Nyhet

Testa att vara bonde i Tanzania – brädspel om landsbygdsutveckling väckte engagemang på SciFest

Publicerad: 29 oktober 2026
En grupp elever sitter runt ett bord och spelar ett brädspel.

De senaste åren har färre studenter sökt till agronomprogrammet i landsbygdsutveckling. När de vanliga marknadsföringskanalerna inte riktigt når fram är det dags att prova något nytt. Så resonerade Flora Hajdu, professor i landsbygdsutveckling i det globala syd, som tillsammans med kollegor deltog i årets SciFest i Uppsala.

SciFest är en stor vetenskapsmässa som varje höst väcker barns och ungdomars nyfikenhet om forskning och vetenskap. Här räcker det inte med broschyrer och information om utbildningar – besökarna ska själva få prova, upptäcka och delta.

Tillsammans med Therese Engvall, forskningsassistent, och Linus Linse, projektkoordinator, båda vid avdelningen för landsbygdsutveckling, började Flora Hajdu därför utforma ett brädspel.

– Vårt brädspel låter deltagarna sätta sig in i någon annans situation. Då blir det lättare att börja prata om stora frågor som fattigdom, utveckling och klimatförändringar, säger Flora.

I spelet får deltagarna prova livet som bonde i Tanzania. Alla börjar med olika förutsättningar: en stor eller liten familj, olika många fält och mer eller mindre pengar. Under fyra spelår sår och skördar de majs, försöker få maten att räcka och, om de har råd, betalar skolavgifter och planterar träd som skydd mot torka och översvämningar. Men oväntade saker händer längs vägen. Klimatkatastrofer slår mot skörden och ett utvecklingsprojekt dimper ner i byn – en möjlighet som kan vara svårast att ta vara på för dem som behöver den mest. Varje spelomgång avslutas med ett samtal om ojämlika förutsättningar, hur klimatförändringar slår olika hårt och varför det är svårt att driva utvecklingsprojekt som når de fattigaste.

– Tanken är inte att någon ska ’vinna’, även om många resonerade om vem som vann spelet. Vi vill visa hur olika förutsättningar påverkar möjligheterna att skapa sig ett bättre liv. Är det alltid möjligt att för egen maskin ta sig ur en svår situation? Det frågar vi ungdomarna, säger Therese Engvall.

Johanna och Therese leder en spelomgång med föräldrar och mindre barn.jpeg

Stort intresse för globala frågor

Under två dagar kom både skolklasser med bokade workshoppar och elever som spontant ville spela. En ungdom drog själv ihop flera klasskamrater för att få till en spelomgång. Runt spelbordet blev det skratt och livliga diskussioner när ungdomarna tänkte kreativt kring att lösa problemen som uppstod.

– Jag har lärt mig att livet ser olika ut för alla och att alla påverkas olika av saker som händer, sade en av ungdomarna. En annan tyckte att spelet borde säljas i box-format: ”Jag skulle vilja spela det här på fritiden!”

Under sista dagen, som var öppen för allmänheten, var det full rulle i montern hela dagen. Barn från nioårsåldern spelade, ofta tillsammans med sina föräldrar, och spelet öppnade för intressanta samtal om forskning, rättvisa, fattigdom och klimatförändringar. Många som spelade den ”rika” karaktären delade spontant med sig av sin mat när andra fick det svårt. De som var fattigare började ofta samarbeta för att alla skulle få det bättre. Föräldrar uppskattade hur lärorikt spelet var, och flera barn ville spela en gång till – ett gott betyg i sig.

– Det var så roligt att se hur besökarna engagerade sig, hade kul och lärde sig något samtidigt. Vi vill verkligen uppmuntra fler att bidra med aktiviteter nästa år – det var hur kul som helst, säger Therese Engvall.

Samhällsvetenskapliga frågor i fokus

Förhoppningen var att väcka intresse för komplexa frågor som kräver samhällsvetenskapliga angreppsätt. Vi tryckte på att svåra frågor inte har ett rätt eller fel svar och att det är de diskussionerna våra utbildningar handlar om. Vissa ungdomar uttryckte intresse just för detta.

– Spelet ger också ett smakprov på hur vi arbetar i våra utbildningar. Vi blandar teori med exkursioner och arbete med verkliga problem och exempel, säger Flora Hajdu.

För att sätta stämningen inreddes montern på SciFest med växter och tyger från afrikanska länder. På väggarna fanns bilder och postrar från fältarbeten i Tanzania och Uganda blandat med intressanta fakta och information om utbildningar. I montern fanns även en bildskärm som bekostades av SciFest´s samordnare vid SLU. Här spelades videor om bland annat spelet och Therese och Linus masterarbeten i Tanzania upp för att väcka ytterligare intresse hos förbipasserande. Under de tre dagarna som SciFest pågick fick teamet även hjälp i montern av Johanna Bergman-Lodin och Katarina Petterson från samma avdelning. Utbildningshandläggare Helen Arvidsson var också där under torsdagen för att informera om utbildningarna.

I slutändan fick aktiviteten en bredare betydelse än att bara locka till sig nya studenter. Medverkan på SciFest gav nya kontakter på SLU och Uppsala universitet, och aktiviteten spred kunskap om forskningsläget till allmänheten. Teamet bakom funderar nu på att integrera spelet i agronomprogrammet i landsbygdsutveckling och eventuellt söka pengar för att kunna besöka skolor med spelet i framtiden.

Ett spel med lappar och polletter ligger utspritt över ett bord.

Så designades spelet

Therese Engvall utformade spelplaner och spelpolletter i programmet Canva, som sedan printades ut, laminerades och klipptes till. Spelpjäser täljdes till av små grenar och målades i olika färger.

– Man kan göra väldigt mycket själv utan att det behöver kosta så mycket, säger Therese.

Läs mer om årets SciFest: Lysande insats av SLU på SciFest

Alla foton är tagna av Flora Hajdu.