EU:s GMO-lagstiftning får underkänt av forskare

Regelverket kring genetiskt modifierade organismer, GMO, lever inte upp till rimliga krav på förutsägbarhet. Reglerna är inkonsekventa och tar inte hänsyn till den senaste vetenskapen. Det visar en studie som forskare inom juridik och filosofi, vid Uppsala universitet och KTH, nyligen publicerat.

Endast en genetiskt modifierad (GM-) gröda, en insektsresistent majs som inte behöver besprutas mot majsmott, är godkänd för odling i EU. Majsen odlas i Spanien och i mycket liten skala i Portugal, Tjeckien, Slovakien och Rumänien.

Ett problem som forskarna lyfter fram är att nuvarande lagstiftning försvårar utvecklingen av nya bättre grödor, växtförädlare behöver tydliga regler att förhålla sig till.

– Till exempel är det oklart om grödor framtagna med den nya genomredigeringstekniken Crispr/Cas9 kommer att omfattas av reglerna, säger Karin Edvardsson Björnberg, docent i filosofi vid Kungliga tekniska högskolan och en av forskarna bakom studien.

Reglerna medför också svårmotiverad särbehandling, baserad på förädlingsteknik istället för de förädlade sorternas egenskaper. Analysen visar att EU:s GMO-lagstiftning inte motverkar risker på ett konsekvent sätt.

– Lagstiftningen begränsar GM-grödorna, men reglerar inte konventionellt framtagna sorter som kan medföra liknande, eller till och med större risker jämfört med de genetiskt modifierade, säger Karin Edvardsson Björnberg.

Många som arbetar med frågor som rör GMO tycker att EU:s lagstiftning på området är problematisk. Det var därför forskarna bestämde sig för att lägga EU:s GMO-lagar under den juridiska och filosofiska luppen.

De satte upp fyra kriterier som man enligt gängse mått kan förvänta sig att en lagstiftning ska uppfylla, och undersökte hur bra EU:s direktiv 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av GMO i miljön står sig enligt dessa mått.

Forskarna ville veta: Är lagstiftningen förutsägbar? Innebär den diskriminering/likabehandling? Står lagarna i proportion till riskerna? Tar den hänsyn till den senaste vetenskapen?

Förutom att forskarna fann brister i lagstiftningens förutsägbarhet och tydlighet, och att det saknas stringens vad gäller utvärderingen av grödor framtagna med olika metoder, fann de att bestämmelserna kring GMO ger mycket lite utrymme för bedömningar utifrån nya vetenskapliga rön om grödornas säkerhet.

Charlotta Zetterberg är professor i miljörätt vid Uppsala universitet. Hon var också med och gjorde analysen.

– Om det kommer fram nya vetenskapliga bevis för att en GM-gröda är mindre riskabel än man tidigare trott så går det inte att ändra bedömningen. Om det däremot skulle visa sig att risken är större än man trodde när tillstånd gavs så går det att anta ytterligare försiktighetsåtgärder, förklarar hon.

Om GMO-lagstiftningen är proportionerlig, det vill säga lagom sträng och omfattande, var svårare att svara på i analysen.

Proportionalitet beror på syftet med lagstiftningen, som i sin tur reflekterar politiska värderingar. Om GMO-lagstiftningen verkligen bara vore till för att minimera riskerna och skydda miljön och människors hälsa, så skulle kritiken om att den är oproportionerlig vara befogad, eftersom även GM-grödor som uppenbarligen innebär minimal risk omfattas av reglerna.

– EU strävar mot en hållbar utveckling, och direktivet om utsättning av GMO i miljön är baserat på försiktighetsprincipen. Det finns andra överväganden som talar emot genteknik, än de som har med just säkerhet att göra, som lagstiftare vill fånga upp. Man måste först bestämma sig för vad man menar med hållbar utveckling, och på vilket sätt man ska hantera osäkerhet, innan det går att säga något om GMO-lagstiftningens proportionalitet, säger Charlotta Zetterberg.

Under arbetets gång lade forskarna till ett femte kriterium. De undersökte huruvida det är relevant att ta hänsyn till annat än just säkerheten för människor och miljö, i bedömningen av nya GM-grödor. Ska till exempel etiska, religiösa och socioekonomiska aspekter få ta plats i godkännandeprocessen? Till viss del finns det numera utrymme för socioekonomiska hänsynstaganden eftersom enskilda medlemsstater får förbjuda odling av en gröda som EU godkänt.

Utifrån den här analysen föreslår forskarna hur den nuvarande GMO-lagstiftningen skulle kunna göras bättre. Olika GM-grödor skulle kunna regleras olika hårt, beroende på vilken sannolikhet det är att en viss gröda medför någon risk. Ett annat alternativ är ett regelverk som reglerar alla nya sorter av grödor utifrån hur bra de är ur hållbarhetssynpunkt, utan att ta hänsyn till vilken förädlingsteknik de tagits fram med.

Studien är gjord inom forskningsprogrammet Mistra Biotech och publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journal of Agricultural and Environmental Ethics.