Kontaktinformation
Institutionen för skogens ekologi och skötsel, Institutionen för skogens ekologi och skötsel, gemensamt
För att skydda vattendrag från negativa effekter vid skogsavverkning rekommenderas att en kantzon med skog ska bevaras intill. Men riktlinjerna är för vaga för att få önskad effekt, visar en översyn från bland annat SLU.
Våra vattendrag är viktiga källor till både liv och vatten, och strandkanterna intill är habitat för många olika arter.
Men när skogen avverkas i närheten riskerar det att påverka dessa ekosystem negativt, genom höjda temperaturer, sedimentförflyttning och en ökning av lösliga ämnen i vattnet. Därför förhåller sig skogsbruket i många länder till regler och rekommendationer om att lämna en kantzon med träd intill vattendragen, för att skydda dem från denna negativa påverkan.
Men reglerna ger inte alltid önskat resultat. Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, Finska Uleåborgs universitet och University och British Columbia i Kanada belyser nu i en gemensam artikel de idag gällande rekommendationerna i de tre länderna.
I sin översyn kom forskarna fram till att de nuvarande målen och riktlinjerna för skydd av vattendrag i dessa länder är vagt formulerade, vilket gör det svårt att implementera och övervaka dem. Målen tenderar att vara allmänna och oprecisa, som att "skydda" eller "minimera påverkan", vilket gör det svårt att mäta effektiviteten av skyddsåtgärderna.
Resultatet är att en majoritet av vattendragen får ett otillräckligt skydd, även om de i många fall följer rekommendationerna, enligt forskarnas tidigare studie vid 286 mindre vattendrag.
I Sverige finns exempelvis en rekommendation om att lämna död ved i och omkring vattendragen. Intentionen är tydlig, med förhoppning om att bidra med nyttig komplexitet och habitat för fler arter. Men eftersom det saknas specifikationer om hur mycket ved som ska lämnas blir det upp till utföraren att göra en egen bedömning som inte alltid leder till den önskade effekten, skriver forskarna.
I stället borde rekommendationerna förändras från nuvarande vagt formulerade mål som "skydda och förebygg" till en definierad uppsättning värden för ekologiska parametrar som buffertar förväntas tillhandahålla. Till exempel kan dessa inkludera specifika nivåer av skuggning och mikroklimatmål, specifika mängder död ved eller sammansättning av skogsarter i strandkanterna.
Forskarna poängterar också att en öppen dialog mellan myndigheter, skogsägare, skogsbruket och forskare behövs för att formulera dessa mål och skydda de biologiskt värdefulla miljöerna på ett fungerande sätt.
Läs forskarnas blogpost i The Applied Ecologist i sin helhet här: https://appliedecologistsblog.com/2023/12/14/enhancing-riparian-protection-a-call-for-clear-objectives-and-measurable-targets/
Läs hela den vetenskapliga artikeln i sin helhet här: https://besjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1365-2664.14549