I skogarna kring Gysinge, längs nedre Dalälven, möts medarbetare från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Skogsstyrelsen för att pröva nya sätt att inventera ovanliga arter.
- Vi vill ta fram en metod för att på ett objektivt sätt följa ovanligare arter över tid, säger Åsa Ranlund som är miljöanalysspecialist vid Institutionen för skoglig resurshushållning, SLU.
Ovanliga arter
Det handlar om naturvårdsarter som kärlväxter, lavar, mossor och svampar. Exempelvis skogslevande orkidéer som är fridlysta eller mossor som bara trivs på särskilda platser. De representerar en viktig del av den biologiska mångfalden i skogen.
- Mycket information om naturvårdsarter är sådant som allmänheten rapporterat in i Artportalen. Det är viktigt men riskerar att mest ge kunskap om platser som är mer besökta av artkunniga personer, som exempelvis skyddade områden. Vi vill balansera upp det med en inventering av alla typer av skog, förklarar Åsa Ranlund.
- Skogsbruket gör idag insatser för att gynna de här arterna, som att spara träd eller låta bli avverka områden av naturhänsyn. Men vi vet inte om insatserna är tillräckliga, säger Olle Kellner inventeringsledare på Skogsstyrelsen.
Han berättar att de i projektgruppen ser stor potential i ett långvarigt projekt. Det kommer ge ett underlag som både hjälper till att utvärdera skogspolitiska mål och för att kunna fatta kloka beslut om hur skogen ska nyttjas i framtiden.
På jakt efter ovanliga växter
I ett första steg så utforskas nu olika sätt att samla in objektiva data om naturvårdsarter i skog. Det prövas nu kring Gysinge.
Tanken är att genomföra stickprovsinventering av naturvårdsarter i samband med Riksskogstaxeringen, där Sveriges skogar årligen undersöks, vilket ger mycket information om de vanligare skogstyperna. Som komplement planeras en inventering där fältinsatsen är riktad till ett stickprov i ovanligare skogsmiljöer.
- Vår förhoppning är en långsiktig inventering som kan bidra med information om hur det går för naturvårdsarter i svenska skogar över tid och i vilken utsträckning de använder naturhänsyn, brukade skogar, eller skyddade områden, säger Åsa Ranlund.
Hon berättar att representanter från skogssektorn är positiva till projektet som skulle kunna ge dem mer information om hur olika skogar ska brukas för att främja naturvårdsarter.
Det hela är ett samverkansprojekt mellan SLU och Skogsstyrelsen. Men för att det ska kunna drivas framgångsrikt över tid så behövs mer pengar. Därför har SLU sökt pengar för en fortsättning i sitt budgetäskande till regeringen för 2025-2027. Om det får grönt ljus finns goda möjligheter att utveckla projektet ytterligare och med hjälp av ny teknik samla in och analysera mer data.
- Att inventera ovanliga arter på ett objektivt sätt och stor skala har setts som något omöjligt. Men med ny teknik så kan vi åstadkomma mycket mer, säger Åsa Ranlund.
Maskininlärning tillsammans med till exempel satellit- och laserdata gör att det går att fokusera fältinsatser. Med DNA-teknik och ljudinspelning går det att samla in ännu mer information om arterna i skogen.
- Min förhoppning är att vi i framtiden både kommer att ha fler naturvårdsarter i våra skogar och objektiva data som visar på en positiv trend, till skillnad från den dipp vi anar från 1900-talet men där data i stort sett saknas helt, säger Åsa Ranlund.
