Stubbar som biobränsle – resultat från åtta års forskning presenteras

Resultaten från ett åtta år långt forskningsprogram finansierat av SLU, Energimyndigheten och skogsnäringen har publicerats i ett specialnummer av den vetenskapliga tidskriften “Forest Ecology and Management”. Några slutsatser är att stubbar är ett betydligt bättre bränsle ur klimatsynpunkt än fossila bränslen, att effekterna av stubbskörd ofta är kortsiktiga, och att de negativa effekterna på död-ved-beroende arter beror på andelen hyggen som stubbskördas.
Stubbar är ett relativt nytt och oprövat bränsle, och frågorna kring miljö och teknik för stubbskörd är komplexa. I ett program finansierat av SLU, Energimyndigheten och skogsnäringen har ekonomer, kolbalansforskare, hydrologer och experter på biologisk mångfald samarbetat för att svara på frågor kring stubbskörd.
Målet med programmet var att generera kunskap om de sammantagna effekterna av stubbskörd på mark, vatten och biologisk mångfald samt att undersöka hur biobränsle från stubbar och grovrötter påverkar klimatet i jämförelse med fossila bränslen. Den första delen av programmet löpte mellan åren 2008-2011 och den andra mellan 2012-2015.
Nu har resultaten presenterats i en specialutgåva av den vetenskapliga tidskriften ”Forest Ecology and Management”.
– Vi är väldigt nöjda med att forskarna har fyllt ett antal kunskapsluckor och därigenom kunnat ge underlag för bättre riktlinjer om var och hur stubbskörd kan bedrivas, säger Tryggve Persson som har varit koordinator för forskningsprogrammet.
Resultaten visar att stubbskörd ger klimatnytta, att den rätt utförd kan begränsa spridningen av rotröta, att den markstörning som blir följden av stubbskörd inte leder till ökad avgivning av växthusgaser, och att stubbskörd inte tycks påverka produktionen hos nästa trädgeneration. Däremot kan intensiv stubbskörd ge negativa effekter på antalet död-ved-beroende arter. Risken för artutdöende verkar dock vara obetydlig vid en skördenivå på 10 % av de tillgängliga hyggena i landskapet.