Borneos natur är rikt på unik växtlighet som dessutom är central för många människors kultur och överlevnad. Det framkommer i en ny biokulturell databas, framtagen av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, som visar hur växter används för allt från medicin till båtbygge. Med över 1300 växtarter kartlagda är målet att synliggöra sambandet mellan natur och kultur och främja hållbar markanvändning på ön.
Världen befinner sig i en kris för biologisk mångfald. När arter försvinner är det inte bara biologiska värden som riskerar gå förlorade utan också kulturella. För många samhällen, särskilt urfolk, är naturen en viktig del av deras kulturarv och identitet. Specifika landskap, djur och växter är en del av traditionella berättelser, ceremonier och livsstilar.
– Förlusten av biologisk mångfald också en förlust av kulturella värden som är avgörande för många samhällens överlevnad och välbefinnande, säger Petter Axelsson, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Enligt den globala plattformen för biologisk mångfald, IPBES, är hänsyn till denna typ av kulturella ekosystemtjänster avgörande för långsiktig hållbarhet och rättvisa inom miljöpolitik. Ändå saknas ofta information för att bedöma landskaps kulturella värden, särskilt för biologiskt och kulturellt mångfaldiga tropiska ekosystem.
I en studie ledd av forskare vid SLU har vetenskaplig information om växtanvändning på ön Borneo sammanställts i en biokulturell databas. Ön har en rik och unik biologisk mångfald, med en betydande andel av växter och djur som är unika för platsen. Borneo är också kulturellt mångfaldigt, med 306 officiellt erkända grupper av ursprungsbefolkningar.
– I databasen finns nu information om 1319 växtarter samt vilka delar på växterna som används och till vad, berättar Petter Axelsson.
De olika användningsområdena har kategoriserats i 23 grupper, som sträcker sig från arter vars trädstammar används för båtkonstruktion till sav, rötter och blad från andra arter som används inom traditionell medicin för att lindra ryggont, tandvärk och feber. Rapporterna kommer från 39 olika folkgrupper på Borneo.
– Det här är ett stort steg framåt för att förstå de kulturella värdena i dessa rika ekosystem men mycket mer arbete behövs. Vi hoppas att både akademiker och allmänhet vill hjälpa oss att vidareutveckla databasen och bidra till att hänsyn kan tas till kulturella värden när policyer och skötselmetoder utvecklas, säger Petter Axelsson.
Trädet Koompassia excelsa, även känt som tualangträd, kan bli över 80 meter högt och är känt för att hysa stora kolonier av honungsbin. Bina bygger sina stora, hängande bon i de övre delarna av trädet, där de är skyddade från rovdjur. Honungen utgör en viktig inkomstkälla för lokala samhällen, och skörden utförs ofta av särskilt erfarna personer. En traditionell metod för skörd är att använda träpluggar eller steg som drivs in i trädstammen för att skapa en stege. Kunskapen om detta hantverk förs vidare mellan generationer. Trädet har också en djup kulturell betydelse för flera folkgrupper och anses vara heligt. Foto: T. R. Shankar Raman, CC BY-SA 4.0
1/2
På den här stammen syns spår av tidigare pluggar som slagits in för att kunna klättra upp längs stammen. Foto: Susanna Bergström, SLU
2/2
Axelsson, E. P., D. Lussetti, and F. M. Franco. 2024. A Bornean database of plant uses and their cultural contexts: Introducing BioCultBase\Borneo. DOI: 10.1016/j.dib.2024.110926
Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet.