SLU-nyhet

Synen på barrträdens mykorrhiza kan behöva omvärderas

Publicerad: 02 juni 2021
Foto på spetsspindlingar

Hur stor betydelse har det vilka svamparter som finns i en skog, för kolinlagringen i marken, och för trädens tillväxt? Kunskapen om detta är begränsad, men med hjälp av DNA-analyser har en forskargrupp från SLU gjort en intressant upptäckt. Skogsmark där det finns vissa spindlingar innehåller betydligt mindre kol än mark där de inte finns. Att en liten grupp närbesläktade mykorrhizasvampar som lever i symbios med träd tycks ha stort inflytande på skogsmarkens kolförråd väcker många frågor.

Skogsmarken i det norra barrskogsbältet är en viktig kolsänka, och i den övre delen av marken finns stora mängder dött växtmaterial som bara kan brytas ned av svampar.

En forskargrupp från SLU, ledd av Björn Lindahl, har undersökt vilka svampar som lever i svensk skogsmark, genom att analysera svamp-DNA i 359 skogar från Markinventeringens provytor spridda runt om i landet. Ett av syftena var att undersöka väl underbyggda misstankar om att svampsläktet spindlingar skulle kunna ha en viktig roll, inte bara som mykorrhizasvampar utan också som nedbrytare. När de sedan undersökte svampsamhällets sammansättning i markprover med olika tjocka humuslager fann de att det i genomsnitt fanns 33 procent mindre kol i de markprover som innehöll DNA från spetsspindlingar.

– Det här utmanar den rådande uppfattningen att trädens mykorrhiza-svampar i allmänhet gynnar kolinlagring i mark, genom att konkurrera med nedbrytarsvampar, säger Björn Lindahl. I stället ger resultaten stöd åt teorin att vissa mykorrhizasvampar också bidrar till nedbrytning och omsättning av markens näringsämnen och därmed till trädtillväxt under näringsfattiga förhållanden.

Upptäckten stödjer alltså att en liten grupp av närbesläktade svamparter kan ha ett stort inflytande på kolets omsättning i mark, vilket motsäger den rådande synen att det finns ett överflöd av olika svampar och bakterier som kan ta sig an olika funktioner i markekosystemet.

Studien visar också att spindlingar påverkas negativt av trakthyggesbruk, och att det tar 20 år innan de börjar komma tillbaka efter en avverkning.

– Detta samband kan bidra till ökad kolinlagring i marken i planterade ungskogar, säger Björn Lindahl, men ökad kolinlagring är samtidigt kopplad till minskad näringsomsättning, och det finns en risk att kalavverkning kan minska markens långsiktiga bördighet i och med att de viktiga spindlingarna försvinner.

Ny DNA-teknik har inneburit ett genombrott för vår förståelse av olika arters roller i markens viktiga processer. De upptäckter som forskarna har gjort i den här studien leder också till en rad följdfrågor.

– Vi behöver t.ex. förstå vilka andra mykorrhizasvampar som är viktiga nedbrytare, säger Björn Lindahl. Och vi behöver visa att näring som mykorrhizasvamparna frigör i marken verkligen kommer träden till godo.

Kontaktperson

Björn Lindahl, professor
Institutionen för mark och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
bjorn.lindahl@slu.se, 018-67 27 20
https://www.slu.se/cv/bjorn-lindahl/

Artikeln

Lindahl BD, Kyaschenko J, Varenius K, Clemmensen KE, Dahlberg A, Karltun E, Stendahl J. 2021. A group of ectomycorrhizal fungi restricts organic matter accumulation in boreal forest. Ecology Letters. https://doi.org/10.1111/ele.13746

Pressbild

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Klicka för högupplöst foto. Fotograf ska anges.)

Spetsspindlingar (Cortinarius acutus). Foto: Michael Krikorev

Fakta:

Mer om spetsspindlingar

Spindlingar, eller spindelskivlingar, är en mycket vanlig grupp mykorrhizasvampar med över 400 arter i svensk skogsmark. De finns i de flesta skogar, men försvinner vid avverkning och är känsliga för gödsling och kvävenedfall. Släktet har fått sitt namn av att de har något som liknar spindelväv mellan hatt och fot när fruktkropparna håller på att utvecklas. Spetsspindlingar är en av de vanligaste grupperna inom släktet. De växer med gran och tall och mest på näringsfattig och sur skogsmark.

I skogar över 60 år hittade forskarna DNA från denna artgrupp i 13 procent av markproverna. I de 40 procent av provytorna som har lägst markbördighet var frekvensen av spetsspindlingarna ännu högre, 20 procent.

– Det är alltså väldigt vanliga arter vi pratar om – jämförbara i utbredning med lingon, konstaterar Björn Lindahl.


Kontaktinformation