”Allt liv är rörelse – det som inte rör sig, det dör.” Så sammanfattar Titti Olsson sin syn på livet, arbetet och att hon alltid strävar efter utveckling. Efter närmare tre decennier som redaktör, journalist och en av nyckelpersonerna bakom SLU Tankesmedjan Moviums utveckling, lämnar hon nu sin heltidstjänst – men inte sitt engagemang.
Efter en kortare sejour på dagstidningsredaktioner började Titti Olsson som frilansjournalist med fokus på barns utemiljöer. Via projekt om skolans uterum och stadens gröna rum kom hon snart i kontakt med SLU, Formas och Movium – samarbeten som skulle komma att forma resten av hennes yrkesliv.
– Jag visste knappt vad Movium var när jag började, säger hon.
Under årens lopp har hon bland annat varit redaktör för Gröna Fakta, ansvarig för bokserier, startat Movium Magasin som senare blev STAD, och varit chefredaktör för flera publikationer inom området stad och land. För Titti har det journalistiska uppdraget alltid varit centralt – att förklara forskning för en bredare publik, vrida och vända på frågor och att spegla både vetenskap och praktik.
– Det jag har fått i mina händer har jag försökt göra journalistik av. Jag vill inte bara återge forskning utan alltid komplettera med reportage – genom att vara ute på en förskola eller att prata med praktiker. Det är så kunskap landar.
En viktig del i hennes arbete har varit den tredje uppgiften – universitetets ansvar att samverka med samhället.
– Journalistik är att identifiera sig med mottagaren. Det handlar om att paketera det forskningen kommer fram till så att det går att förstå – och att kritiskt granska, säger hon.
Hon beskriver hur hon själv hela tiden har utvecklats, lärt sig nytt, breddat sitt perspektiv.
– Jag har haft förmånen att arbeta tillsammans med forskare och experter som höjt min egen bildningsnivå. Det har varit ett privilegium.
Några av de mest minnesvärda stunderna från SLU inkluderar studieresor, världsutställningen i Shanghai, och möten med inspirerande personer – som Susan Humphries, en global pionjär inom utomhuspedagogik, som Titti fortfarande har kontakt med.
När hon nu lämnar tjänsten gör hon det med glädje och tillförsikt.
– Det roligaste jag vet är att göra tidning – och det har jag fått göra. Jag är glad att jag får sluta med flaggan i topp.
Men pensionen innebär inte vila. Titti planerar att återvända till sin frilansroll och fortsätta arbeta med sina hjärtefrågor – gröna skolgårdar, barns rätt till goda utemiljöer och kopplingen mellan människa, välbefinnande och landskap.
Just nu arbetar hon med ett projekt där hon följer upp tidigare intervjuer med elever och lärare om utomhuspedagogik – ett ämne som fått ett uppsving. Hon planerar en ny bok och hoppas även hinna både läsa och skriva mer.
Titti Olsson går nu in i en ny fas – men hon tar med sig nyfikenheten och viljan att förstå och förklara världen omkring sig. Och så finns det en annan plats än Alnarp som kallar – kolonilotten i Lund som hon har haft i 28 år.
– Nu ser jag fram emot att cykla dit varje dag, pyssla med växterna och bara vara där. Men jag är fortfarande tillgänglig, det finns så mycket roligt kvar att göra!
KARIN MONTGOMERY
