Mjölkkoavel är viktigt för att förbättra produktivitet och lönsamhet inom mjölksektorn. Historiskt var huvudmålet med mjölkkoavel att förbättra mjölkavkastningen, men de senaste decennierna har egenskaper som fruktsamhet och hälsa fått allt större fokus, även globalt. På senare tid fokuserar forskningen på att inkludera nya egenskaper som relaterar till miljö- och klimatpåverkan.
Att para rätt ko med rätt tjur
Avelsföretagen börjar använda genomisk selektion 2008. Genomisk selektion innebär att man använder kornas DNA för att förutsäga hur bra de är för olika egenskaper, som till exempel mjölkavkastning, hälsa, fruktsamhet och hållbarhet. I början var tekniken dyr och användes främst på avelstjurar. Idag har den sjunkit till så låga priser att det är möjligt att testa hela besättningar. Förutom att få fram de bästa djuren kan man också undvika onödig inavel och undvika genetiska defekter.
I sin doktorsavhandling har Christian undersökt hur DNA-information kan användas på besättningsnivå, främst med hänsyn till bättre parningsplanering. Eller helt enkelt: hur vi inseminerar rätt ko med rätt tjur med hjälp av DNA-information.
– Vi jämförde genomiska avelsvärden med avelsvärden baserade på enbart på stamtavla för att förutsäga kvigornas egenskaper som kor senare i livet. Målet var att öka förtroendet för genomiska avelsvärden bland lantbrukare. Vi visade att genomiska avelsvärden förutsåg framtida egenskaper betydligt bättre, säger Christian.
Mindre inavel samtidigt som de positiva egenskaperna bevaras
I en annan studie optimerade Christian parningar för nordiska röda raser med hjälp av ekonomiska poängsummor där han tog hänsyn till genetisk nivå, släktskap, och sannolikhet för att genetiska defekter kommer till uttryck.
– Vi kunde minska släktskapet mellan föräldrar med minimal påverkan på genetisk nivå. Det var aldrig ekonomiskt fördelaktigt att inseminera ett hondjur som var bärare av en recessiv genetisk defekt med en tjur som var bärare av samma genetiska defekt. Ett längre kalvningsintervall och en extra inseminering kostar mer än vad en optimal parning för övriga faktorer kan kompensera för, säger Christian.
Parningsplanering för holstein
Senare studerades även rasen holstein, i studien inkluderades även positiva egenskaper hos korna, som till exempel hornlöshet. Resultaten stämde överens med studien över nordiska röda raser vad det gäller släktskap och genetiska defekter. Dessutom var det möjligt att öka andelen hornlösa utan att nämnvärt påverka de övriga kriterierna.
Parningsplanering på lång sikt
Men vilka effekter har genomisk parningsplanering har på lång sikt? I en annan studie i avhandlingen visade Christian att jämfört med att bara maximera genetisk nivå kunde man genom att inkludera släktskap i den ekonomiska poängsumman minska inavelstakten. Dessutom minskade risken att kända genetiska defekter kommer till uttryck och positiva egenskaper kunde ökas. Att använda fler tjurar var fördelaktigt i förhållande till inavelsökning och minskad risk för okända genetiska brister skulle bli vanliga.
– Framöver behöver vi mer forskning om de olika sätten att beräkna genomiska släktskap och hur bra de är på att förutsäga inavel och dess effekter, särskilt för rasen jersey och de nordiska röda raserna där forskningen nu i stort sett bara finns i Norden, avslutar Christian.
Christian försvarar sin avhandling i februari
Christian kommer att försvara sin avhandling den 7:e februari kl 9:15 i sal L på Campus Ultuna. Opponent är Professor Donagh Berry från Animal & Grassland Research and Innovation Centre på Irland. Kontakta Christian nedan för mer information om disputationen.
