1983 stod Borneo i lågor. Miljontals hektar brann under El Niño-torkan, och värst drabbades skogar som hade utsatts för intensiv avverkning. I den malaysiska delstaten Sabah på nordöstra Borneo skadades en miljon hektar skog. Sedan 1998 har 18 500 hektar av dessa restaurerats för att återfå en liknande struktur och artrikedom som en orörd regnskog, med en mångfald av arter, särskilt från familjen dipterokarpträd som är typiska för dessa skogar.
Restaureringen har följts vetenskapligt och i en unik studie kan forskarna nu visa dess effekter över tid. Kunskap som länge saknats då trädplantering som görs för att kompensera koldioxidutsläpp, återställa ekologiska funktioner och säkra försörjningen i tropiska regnskogsområden ofta saknar utvärderingar av hur effektiva dessa åtgärder faktiskt är.
– Restaureringsprojekt mäter ofta antal planterade träd men följer inte upp hur väl träden klarar sig över längre tid, säger Petter Axelsson, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
92 lokala trädarter har använts
I detta restaureringsprojekt har 92 lokala trädarter planterats, en betydande skillnad jämfört med genomsnittet på tre arter i återplanteringsprojekt i regionen. 30 av trädarterna som använts är rödlistade och flera av dem hotade. De träd som planterats är mestadels dipterokarper och fruktträd, alla lokala arter.
– Vi ser att den högsta risken för dödlighet är under de tre första åren då de små plantorna är känsliga och utsatta för trampande, bökande och betande djur innan de vuxit förbi beteshöjden.Den initiella dödligheten stämmer med dödligheten i naturliga system och även vad som rapporterats i andra projekt, säger Petter Axelsson..
Men efter de första tre åren minskar risken för dödlighet rejält. Av de fem miljoner träd som planterats lever 15–25 procent efter 20 år vilket är tillräckligt för att forma ett nytt krontak. Fler av dessa träd har också satt frö och bidrar till nya plantor.
Det finns också skillnader mellan arter när det gäller både överlevnad och tillväxt. I studien har forskarna jämfört dessa faktorer mellan 32 trädarter som används i flera restaureringar på Borneo.
– Våra resultat visar stor skillnad i både tillväxt och överlevnad mellan arterna. Kunskap om detta gör det möjligt att buffra för detta i en restaurering genom att plantera fler av de känsligare arterna, säger Petter Axelsson.
Att plantera eller inte – det är frågan
För att säkerställa både generell och artrik överlevnad kan det behövas många träd. Men är plantering verkligen nödvändig? I studien har forskarna tagit sig an denna knäckfråga inom skogsrestaurering: nyttan av att plantera. Behövs det eller kan naturen lika gärna återhämta sig själv om vi lämnar den i fred?
– En av våra viktigaste upptäckter är att behovet av att plantera beror på skadeläget, säger Petter Axelsson. I de mest skadade områdena har väldigt lite naturlig föryngring av dipterokarpträd skett 40 år efter bränderna. För att få en mer varierad skog är det bra att plantera med en mångfald trädarter och även röja undan vegetation för att hjälpa dipterokarperna att etablera sig.
Resultaten visar också att i mindre störda skogar, där en del träd överlevt bränderna, behövs ingen plantering.
Studien lyfter fram centrala lärdomar från det praktiska arbetet och restaureringens kostnader. Förhoppningen är att resultaten ska kunna fungera som vägledning för framtida restaureringsprojekt, särskilt i tropiska regnskogar. Läs gärna hela artikeln här.
