Val av liggplats och väderskydd hos dikor vid utedrift vintertid

Att följa djurens naturliga beteenden

Utedrift vintertid är ett sätt att hålla kostnaderna nere i nötköttsproduktionen. Förhållandena på varje enskild gård avgör dock om det är lämpligt ur både skötselsynpunkt och djurvälfärdssynpunkt att hålla djuren i utedrift. Det är av stor vikt att man har så få djur per arealenhet som möjligt för att minska trampskador och att man har rutiner för att använda tillgänglig areal för att åstadkomma detta genom att exempelvis flytta utfodringsplatser regelbundet. Det finns flera exempel och studier som visat att det blir blött och upptrampat och växtnäringsläckage när djurtätheten är för hög, markförhållandena olämpliga och att djuren inte rör sig över området i tillräcklig utsträckning.
Enligt § 4 i djurskyddslagen ska djur som hålls av människan tillåtas bete sig naturligt vilket de har betydligt större möjligheter till i utedrift. Under lång tid har myndigheterna ställt krav på att djuren skall ha tillgång till ligghall eller annan byggnad, som ger dem skydd mot väder och vind samt en torr och ren liggplats. Under många år kunde djurägare söka dispens från kravet på ligghall hos Jordbruksverket men denna möjlighet togs bort och ersattes av ett kontrollprogram för de som önskade hålla sina djur utan ligghall. Nötkreatur som hålls i utedrift året om har stora möjligheter att själva använda sig av sin beteenderepertoar och söka den lämpligaste miljön för att t ex klara sin värmebalans och pälshygien. Forskning från bland annat norra USA har visat att djur som hålls utomhus vintertid söker upp platser i de öppna markerna där en höjdskillnad eller läsidan en bit ifrån träd och buskar kan minska vindpåverkan på djuren. De kan även ställa sig så att de får en ökad solbestrålning under soliga vinterdagar eller längs vindriktningen för att optimera sin värmebalans. En svensk studie av dikor som hölls ute vintertid utan tillgång till ligghall visade att det var några grader varmare där korna vistades jämfört med en väderstation som stod på ett öppet fält i hagen.

I ett projekt har vi undersökt dikor som vistas utomhus året runt i flera olika besättningar och hur de utnyttjar terräng och vegetation vid olika väderlek under vintern, var de har sina liggplatser och hur dessa karaktäriseras.

Frågeställningar:

• Hur utnyttjar djuren olika typer av naturliga skydd som kunnat identifieras utifrån flygfoton som trädsamlingar av löv- och barrträd, ridåer, skogsbryn, enstaka träd och i förekommande fall ligghall vid vädersituationer med nederbörd, hög vindhastighet och låga temperaturer under den kalla årstiden?
  
  
• Hur påverkas djurens liggtid av väderförhållanden som råder under vintern och hur karaktäriseras liggplatsområdena som djuren använder?
  
  
• Hur påverkas djurens renhet och hälsa av de väderskydd (naturliga och byggda) och klimat som erbjuds djuren?
  
  

Läs mer i Faktablad nr 2018:9 från LTV fakulteten.