Peeter Pärt

Jag är docent i zoofysiologi och var fram till 1997 universitetslektor i ekotoxikologi vid Uppsala universitet. Min forskning var fokuserad på fiskgälar och deras funktion och främst på upptagsmekanismer för miljögifter genom gälarna. Vi hade förfinat metoderna för perfusion av fiskgälar och kunde med denna metodik studera upptagsmekanismer från vatten till blodet under kontrollerade former. Vi utvecklade vidare en metodik för odling av gälceller in vitro på semipermeabla membran, där det bildade ett tätt epitel, med utsidan omgiven av vatten och insidan (blodsidan) omgiven av odlingsmedium. Denna preparation kunde användas för mer detaljerade mekanistiska studier.

I och med att Sverige blev medlem i Europaunionen 1995, rekryterades jag till Europakommissionen 1997, först som enhetschef inom miljötoxikologi och senare som rådgivare i miljö-hälsofrågor. Arbetsuppgifterna omfattade hela miljö-hälsoområdet, från luftföroreningar, kemikalier, vattenkvalitet, inomhusmiljö, elektromagnetiska fält mm. Direkt från start 1997 var jag involverad i Kommissionens policy arbete rörande hormonstörande kemikalier (endocrine disruptors). Jag var delaktig i utarbetandet av Europas Miljö-Hälsostrategi och aktionsplan. Ett resulat av aktionsplanen är en rad EU finansierade forskningsprojekt inom Miljö-Hälsoområdet, bl a projektet HBM4EU (Human Biomonitoring for Europe) som etablerat ett biomonitoring nätverk omfattande Unionens alla länder, för att se till vilken grad befolkningen är exponerad för miljögifter.  Inom ekotoxikologi var jag ordförande i en arbetsgrupp inom ECVAM (European Centre for Validation of Alternative Methods) för att ta fram alternativa metoder till djurförsök för ekotoxikologisk testning och riskbedömning. Perioden 2011-2013 var jag utlånad från Kommissionen till Europas Miljöbyrå i Köpenhamn för att färdigställa en rapport om Miljö och Hälsa i Europa. Jag var dessutom under en 10-års period adjungerad till deras vetenskapliga råd (scientific committee).

Europas befolkning exponeras för kvicksilver från marina födoämnen, främst från tonfisk, svärdfisk, marulk och havskatt - dvs snabbväxande eller långlivade arter i toppen av näringskedjan.  Tillsammans med min fru Argelia Castaño vid Instituto Salud Carlos III i Madrid kartlägger vi befolkningens exponeringen för kvicksilver. Arbetet bygger på material som insamlats inom det EU finansierade humana biomonitoring projekten COPHES och HBM4EU samt inom det spanska biomonitoring projektet Bioambient.es finansierat av det spanska miljöministeriet. Inom samtliga tre projekten har kvicksilver analyserats i blod, urin och hår från deltagarna. Genom frågeformulär kartläggs kost- och levnadsvanor. Resultaten visar klart att kvicksilverbelastning är direkt beroende av kostvanor. Ju mer fisk man äter av de nämda arterna, desto högre kvicksilverbelastning. Vårt arbete syftar till att belysa detta, medverka till att definiera kostrekommendationer samt ge exempel på hur man kan minska Hg intaget genom konsumption av arter med lägre belastning. Fisk är nyttig kost och hälsovårdande myndigheter vill stimulera konsumptionen av fisk. Det är därför en delikat balansgång att väga hälsonytta mot hälsorisker och viktigt att kontinuerligt övervaka den aktuella kvicksilverexponeringen hos konsumenterna, och anpassa rekommendationerna efter detta.

Schnell, S. et al. 2016. Procedures for the reconstruction, primary culture and experimental use of rainbow trout gill epithelia. Nature Protocols 11(3), 490-498.

Pärt, P. et al. 2013. Environment and Human Health - Joint EEA-JRC report. European Environment Agency (EEA) Report No5/2013.

Castaño, A. et al. 2019. Mercury levels in blood, urine and hair in a nation-wide sample of Spanish adults. The Science of the Total Environment, Vol 670, 1-9.

Esteban-López, M. et al. 2022. Selecting the best non-invasive matrix to measure mercury exposure in human biomonitoring surveys. Environmental Research 204, 112394 (doi:10.1016/j.envres.2021.112394)