SLU-nyhet

Magrare foder till dikor på stall

Publicerad: 21 maj 2019

Nära 40 procent av det svenska nötköttet produceras med hjälp av köttraskor, som inte mjölkas. Under vintern, innan de kalvar och sedan släpps på bete med sina kalvar, har dikorna oftast fri tillgång på ensilage. Mikaela Jardstedt från SLU har undersökt hur man tar fram ett tillräckligt magert vinterfoder åt korna, så att de inte blir onödigt feta. Ett lovande foder är ensilerad rörflen.

Nötkött från dikalvsuppfödning utgör idag ca 40 procent av det nötkött som produceras i Sverige. Förutom att bidra till livsmedelsförsörjningen är betande dikor mycket viktiga i bevarandet av naturbetesmarker. Dessa marker utgör de artrikaste naturtyperna i Sverige och dikornas betydelse för hävden har ökat under de senaste årtiondena på grund av det minskande antalet mjölkrasdjur.

I Sverige hålls de flesta dikor på stall under vinterhalvåret och utfodras då oftast med ensilage. Kostnaden för skördat foder är vanligtvis högre än kostnaden för att hålla korna på bete sommartid. Därmed utgör foderkostnaden under stallperioden en betydande andel av den totala årliga foderkostnaden för en diko.

För att uppnå lönsamhet och öka effektiviteten i dikalvsföretaget finns det mycket att vinna på att ha en bra foderstrategi. En vanlig metod för att få ett grovfoder med lämpligt näringsinnehåll till dräktiga dikor, som utfodras i fri tillgång, är att skörda fodret sent. Användning av traditionella grässorter, såsom timotej och ängssvingel, kan trots denna metod leda till att korna överutfodras med både energi och protein.

– Att ge korna ett mer näringsrikt foder än de behöver är ett slöseri med resurser, säger Mikaela Jardstedt, både ur ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv. Det kan också ge feta kor som får problem vid kalvning.

Mikaela Jardstedt har i sitt doktorsarbete vid SLU utvärderat andra typer av fiberrika grovfoder och studerat deras effekter på kornas intag och foderutnyttjande, i ett försök att förbättra effektiviteten i foderanvändningen till vårkalvande dikor.

Foder baserade på sent skördad timotej och ängssvingel, eller rörsvingelhybriden hykor, visade sig vara för näringsrika för dräktiga dikor, och ledde till överutfodring och till vikt- och hullökningar under dräktigheten. Kor som utfodrades med rörflensensilage eller en halmbaserad foderstat drabbades i stället av vikt- och hullminskningar under samma period.

– De kor som ätit rörflen tog dock igen det hull som de tappat under stallperioden under den efterföljande betessäsongen, och därför verkar rörflen ändå vara ett bra alternativ till traditionella grässorter, säger Mikaela Jardstedt. Rörflen gav också den billigaste foderstaten, tack vare det låga foderintaget.

De köttraser som ingick i studierna var charolais och hereford.

En mer utförlig populärt skriven sammanfattning på svenska finns på s 65–67 i avhandlingen.

__________

Husdjursagronom Mikaela Jardstedt, institutionen för husdjurens miljö och hälsa, försvarar sin doktorsavhandling Roughage feeding of suckler cows during winter. Intake, utilization and energy status in pregnant cows vid SLU i Skara.

Tid: fredagen den 24 maj 2019, kl 13:15
Plats: Smedjan, SLU, Skara
Opponent: professor Richard Dewhurst, Dairy Research & Innovation Centre, Scotland's Rural College, Edinburgh, Storbritannien

Mer information

Mikaela Jardstedt
Institutionen för husdjurens miljö och hälsa
Sveriges lantbruksuniversitet, Skara
mikaela.jardstedt@slu.se, 0511-671 45

Mer om projektet

Länk till avhandlingen (pdf)

Pressbilder

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

Herefordkor på naturbetesmarker i Götala. Foto: Annika Arnesson

Mikaela Jardstedt. Foto: Frida Dahlström