Reflexivt skogsbruk: Öppnar för gemensamt lärande i skogen

– Man kan se skogens 1900-talshistoria som två helt olika berättelser, säger idéhistorikern Erland Mårald. En succéhistoria om hur virkeskapitalet räddades, och en förfallshistoria om kalhyggen och hotad biologisk mångfald. De har berättats så många gånger att det bidragit till den polarisering som i dag präglar relationerna mellan de skogliga intressenterna.

– Det har visserligen blivit bättre under senare år, men vi behöver hitta mer konstruktiva sätt att ta oss an både nutiden och framtiden för skogen.

Sedan det tredje ”kontraktet” slöts på 1990-talet har det vuxit fram en flora av olika mål. Alla är de en produkt av det ”uppifrån-och-ner-tänkande” som sedan länge präglar frågorna runt skogen: nationella mål, EU-mål, FN-mål, internationella överenskommelser och certifieringar. Men de är inte alltid synkroniserade med varandra. Konflikter mellan målen i kombination med svag statlig styrning har gjort att flera av dem inte har nåtts. Det har i sin tur gjort att det uppstått ett glapp mellan skogspolitikens intentioner och den skogliga praktiken.

Uppifrån och ner-tänkande

– Det nationella skogsprogrammet är en bra ansats, säger Erland Mårald. Men det finns en klar risk för att dess nationella perspektiv kommer att förstärka ”uppifrån-och-ner-tänkandet”. I Future Forests nya bok lanseras begreppet reflexivt skogsbruk som ett sätt att överbrygga glappet mellan målen och den skogliga verkligheten.

– Vi ser att det också behövs ett ”nerifrån-och-upp-tänkande”, säger statsvetaren Camilla Sandström. Lokala skogsägare och aktörer måste involveras när skogspolitiken utformas. Hänsyn måste tas till deras skiftande förutsättningar och intressen.

Alla parter är i dag överens om att skogen och skogsbruket står inför stora utmaningar: Klimatfrågan, behovet av mer biobaserade material och energislag, den galopperande artutarmningen, alla löper de samman i skogen.

– För att klara utmaningarna och infria förväntningarna krävs ett nytt sätt att se på skogen och hantera utmaningarna, säger Erland Mårald. Intressenterna måste gemensamt – utan att försöka nå konsensus – ta sig an uppgiften att forma basen till det nya ”samhällskontrakt” som behövs. Vi behöver se skogen som en arena där alla intressenter kan träffas och arbeta mot gemensamma mål. Det kräver förmåga att se på skogen med andra ögon än sina egna. För forskningens del innebär det ett stort mått av tvärvetenskaplighet av den typ Future Forests etablerat. För samhällets del handlar det om att inkludera de erfarenheter och kunskaper som finns hos skogsägare, företag och naturorganisationer. Detta kräver i sin tur att breda nätverk av aktörer med skilda intressen etableras.

Angeläget för hela samhället

– Ytterst handlar det om att öka förståelsen för att skogen är en angelägenhet för hela samhället – inte bara för dem som jobbar i den eller har ekonomiska intressen i den, säger Camilla Sandström. Staten måste ta ett större ansvar än hittills och upprätta mötesplatser där samhälleliga intressenter kan föra dialog och samverka kring skogliga frågor.

Det reflexiva skogsbruket innebär alltså att konfronteras med andra intressenters kunskaper och ståndpunkter. Det betyder att dagens utmaningar måste hanteras både i relation till den historiskt framväxta situationen och till de alternativa framtider som kan skönjas.

– Och det är viktigt att påpeka att ett reflexivt skogsbruk vare sig handlar om ökad statlig styrning eller ökad avreglering, säger Camilla Sandström. I stället erbjuder det nya former för styrning som gör det möjligt att på ett mer flexibelt sätt hantera nutidens utmaningar.

– Många av metoderna finns redan, det handlar om att tillämpa dem på ett mer konsekvent sätt, avslutar Erland Mårald. En utveckling i den riktning vi förordar är nödvändig för att kunna möta de utmaningar som skogen.