Huruvida grönområdena är tillgängliga för alla delar av befolkningen finns ännu anledning att utforska. Många undersökningar från USA och från det globala syd visar att fattiga stadsdelar har sämre tillgång till grönområden än mer välbeställda stadsdelar. Därav väcktes frågan ifall denna trend också gäller för nordiska städer. Är grönskan rättvist fördelad? Och finns den där människor behöver den som mest?
Grönt jämlikhetsindex
Grönt jämlikhetsindex (Green Equity Index) är en metod som gör det möjligt att analysera områdens socioekonomiska status och deras tillgång till grönska. Metoden är utvecklad av bland annat professor Thomas Randrup och forskningsassistent Agnes Pierre från SLU som berättade om metoden och resultatet under ett webbinarium i serien Mötesplats: Urbana landskap som anordnas av SLU Tankesmedjan Movium och framtidsplattformen SLU Urban Futures.
Förhoppningen är att grönt jämlikhetsindex ska hjälpa kommuner att skapa städer som är bättre för både miljö och människor. Ett av målen var att introducera ett kvantitativt verktyg för stadsplanerare, förvaltare och beslutsfattare där man enkelt kan bedöma hur tillgången till grönska är jämfört med socioekonomiska förhållanden. Metoden bygger på öppna data, eller data som kommuner har tillgång till via exempelvis geodatasamverkansavtal. Det krävs endast grundläggande GIS-kunskap, vilket öppnar för att i stort sett alla kommuner ska kunna arbeta med verktyget.
Malmö som exempel
Vid utvecklingen av verktyget har Malmö använts som exempel. För att få en bild av rättviseaspekten gjorde forskarna en fallstudie med Malmö som testområde. Omvänt mot forskningsresultat från andra delar av världen, visar resultaten av analysen i Malmö att områden med hög socioekonomi generellt har lägre grönområdesstatus. Detta gäller både i nybyggnadsområden och i äldre områden i centrum.
I Malmös fall beror resultatet delvis på att stadens miljonprogramområden ofta inkluderar stora grönytor, medan nybyggda områden i Malmös centrum så som Västra hamnen ofta är tätt bebyggda.
"Den här analysen utgör en utgångspunkt för planerare som vill identifiera stadsdelar där grönska kan behöva prioriteras. Men sen kan man alltid behöva gå in och djupdyka i vad som behövs göras, hur och för vem", säger Agnes Pierre.
Ludwig Wahlund Sonesson arbetar på Malmö stad som klimatanpassningsstrateg och har varit med i arbetet med att testa metoden som en del av grönplaneringen. Han menar att en rättvis grönpolitik i Malmö borde fokusera på vem som har ansvar för vad vi försöker använda grönskan till, samt vem som utsätts mest för de risker klimatförändringar orsakar och då har störst behov av grönska. För att förstå klimatförändringarnas risker använder sig Malmö stad en tredelsmodell där de tar hänsyn till hur allvarlig en händelse kan bli, vem som exponeras för den och även hur sårbara olika människor är. Malmö stad har påbörjat ett arbete med att kartlägga denna sårbarhet för klimatförändringarna, i synnerhet sårbarheten för värmeböljor. Hetta är en av de tydligaste riskerna, vilken kan minimeras genom arbetet med urbana grönytor, särskilt genom att arbeta med ökad krontäckning på träd. I likhet med verktyget för att bedöma rättvis fördelning av grönytor används därför ett verktyg som visar en indikation på sårbarhet och extremvärme i Malmös delområden. Dessa två verktyg används tillsammans för att ge bättre förutsättningar för att prioritera vad som bör göras med stadens begränsade resurser.
"Hur städer prioriterar är ofta dolt för medborgarna. Den här typen av kartläggningar, om de följs upp av politiska prioriteringar som exempelvis principen 3: 30: 300, bidrar till transparensen. Det är viktigt ur en demokratisk synvinkel att visa på att vi gör ett val när vi prioriterar och att vi här kan se vad vi baserar det valet på", menar Ludvig.
I Malmö visar kombinationen av att analysera både sårbarhet och socioekonomisk status jämfört med tillgången till grönområden en delvis annan bild än den som Thomas och Agnes berättar om. Här kan vi se ett tydligt stråk i centrala södra och i sydöstra delen av Malmö, där sårbarheten är högre för extremvärme, och där man då kan se ett större behov av grönska. Vissa av de områden som har en ökad sårbarhet har även en stor tillgång till grönska.
"Där kanske vi behöver jobba på ökad beredskap eller fler sociala insatser för att stärka de boende. Vi måste se på detta med en bred blick, kolla på flera olika områden och försöka sammanväga många olika faktorer för att kunna göra bra prioriteringar."
Grönska som en friskfaktor
Emma Franzén, landskapsarkitekt och utredare på Folkhälsomyndigheten, menar att vi måste prata om grönska som en friskfaktor eftersom grönska är väldigt viktigt för folkhälsan i stort – både för vårt fysiska och psykiska välmående. Utifrån folkhälsomyndighetens miljöhälsoenkät kan man också se att det finns en socioekonomisk skillnad i tillgång till grönområden, skillnader som kan baseras på socioekonomiska faktorer så som födelseland. Exempelvis är det skillnad i tillgång beroende på om man är född i Sverige, Norden, inom Europa eller utanför Europa, men det är ännu tydligare skillnad i hur mycket man vistas i grön- och naturområden. Vistelsen skiljer sig också mellan olika åldrar, där yngre vistas mindre i grönområden än äldre. Det finns också skillnad i kön; kvinnor vistas i regel mer i grön- och naturområden än män. Också utbildningsnivå påverkar. Att jämföra enkätresultat med hur jämn grönområdesfördelningen ser ut i en GIS-analys kan ge fler perspektiv och skapa en diskussion kring hur människor själv skattar sin tillgång till grönska och vad som syns på kartan.
"Det är också relevant att titta på huruvida man kan välja var man vill bo – man kanske väljer att bo i en tät urban stadsdel men samtidigt har möjlighet att tillbringa varma dagar i sitt sommarboende. Detta spelar stor roll i ett hälsoperspektiv, ifall man har möjlighet att byta miljö", säger Emma.
Webbinariet avslutades med en frågestund där frågor kring hur avvägningar mellan kvalitet och kvantitet görs när städer förändras. Här poängterar Ludwig Wahlund Sonesson att detta är någonting som måste tas in i kalkylen när Malmö förtätas.
"När vi måste tillse behoven av bostadsförsörjning samtidigt som vi vill bibehålla grönskan, då kan det bli klurigt med avvägningarna. Här måste vi ha med oss att en bra grönstatus inte är permanent utan någonting som måste förvaltas och värderas."
