hjulspår och att nödvändiga förändringar för att nå exempelvis hållbarhetmål uteblir. Så det finns en önskan eller förväntan på att planeringen ska se radikalt annorlunda ut, och att planerare ska jobba och samverka på nya sätt. I ljuset av detta så deltar många kommuner i olika former av pilotprojekt, testbäddar och labb där man testar olika lösningar.
Det har skett en stor teknikutveckling inom en rad olika områden där datadrivna tjänster nu också ska testas och integreras i stadsutvecklingen, till exempel smarta mobilitetstjänster och digitala tvillingar. Det betyder att det sammantaget pågår väldigt många innovations- och utvecklingsprocesser ute i kommunerna där planerare är med på olika sätt. Dessa processer tycker jag är spännande att följa utifrån vad de gör med stadsplaneringen som idé och organisation. Men också hur de påverkar den enskilda planerarens förutsättningar att styra stadsutvecklingen mot lokala mål eller i enlighet med allmänintresset.
Nästan alla har en relation till en stad och har synpunkter på eller tankar om hur den borde utvecklas, vilket är roligt. Så det är inte svårt att prata om min forskning med en intresserad allmänhet. Det som får mest reaktioner, eller leder till diskussion, handlar om kommuners olika rådighet över stadsutvecklingen, alltså att städer kan utvecklas på så skilda sätt men också att en stadsdel kan ses växa fram utifrån högt uppsatta mål medan en annan stadsdel i samma stad inte gör det.
När kommuner äger mark har de relativt stor rådighet över utvecklingen genom att de kan ställa krav på fastighetsutvecklare i exempelvis en markanvisning, vilket naturligtvis påverkar utfallet. Om kommuner inte äger mark måste planerare hitta andra incitament att få fastighetsägare och andra aktörer att jobba mot de mål som politiker har ställt upp, och det är inte alltid lika enkelt.