Nya principer för utbildningsfinansiering

Avsikten är att resursfördelningsmodellen bl a ska:

• ge utbildningsnämnden (UN) och universitetsstyrelse verktyg för strategisk styrning i enlighet med utbildningsorganisationen,
• vara enkel och tydlig genom hela fördelningskedjan,
• ge jämförbara utbildningar likartade resursmässiga förutsättningar,
• kunna jämföras med andra svenska lärosäten,
• ge önskade styrsignaler så att fastställda ”produktionsmål” uppnås,
• bidra till effektivt resursutnyttjande och underlätta samarbete, utan att vara kostnadsdrivande.

Modellen ska vara enkel och tydlig. Den bygger på att schabloner används för uppdelning av hela program i utbildningsområden. Den tar enbart hänsyn till utbildningens ämnesinnehåll. Modellen tar inte hänsyn till faktorer som storleken på studentgrupper i enskilda kurser eller ortsperspektiv. I de fall då UN bedömer att en satsning behöver genomföras med grund i särskilda faktorer genomförs det som en strategisk satsning. Det finns också möjlighet att ta hänsyn till särskilda faktorer i resursfördelningen från fakultet till institution (steg 2), både vad gäller val av ersättningskategori och som strategiska satsningar. I resursfördelningen från fakultet till institution finns också en inbyggd basersättning som garanterar en viss resursnivå även för mindre studentgrupper.

Sammanfattningsvis bygger modellen på följande grundprinciper, vilka förklaras mer ingående i kommande avsnitt:

• Alla program delas in i kategorier baserat på ämnesinnehåll (se avsnitt 2 Indelning av program i kategorier).
• Schabloner används för uppdelning av program i utbildningsområden (se avsnitt 3 Schabloner för uppdelning i utbildningsområden).
• Ersättningar för de olika utbildningsområdena baserar sig på en uppräkning av ersättningsnivåer för lärosäten under utbildningsdepartementet (se avsnitt 4 Grund i ersättningsnivåer för lärosäten under utbildningsdepartementet).
• Resursfördelningsbeslutet fattas tillsvidare på programgruppsnivå (se avsnitt 5 Programgrupper).

I ett första steg delas alla SLU:s program i in kategorier. Program inom samma kategori delas upp i utbildningsområden enligt samma schablon, dvs program inom samma kategori erhåller samma ersättning per studentvolym. 

Indelningen av SLU:s program i kategorier utgår i princip ifrån befintliga programs ämnesinnehåll och har som syfte att ge likartade utbildningar likartade resursmässiga förutsättningar. 

UN fastställer vilken kategori ett befintligt program tillhör och fastställer sedan löpande vilken kategori nya program ska tillhöra och därmed hur programmet delas upp i utbildningsområden. UN kan besluta om omkategorisering av ett program efter beslut om reviderad utbildningsplan som innebär att det ämnesmässiga innehållet i programmet förändrats.

Nedan framgår kategorier som programmen delas in i. 

• Samhällsvetenskapliga program. Programmens ämnesinnehåll har en samhällsvetenskaplig tyngdpunkt.
• Blandade program med fokus på samhällsvetenskap. Program med en mix av samhällsvetenskapligt och naturvetenskapligt ämnesinnehåll, men med tyngdpunkt mot samhällsvetenskap.
• Blandade program med fokus på naturvetenskap. Program med en mix av samhällsvetenskapligt och naturvetenskapligt ämnesinnehåll, men med tyngdpunkt mot naturvetenskap.
• Naturvetenskapliga/Tekniska program. Programmens ämnesinnehåll har en naturvetenskaplig eller teknisk tyngdpunkt.
• Designprogram. Programmens ämnesinnehåll har inslag av design.
• Djursjukskötarprogrammet. Programmets ämnesinnehåll har sin tyngdpunkt i djuromvårdnad.
• Veterinärprogrammet. Programmets ämnesinnehåll har sin tyngdpunkt i veterinärmedicin.

Varje kategori av program har en schablon avseende uppdelning i utbildningsområden. Schablonen styr ersättningen till programmen i kategorin eftersom ersättningen ser olika ut för de olika utbildningsområdena.

Schablonerna för programmens uppdelning i utbildningsområden fastställs av UN och är ett genomsnitt av varje kategoris samlade ämnesmässiga innehåll i programmen. Schablonerna fastställs vid införande av modellen och avses sedan vara stabila över tiden. 

På sikt kan det vara aktuellt att resursfördelningsbeslutet fattas på programnämndsnivå. Som ett steg i den riktningen införs tydliga riktlinjer kring programnämndernas möjligheter till omfördelning mellan programgrupper. 

SLU-styrelsen har också beslutat om följande förändringar i utbildningsutbudet inför läsåret 2018/19:   

1. Sustainable Food Systems – Master’s programme inrättas som en fakultets- och ortsövergripande utbildning.

2. Det befintliga masterprogrammet Agricultural Food and Environmental Policy Analysis (AFEPA) ges egen programstatus vid SLU.

3. Plant Biology for Sustainable Production – Master’s programme inrättas som en fakultets- och ortsövergripande utbildning. 

4. Ingen antagning görs till Plant biology – Master’s programme (NM008).

5. Horticultural Science – Master’s programme inrättas med Alnarp som studieort. 

6. Ingen antagning görs till hortonomprogrammet (LY003).

7. Landscape Architecture for Sustainable Urbanisation – Master’s programme inrättas med Uppsala som studieort.