Precisionsodling ska ge förbättrad veteproduktion i Tunisien

Produktionen av durumvete, som bland annat används för att göra pasta, är viktig i Tunisien. Totalt uppgår skörden årligen till ca 1,8 miljoner ton. Medelskörden är dock låg, ca 1,4 ton per hektar i områden utan bevattning. Tunisien har som mål att dubblera den totala produktionen, bland annat för att minska beroendet av import, som till stor del tidigare kommit från Ukraina och Ryssland.

Det nya pilotprojektet In-season nitrogen management for wheat in Tunisia using proximal and remote sensing ska nu undersöka hur man kan använda precisionsodlingsteknik som satellitbilder och handburna sensorer för att förbättra kväveanvändningen i veteproduktionen.

-Förhoppningen är att det kan leda till ökad skörd och minskad miljöpåverkan, men även bygga upp ny kunskap både i Tunisien och Sverige, säger Omran Alshihabi, en av forskarna som arbetar i projektet.

Mätningar av olika slag utförs i durumvetefält och i växtodlingsförsök i olika delar av Tunisien, från norr där nederbörden normalt är tillräcklig, till de torra centrala delarna av landet, där man måste bevattna fälten.

Del av ett större projekt

Under februari besökte SLU-forskarna Omran Alshihabi, Kristin Person och Mats Söderström Tunisien för lägga upp strategin för hur arbetet ska genomföras tillsammans med National Institute of Field Crops (INGC) och National Agronomic Institute of Tunisia (INAT). Insamling av data görs av INGC. Pilotprojektet sker i samverkan med det betydligt större projektet The Nutrient-Catalyzed Agricultural Transformation (NUTCAT) Project som genomförs i flera afrikanska länder.

-Fältarbetet kommer att genomföras i de tre regionerna Béja, Manouba och Kairouan. På det sättet täcker vi in såväl norra som södra delar av landet, berättar Omran Alshihabi.

I juni kommer det tunisiska teamet att besöka Sverige. Förutom att analysera insamlade data, kommer teamet lära sig om svensk växtodling med precisionsodlingsteknik samt träffa olika intressenter.

Hoppas på bredare samverkan

Förhoppningen är att det man lär sig i projektet kan vara ett första steg för en bredare samverkan med aktörer i Nordafrika och Mellanöstern där man har likande klimat och förutsättningar, och där intresset är stort för ny teknik i växtodlingen. Enligt Omran Alshihabi har vi i Sverige kommit ganska långt inom det området. Det går exempelvis att använda sensorer och satelliter i det praktiska jordbruket.

-Användningen av fjärranalysteknik för att bedöma näringsbehov i grödor är dock mer utmanande i områden där vattentillgången starkt kan begränsa tillväxten. Detta är något vi behöver lära oss mer om – särskilt som den pågående klimatförändringen tycks leda till fler torrår eller torrperioder i Sverige. Därför har även vi mycket att lära oss i ett sådant här samarbetsprojekt, säger Omran Alshihabi.