SLU-nyhet

Noshörning räddad med veterinära insatser

Publicerad: 16 januari 2019
Foto: Torbjörn Ebenhard

I november 2018 räddades en Sumatranoshörning på Borneo, från ett litet område där den med största sannolikhet inte skulle ha överlevt på grund av skogsskövlingen eller tjuvjakt. Sumatranoshörningen är en av världens mest utrotningshotade djur, och varje individ som kan föras i säkerhet till reservat, är ett steg på vägen att bevara arten.

En tidig söndagsmorgon i november väcks Åsa av en signal från mobilen och ett meddelande från Indonesien att "Pahu har anlänt". Vilket innebar att nu hade Sumatranoshörningen trillat ner i en fångstgrop ute i regnskogen. Därefter går telefonen varm för samtal med Världsnaturfonden WWF, och veterinärer i Indonesien, Afrika och Australien, ända fram tills Åsa sitter på flyget för gemensamma insatser på Borneo. Under tiden jobbar den indonesiska fältstyrkan dygnet runt i tropisk hetta och hällregn för att förbereda transporten av Pahu till ett skyddat reservat.

Se filmen där Åsa berättar längst ner på denna sida.

Åsa är viltveterinär och forskare vid Centrum för biologisk mångfald på SLU. Hon är också veterinär rådgivare åt Världsnaturfonden (WWF-Sverige), där programsamordnare Olle Forshed uppmärksammat behovet av veterinära insatser för bevarandearbetet av Sumatranoshörning, som är en akut utrotningshotad art. På uppdrag åt WWF-Sverige har Åsa stöttat förberedelser och planering inför fångst och flytt av en av de sista noshörningarna på Borneo.

Att fånga in och flytta en vild Sumatranoshörning är en otroligt svår uppgift. Inte minst är det en stor påfrestning för själva djuret. Åsa har också koordinerat den internationella veterinärkårens insatser för att få med global och lokal expertis samlade kunskaper inför hantering och vård av ett av världens mest utrotningshotade däggdjur. Både kunskap och utrustning är viktigt att ha på plats för att minimera riskerna för djuret. Men det avgränsade regnskogsområdet där Sumatranoshörningen finns är otillgängligt: det är dåliga vägar och broar, och snabba väderväxlingar med extrema skyfall.

Åsa berättar:

- WWF arbetar för bevarandet av regnskogsområden och vilda djur på Borneo. Vid granskning av ett begränsat skogsområde, omgivet av skövling och palmoljeplantager, upptäcktes spår av en ensam noshörning. Fältteamet har därefter tillbringat tusentals timmar ute i fält under tuffa förhållanden för att lära sig noshörningens utbredningsområde inför fångst och flytt av Pahu, som hon kallas efter floden i området.

- Vi har jobbat mycket med att förstärka lokal kunskap med hur man kan minska stressen vid fångst och flytt av noshörningar. Till exempel så gavs lugnande medel och magsårsprofylax till Pahu inför den långa transporten, som var påfrestande men gick bra trots de leriga vägarna efter regnet. Vi är försiktigt förhoppningsfulla att Pahu ska fortsatt må bra i det nya reservatet, då hon är en mycket viktig individ i en drastiskt minskande population.

Ingen vet exakt hur många Sumatranoshörningar det finns kvar i det vilda, men man uppskattar att det är färre än 80 stycken. Och de är extremt svåra att ens få syn på. Idag är Indonesien det enda landet i världen som har vilda Sumatranoshörningar, och de flesta finns på ön Sumatra. Idag vet vi att det också finns några få Sumatranoshörningar på den indonesiska delen av Borneo, där man trott de varit utdöda sedan över 40 år. På Borneo är deras livsutrymme i krympande regnskogsområden omringat av skogsskövling​, gruvdrift och palmoljeplantager.

Sumatranoshörningen lever ensamma hela livet förutom när de ska para sig. Det behöver stora regnskogsområden att ströva omkring i, men också möjlighet att träffa på andra av sin art. I fångenskap har bara sex individer fötts genom naturlig parning. Många anser idag att artificiell reproduktion är enda möjligheten att rädda denna art.

Tjuvjakt är ett globalt hot mot världens noshörningar. Men de största hoten mot Sumatranoshörningar idag är minskande regnskogsområden och att de få individer som finns kvar i det vilda är utspridda i olika områden. Risken för utrotning är enormt stor om vi inte agerar nu.

Kontaktpersoner:

Åsa Fahlman, Centrum för biolodisk mångfald vid SLU (se kontaktlänk nedan).

Olle Forshed, Världsnaturfonden WWF

Sumatranoshörningen Pahu. Foto: Ridho Hafizh Zainur Ridha/WWF-Indonesia

Sumatranoshörningen Pahu, som fångades in för att flyttas till en säker plats. Sumatranoshörningar ligger ofta och gärna i gyttjepölar, för att reglera kroppstemperaturen och hålla skadeinsekter borta.

Foto: Ridho Hafizh Zainur Ridha/WWF-Indonesia.
www.sumatranrhinorescue.org

Åsa Fahlman, CBM, om Sumatranoshörningen

Åsa Fahlman, veterinär rådgivare åt Världsnaturfonden WWF, och forskare vid Centrum för biologisk mångfald vid SLU, berättar om Pahu, och arbetet med utrotningshotade djur.
Fakta:
Fakta Sumatranoshörning
  • Sumatranoshörningen är den minsta av alla noshörningsarter, och har en vikt på mellan 350-700 kg.
  • Den kallas den sjungande noshörningen, på grund av sitt läte, när den till exempel ligger i en gyttjepöl och badar för att svalka sig och skydda sig mot insekter.
  • Den är närmare släkt med den utdöda ullhåriga noshörningen än med de fyra levande noshörningsarterna.
  • Tvåhornad, med mindre horn och hårigare kropp än de övriga noshörningsarterna.
Sidansvarig: cbm-webmaster@slu.se