Det finns en stor variation mellan olika klövviltsarter i deras betydelse för spridning av de fästingburna sjukdomarna borrelios och fästingfeber.
Dovhjort, älg och kronhjort har stor betydelse för smittspridningen av en typ av fästingfeber som kan vara farlig för både människor och boskap. Vildsvin däremot sprider varken fästingfeber eller borrelios. Det visar en ny avhandling från SLU.
Klövvilt ses ofta som viktiga värdar för fästingar och anses därmed spela stor betydelse för spridningen av fästingburna sjukdomar. Men det är stor skillnad mellan de olika klövviltsarterna både i fysik och levnadsvanor; en älg är till exempel mycket större än ett rådjur, och dovhjortar lever i stora flockar medan älgar lever mestadels ensamma. Dessa och andra skillnader kan påverka hur många fästingar dessa djur har och vilken betydelse de har för att sprida fästingburna sjukdomar.
Fem klövviltarter har studerats
I en ny avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet har fem vanliga klövviltsarters betydelse för spridning av borrelios och fästingfeber studerats. Antalet fästingar på 131 dovhjortar, 30 rådjur, 61 kronhjortar, 15 älgar och 87 vildsvin som fällts under jakt i Södermanlands, Stockholms och Östergötlands län räknades. Därefter testades både klövvilt och fästingar för två olika bakterier: Borrelia burgdorferi, som orsakar borrelios, och Anaplasma phagocytophilum, som orsakar fästingfeber (eller betesfeber) hos boskap och människor.
Resultaten visar en stor skillnad i hur många fästingar de olika klövviltsarterna bar på. Dovhjort hade flest fästingar medan vildsvin knappt hade några alls.
– Skillnaderna i fästingantal påverkar hur viktiga de olika klövviltsarterna är för att sprida smitta. Eftersom vildsvinen knappt hade några fästingar är arten inte heller lika viktig för spridningen av fästingburna sjukdomar generellt, säger Nannet Fabri, doktorand vid SLU.
Olika klövvilt – olika roller för smittspridning
Men det spelar också roll vilken sjukdom vi pratar om. Bakterierna som orsakar borrelios fanns inte hos någon av klövviltsarterna, vilket var förväntat, medan olika typer av bakterien som orsakar fästingfeber hos människor och boskap hittades hos alla arter utom vildsvinen.
– Det finns olika typer av bakterien som orsaker fästingfeber. En typ orsakar fästingfeber hos både människor och boskap och den hittade vi hos dovhjort, älg och kronhjort. Rådjur bar endast på en typ som inte orsakar fästingfeber hos varken människor eller boskap, säger Nannet Fabri.
När det gäller borrelios så sprids inte själva smittan vidare via klövvilt. Hjortdjuren bidrar till fästingarnas fortlevnad och utbredning genom sin roll som värddjur för vuxna fästingar.
– Min forskning visar vikten av att inte se alla klövvilt som en homogen grupp, utan studera arterna enskilt i forskning om fästingar och fästingburna sjukdomar, säger Nannet Fabri.
Disputation
Nannet Fabri försvarar sin avhandling ”Ticking off the ungulate box: the role of different ungulate species in the transmission of tick-borne pathogens” fredagen den 1 april kl. 09.00 på SLU i Umeå.
Följ gärna disputationen online, kontakta nannet.fabri@slu.se för att få en länk.
Länk till avhandlingen: https://pub.epsilon.slu.se/27291/
