Äldre sorter av spannmål – mer än en nisch?

Tove Ortman har studerat kulturspannmål i fältförsök och intervjuat lantbrukare och andra som använder dessa äldre sorter av grödor.

– Det finns ett speciellt intresse för kulturspannmålen bland ekologiska lantbrukare, bagare och konsumenter. Vi har sett att de gamla sorterna har egenskaper som gör dem intressanta för odling på marginella odlingsmarker och i ekologiska odlingssystem, säger hon.

Tove Ortman och hennes medarbetare har bland annat jämfört kulturspannmål av vårvete med moderna vetesorter, i ekologisk odling.

– Kulturvetet gav lika höga skördar som de moderna ekologiska sorterna när vi gav grödorna väldigt låga nivåer av gödsel. Kultursorterna gav också högre halmskörd. Dessutom har vi sett att de två äldsta sorterna i våra försök, Dala lantvete och Ölands lantvete, konkurrerar väldigt bra med ogräs.

Hon menar att kulturspannmålen öppnar möjligheter till mer odling av spannmål på marker utanför de bördiga slättbygderna.

– De passar vissa typer av gårdar och det finns flera exempel på lyckade lantbruksföretag som odlar kulturspannmål. De kan bidra till att utöka arealerna som går att använda till spannmålsodling.

Ett tvärvetenskapligt projekt

Tove Ortmans doktorandprojekt är en del av ett större forskningsprojekt som SLU Centrum för biologisk mångfald leder: Historiska sädesslag i framtidens mat.

– Det är ett från-jord-till-bord-projekt där jag och min handledare forskar om spannmålens agronomiska egenskaper och lantbrukarnas intressen. Andra forskare i det större projektet tittar på kulturspannmålens näringsinnehåll, smak, och konsumentintresset. Vi har skickat vidare skörden från mina fältförsök för näringsanalyser och smaktester hos de andra forskarna, säger hon.

På projektmötena har deltagarna passat på att provsmaka gröt, tunnbröd, knäckebröd och kakor gjorda på mjöl från kulturspannmål tillsammans.

Flyttat till Norge

Tove Ortman har redan fått ett nytt jobb på ett forskningsinstitut i Ås utanför Oslo.

– Det är en forskartjänst i jordhälsa och klimatsmart jordbruk. Det är första gången i livet jag har en fast anställning.

Det blir nästan som att flytta hem, Tove läste delar av sin grundutbildning i Norge, har varit på internationaliseringsutbyte i Ås (under forskarutbildningen) och är uppvuxen nära gränsen till Norge.

– Jag har en master i agroekologi från Ås och en agronomexamen i landsbygdsutveckling från SLU, berättar hon.

Intervjuer med lantbrukare som odlar kulturspannmål

Tove poängterar att kulturspannmålen i första hand är intressanta för lantbrukare som vill få ut andra värden från grödan, än en så hög skörd som möjligt.

I intervjuer med lantbrukare som redan använder de gamla sorterna har hon kartlagt hur de byter utsäde och kunskaper med varandra.

– Lantbrukarnas erfarenheter och rekommendationer stämmer bra överens med det vi sett i vår forskning. Att man inte ska ge kulturspannmålet för mycket gödsel till exempel.

Det är ett problem att växtsjukdomar lätt sprider sig via utsädet. Eftersom det oftast handlar om ekologiskt utsäde får fröna inte skyddas mot sjukdomar genom betning.

– Kan vi lösa det problemet, och hålla utsädet friskt, tror jag att kulturspannmålen har stor potential att utvecklas vidare, kanske med hjälp av växtförädling som bygger på kunskaperna och växtmaterialet som finns hos nätverket av lantbrukare som använder dessa spannmål i dag.

Kulturspannmål karaktäriseras av att de har hög genetisk variation. De är med andra ord inte enhetliga på samma sätt som de moderna marknadssorterna är.

Svedjeråg är Toves favorit

Under åren med fältförsök har Tove utvecklat en hatkärlek till svedjeråg, en gröda som flera lantbrukare använder i samodling med andra grödor.

– Svedjerågen står sig bra på marker där odlingsförhållandena är för dåliga för många andra spannmålsgrödor. Den blir två meter hög, ger jättemycket halm och en hyfsad rågskörd. Problemet för mig var att flaggorna jag placerat ut för att kunna hitta odlingsrutorna bara var 1,5 meter höga och inte gick så lätt att hitta i det vajande rågfältet, säger hon och skrattar.

Tove Ortman har vuxit upp intill en bondgård i Bohuslän där hon hjälpt till med djuren och jobbat på loven, under studietiden.

– Senast förra julen var jag avbytare på gården. Jag har faktiskt dedikerat min avhandling till grannbonden Sune som också kommer på disputationen.