Genom att utsätta plantor för torka och hetta i klimatkammare ska Leonie Schönbeck ta reda på hur dagens plantor kan klara sig i framtiden. – Behovet är stort att bättre kunna förstå tork- och värmetolerans hos träd och kunna förutsäga sårbarheten vid klimatförändringar, säger hon.
Klimatförändringarna gör att växtsäsongen i Sverige spås bli varmare och torrare i framtiden. Det kan innebära att träden i norra Sverige växer bättre, men det kan också stressa träden och leda till mer skogsskador och lägre virkesproduktion.
För att komma till rätta med problemet arbetar forskare med att försöka förstå hur olika trädarter kan anpassa sig till stigande temperaturer och torka.
Leonie Schönbeck har ägnat hela sin karriär åt detta och i höstas fick hon medel från Formas för att under fyra år utforska på hur trädslagen gran, tall, björk och ek reagerar på hetta och torka. Det handlar inte bara om att konstatera att de växer sämre, utan att förstå varför de växer sämre.
– Olika trädslag har olika strategier för att uthärda torka och hetta, och det får konsekvenser för den uppmätta tillväxten. Till exempel fäller en del trädslag bladen, andra satsar på att utöka rotsystemet.
Metoderna som Leonie Schönbeck använder är spektakulära. I Alnarp tar hon in plantor i klimatkammare för att kunna simulera olika klimat. Fotosyntesen i bladen mäts i realtid med en bärbar läsare. Hon kommer också att mäta in tillväxten på sedvanligt sätt på träd i olika länder.
Idag används olika provenienser av trädslag i planteringar i skogen, där tanken är att plantor som härstämmar från andra trakter ska växa bättre än ortens material.
Leonie Schönbeck ska ta plantor från Schweiz, Tyskland, södra och norra Sverige och jämföra hur de hanterar ett torrare och varmare klimat. Kanske reagerar har olika provenienser på olika sätt.
I klimatkammarens superkontrollerade miljö kan Leonie Schönbeck stresstesta plantorna och dels se hur de överlever plantering, dels se hur de växer vidare.
– Jag utsätter träden för ett lite extremare klimat än vad vi har nu för att kunna förutse vad som händer med dem i ett längre perspektiv.
– Ju mer vi förstår om hur mycket de kan anpassa sig, desto mer säkert vet vi vilka plantor vi kan använda för framtiden, säger Leonie Schönbeck på Sydsvensk skogsvetenskap på SLU.