Röta på ärt kan bekämpas med resistenta ärtsorter
Ärtor drabbas ofta av rotröta som orsakas av algsvampen Aphanomyces euteiches. Kan vi korsa den goda ärtsorten Linnea med en gammal tysk lantsort för att få nya sorter med bättre resistant mot rotröta? I sin doktorsavhandling har Carol Kälin undersökt resultatet av korsningen samt genetiken bakom sjukdomsresistensen. Dessutom har hon undersökt hur resistensen mot rotröta skiljer sig åt i ärter från olika delar av Europa.
Aphanomyces euteiches är en algsvamp, eller oomycet, som orsakar rotröta i ärter. Rotröta orsakad av den här oomyceten är den mest förödande sjukdomen i produktionen av gröna ärter och är ett stort problem i alla regioner med tempererat klimat där ärtor odlas.
– De angripna ärtplantorna får bruna och vattensjuka sår och mindre rötter. Det finns inte så många sätt att bekämpa sjukdomen på och många kommersiella fungicider har ingen effekt. Dessutom producerar Aphanomyces euteiches tjockväggiga oosporer som kan ligga kvar i jorden under långa perioder, berättar Carol Kälin.
Äldre ärtsorter kan ha bättre motståndskraft
Ett sätt att minska sjukdomen är en varierad växtföljd där man undviker att odla ärt där det finns mycket oosporer i jorden. Men det bästa sättet, både ekonomiskt och miljömässigt, vore att odla sjukdomsresistenta ärtsorter. Idag finns ingen kommersiell ärtsort med full resistens mot Aphanomyces euteiches, men flera sorter är delvis resistenta och används i förädlingsprogram.
– En ärtsort som är delvis resistent mot Aphanomyces euteiches är en gammal tysk sort som heter PI180693. Tyvärr har den en del tråkiga egenskaper också som mörka frön och tråkig smak. För att få bort dem har den korsats med den svenska ärtsorten Linnea med söt smak. Linnea är inte resistent, men kombinationen kan bli bra.
Vad gör sjukdomen aggressiv?
I sin avhandling har Carol studerat de gener som är ansvariga för en ökad sjukdomsresistens hos ärter samt genetiken som gör skadegöraren mer eller mindre aggressiv mot växten. Hon har arbetat i tillväxtkammaren, växthus och ute i fält.
– Vi bekräftade att korsningar mellan PI180693 och Linnea var mer resistenta. När jag infekterade dels PI180693, dels Linnea med Aphanomyces visade det sig att de har väldigt olika immunsvar som var beroende både av genetiken och tidsaspekten. Vi hittade 39 gener som kan vara viktiga för sjukdomsresistens och som kan användas i framtida förädlingsprogram, berättar Carol.
Tre olika grupper av algsvampen
I ett annat experiment har Carol undersökt en samling europiska Aphanomyces euteiches – sorter från sex olika länder, från norr till söder. Anledningen var att få mer kunskap om hur dagens populationer ser ut i olika regioner, kunskap som är viktig för att stödja förädlingsarbetet.
– Vi hittade tre olika grupper, en centraleuropeisk, en nordostlig och en grupp i söder som var väldigt annorlunda. Den var så annorlunda att vi tror att den bör räknas som en egen art. Vi såg också att enskilda individer av Aphanomyces euteiches har flyttats mellan länder.
– Mina resultat bidrar till en bättre förståelse av genetiken bakom röta orsakad av Aphanomyces som är värdefull för framtida förädlingsprogram, avslutar Carol.
Carol Kälin kommer försvara sin avhandling den 5 april kl 9.00 i Lennart Kennes Sal på Biocentrum i Uppsala.